Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Ljusstöpning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJÜ
LOD
36
LJUSSTÖPNING, f. 2. Tillverkning af ljus
genom stöpning.
LJUSTALG, m. sing. Talg uli ljus, eller
nedrunnen vid förbränning af ljus.
LJUSTER, jüssfr, n. 3. (af gamla verbet
Lju-sta, slå) Ett fleruddigt fiskspjut, hvarmed vid
eld-stödjande fisken hugges.
LJUSTERJERN. n. 3. Se Ljuster.
LJUSTJUF, m. 2. pl. — ljufvar. 4) En. som
stjäl ljus. — 2) Nedfallet skarn på elt brinnande
ljus, och som utan nytta smälter bort talgen på
en sida af ljuset.
LJUSTJÄRNA, f. 4. Slor, hög och smal balja
af trä eller metall, hvaruti, vid ljusstöpning, den
smälta talgen hålles varm genom kokhelt vatten,
och hvaruti ljusvekarne gång efler annan doppas,
tills de fått nödig tjocklek.
LJUSTRA, v. n. i. (af gamla verbet Ljusla,
slå) Fiska nalletid med ljuster, vid eld af
brinnande torrved.
LJUSTRANDE, n. 4. o. LJUSTRING, f. 2.
Det slags fiske, då man ljustrar.
LJUSVEKE, m. 2. pl. — vekar. Af ljusgarn
hopsnodd veke, som utgör sjelfva kärnan i ljus
(U, .
LJUSVÅG, f. I. (fys.) Våg, bildad af
ljusämnet, då det utbreder sig.
LJUSÄMNE, n. sing. (fys.) Se Ljus, n. I, 4.
LJUTA, v. a. 3. (Impf. Ljöt. Sup. Ljutit) L.
döden, lagterm, som betyder: dö till följe af yttre
våld.
LO, m. o. n. 4. I. Rofdjur af Kattslägtet med
hårtofsar vid Öronen, vanliga färgen rödgrå eller
brungrå med några få svartgrå fläckar. Felis
Lynx. Artförändringar deraf äro Varglo, Kattlo,
Karakal, m. fl. (Fam.) Hafva ögon som en l.,
hafva ganska skarp syn. — Ss. Loj agt,-skinn,
-spår, -unge.
LO, m. sing. II. Sc Lugg.
LO, m. sing. III. (t. Lohe) Garfvarbark.
LOB (o slutet), m. 3. (bot.) Flik på ett blad
eller annan växtdel.
LOBÅS, n. 3. Elt slags fänge för varglon.
LOCK, m. 2. I. Har, som går i spiral.
Lägga hår i l-ar. Håret ligger, faller i l-ar.
[Låck.]
LOCK, n. 3. II. (af Lycka, tillsluta) 4)
Täckande öfverdel på hvarjehanda saker, antingen
lös, eller på en sida dervid fastgjord. L-el *på
en dosa, en kista, en gryta, elt fortepiano. Slå
igen l-el lill dosan. Taga l-el af grytan. L-el
på elt bösslås, den del af eldstålet, som faller
öfver fängpannan. — Har en mängd
sammansättningar, såsom Dos-, Bytt-, Kist-, Gryt-, Ficklock,
m. 11. — 2) (nat. hist) Täckande del på vissa
snäckor, som tillsluter snäckskalets öppning, när
djuret dragit sig alldeles inom den. — 3) (fam.)
L. för öronen, tillfällig lomhördhet. Del slog
L för öronen vid smällen. [Låck.]
LOCK, n. sing. III. i) (jäg.) a) Vissa djurs
läte, då de locka, — b) Eflerhärmadt läte att narra
djur. — 2) Lockande, lockelse. (Farn.) Hvarken
med l. eller pock, hvarken med godo eller ondo.
Halfl med l., halfl med pock, halft med godo,
halft med ondo. [Låck.]
