Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Lapis infernalis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
LAP
LAS
LAPIS INFERNALIS. (Lat.) Se Frälslen.
LAPIS LAZULI. (Lat.) Se La sur slen.
LAPP, m. 2. Inbyggare i Lappland.
Benämningen förmodas af Ihre härleda sig ifrån ordet
Lop, Lupp eller Lof, spådom. Lapparne kalla
sig sjelfve Suomi. — Ss. L-barn, -flicka,
-gosse, -gumma, -man, -q vinn a.
LAPP. m. 2. 1) Liten tygbit, påsydd ett
sön-drigt ställe på ett klädesplagg. Sälla l-ar pä en
rock. — 2) Säges om alla slags små tygbitar, som
dertill kunna användas. Sy ell läcke af l-ar. —
Bildar flera sammansättningar, såsom: Tyg-,
Klädes-, Sidenlapp, m. fl., Jagllappar, o. s. v.
LAPPA, v. a. 4. Hopsy, laga med lapp eller
lappar. L. en rock. L. ihop, se Hoplappa.
L- upp, åler göra hel genom lappning. —
Lappande, n. 4.
LAPPARE, m. 5. 4) En, som lappar. — 2)
(fig.) Fuskare, stackare.
LAPPBONDE, m. 3. pl. — bönder. Svensk
nybyggare i Lappland.
LAPPBUNT, m. 2. Se^ Lappknippa.
LAPPBY, m. 2. Område, som begagnas af
ett visst antal Lappar.
LAPPHUND, m. 2. Ett slags hund, svart,
grå eller brunaklig, med långa och något lurfviga
hår; hjelper Lappen all sammanhålla och drifva
renhjordarna.
LAPPIG, a. 2. Full med lappar.
LAPP KNIPPA, f. 4. (jäg.) Knippa af
jagllappar (46 st.).
LAPPKÅTA, f. 4. Benämning på Lapparnes
hyddor eller fjäll.
LAPPLINA, f. 4. (jäg.) Lina, hvarpå
jagllappar äro fästade.
LAPPMARK, f. 3. Land, bebodl af Lappar.
L-en, ett fögderi af Veslcrboltcns län, bebodl till
största delen af Lappar.
LAPPMUDD, m. 2. Pels af renskinn.
LAPPNING, f. 2. Lagning medelst påsyende
af lappar.
LAPPREN, f. 2. Tam ren, tillhörig en
Lapp.
LAPPRÄNTA, f. 4. Viss och ständig
penningränta, som erlägges af hvarje Lappby.
LAPPSALVA, f. 4. (skepp.) Blandning af
åtskilliga ämnen, såsom tjära, lalg och harts,
hvarmed ett fartygs botlen, sidor m. m. Öfverstrykas,
för alt kunna motstå röta.
LAPPSALVA, v. a. 4. (skepp.) Bestryka med
lappsalva. — Lappsalvande, n. 4. o.
Lappsal v ning, f. 2.
LAPPSEMSK, låppsä’mmsk, m. sing. Beredd
renshud, som af Lapparna användes till
hvarje-handa klädespersedlar.
LAPPSIK, m. 2. Se Laxöring.
LAPPSKA, f. 4. 4) Lappsk qvinna. — 2)
(utan plur.) Lapparnes språk.
LAPPSKATA, f. 4. 4) Fågel af Korpslägtet.
Corvus infausius.
LAPPSKATT, m. sing. Se Lappränla.
LAPPSKO, m. 3. pl. — skor, öfvcrsko,
beklädd med renskinn.
LAPPSKOGRÄS, n. 5. Elt slags gräs (Carex
yesicaria), som Lappen tillreder, för all sloppa
i sina skor och sålunda begagna i stället för
strumpor.
LAPPSKOLA, f. 4. Skola för Lappbarn.
LAPPSLÄDE, m. 2. pl. — slädar. Se Ackja.
LAPPSTÖFVEL, m. 2. pl. — slö/lar. Slöfvel
af renskinn.
LAPPSPA.RF, m. 2. pl. — sparfvar. En
sparfTågel, 6/2 tum lång, i allmänhet svart; i
Lapplands skogar. Ernberiza lapponica.
LAPPTRUMMA, f. 4. Ett slags trumma,
bvarpå hvarjehanda figurer voro målade, och
som af Lapparna fordom begagnades till deras
spådomar.
LAPPRT, låppri, n. sing. (ursprungl. Lapperi,
af Lapp) Obetydlig, ringa sak. Del är bara l.
med honom, ingenting bevandt med honom, han
är en stackare. Åh l.! det betyder ingenting.
Del är l. för honom, en lätt sak. — Syn.
Småsak, Obetydlighet, Lumpenhet, Strunt, Skräp,
Bagatell. Barnlek, Smal sak, Fnas.
LAPPRISAK, f. 3. Småsak, ringa sak. —
Syn. Se Lappri.
LAPPRISKARL, m. 2. Dålig karl. — Syn.
Se Stackare.
LAPPTÄCKE, n. 4. Täcke, hopsydt af lappar
utaf olika slags tyg.
LAPPUGGLA, f. 4. Fågel af Uggleslägtet,
24 — 28 tum lång, ofvan spräcklig i brunt och
gulaktigt, nedan hvilaktig med bruna fläckar.
Slrix lapponica.
LAPPVERK, n. sing. Illa gjordt, fuskadt
arbete. — Syn. Fusk, Fuskverk, Flickverk.
LARF, m. 3. pl. larfver. I. En insekt, sådan
han först är, då han krupit ur ägget, d. v. s. lik
en mask, med fölter och stora käkar, samt alltid
ulan vingar. — Syn. Skråpuk. [Larv.]
LARF, f. sing. II. (af lat. Larva) 4) (egenll.)
Mask för ansigtet. — 2) (fig.) Täckmantel, sken.
Under vänskapens l. [Larv.]
LARF, m. 2. pl. larfvar. III. (pop. o. fam.)
Liten gosse om två till tre års ålder. [Larv.]
LARFVA, v. n. 4. (pop. o. fam.) Gå osäkert
och vacklande som en liten gosse.
LARGHETTO, larrgätto, (ital. musikterm)
Något långsamt.
LARGO, lårrgo. (ital. musikterm) Långsamt.
LARM, n. sing. (fr. Alarme) 4) Se Alarm, 4.
— 2) Buller, oväsende. Göra l. Hvilket
förfärligt l!
LARMA, v. n. 1. Göra larm. —
Larmande, n. 4.
LARMARE, m. 5. En, som larmar.
LARMBLÅSARE, m. 5. 1) Trumpetare, som
blåser alarm i ell läger. — 2) (fig.) En, som
uppskrämmer andra genom förespegling af hotande,
inbillade faror. Politisk l.
LARMGATA, f. 4. Se Vallgala.
LARMKANON, - - ön, m. 3. Kanon, hvarur
tre skott lossas, när manskapet skall träda under
gevär på larmplatserna.
LARMKLOCKA, f. 4. Se Stormklocka.
LARMPLATS, m. 3. Särskilt plats i läger,
fästning eller garnisonsstad, der trupperna vid
gifven larmsignal samlas.
LARMSIGNAL, –»ål, m. 3. Signal,
hvarigenom göres alarm i elt läger.
LARMSKOTT, n. 5. Skott, hvilket lossas
som larmsignal.
LARMTRUMMA, f. 4. Trumma, hvarmed
larmsignal gifves. L-n går.
LARSMESSA, f. 1. 4) Fest, som fordom i
katolska kyrkan firades till St. Laurenlii minne.
— 2) Dagen, då denna fest firades, den 40
Augusti.
LARSMESSPÄRON, n. 5. Ett slags
välsmakliga päron, som mogna vid Larsmessotiden.
LARV, se Larf.
LASARETT. –ä’tt, n. 3. o. 6. (fr. Laxaret,
af Lazarus) Sjukhus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