LOCKA, v. a. 4. L 4) Säges egenll. om
fåglar, då de med sina läten kalla andra till sig.
Hönan l-r sina ungar. — 2) (om menniskor)
Med rösten kalla till sig tama husdjur eller
genom efterhärmade lälen, utlagd mat o. s. v., narra
vilda fåglar eller andra djur att nalkas. L. en
hund, en höna. L. vakilar. — 3) (fig.) Genom
nöjets retelse eller hvarjehanda förespeglingar
förmå någon att begifva sig lill ett ställe, förleda
till hvad som är orätt. L. någon in på en krog.
L. någon att stjäla, lill spel och dobbel. L. i
försål, i snara. L. ur en något, narra någon
alt yppa, hvad han borde hålla hemligt. (Ordspr.)
God all l., som efler vill hoppa, den är icke
svår alt förleda, sorn sjelf har böjelse. — L. åf,
bort, frdm, frå n, in, üt, se Aflocka, &c. L,
ihöp, néd, tillbaka, upp. — L-nde, part. akt.
Brukas stundom nästan adjektivt, t. ex.: L. röst,
stämma. [Lacka.]
LOCKA, v. a. 4. II. Lägga i lockar. L. hår,
[Låcka ]
LOCKAND, f. 3. pl. — änder. Fångad and,
som af jägare nyttjas att locka andra änder.
LOCKANDE, n. 4. 4) Läte, ljud, hvarigenom
ett djur lockas. — 2) Se Lockelse.
LOCKBETE, n. 4. Se Lockmat,
LOCKDJUR, n. 3. Benämning på de djur,
som tillhöra tredje ordningen af Spindelkräken,
och likna spindlar, men ha längre ben.
LOCKE, m. 2. pl. lockar. Ett slags
spindelkräk, med ofantligt långa ben i jemförelse med
kroppens slorlek. Phalangium Opilio. [Låcke.]
LOCKELSE, f. 3. 4) Förledande ord,
förespeglingar, hvarigenom någon lockas. Genom
andras l-er dragas i [örderfvel. — 2) Hvad som
lockar,. förleder. Nöjets l-r. Nöjet och
njutningen äro för mången oemotståndliga l-r. —
Syn. Retelse, Lockbete, Lockmat.
LOCKFÅGEL, m. 2. pl. — fåglar. Fågel,
som af jägare brukas att locka andra fåglar.
LOCKHÅRIG, a. 2. Som har lockigt hår.
LOCKIG, a. 2. L-t hår, som faller i lockan
L-l hufvud, med lockigt hår.
LOCKIGHET, f. 3. Egenskapen att vara lockig.
LOCKMAT, m. sing. 4) Hvarjehanda slags
ämnen, som begagnas att dermed locka djur, för
att lättare fånga dem. — 2) Se Lockelse.
LOCKMEDEL, n. 3. Medel, hvarigenom
någon lockas.
LOCKNING, f. 2. I. Se Lockande, 4.
LOCKNING, f. 2. II. Förrättningen,
hvarigenom hår lockas.
LOCKPIPA, f. 4. Pipa, hvarmcd jägare locka
djur.
LOCKPOLYP, m. 3. (nat. hist.) Elt slägte af
Slempolypcrna, försedt med elt lock, hvarrned
munnen kan tillslutas. Vorticella opercularts.
LOCKÄGG, n. 3. Ägg, som, då man ur ett
rede i ett hönshus bortiar de der värpta äggen,
qvarlemnas, för att åter locka hönsen alt värpa.
LOD (o slutet) n. 3. Betyder ursprungi.: Bly.
4) (ford.) Blykula att skjuta med. L. och krut.
Deraf ännu: Lodbössa. — 2) Kägelformigl
blystycke, fästadt vid lina (Lodlina), alt dermed mäla
vattnets djup. Är antingen Handlod (för
grundare vatten) eller Djuplod (för djupare). — 3) Se
Vattenpass. — 4) Klumpen på elt besman. —
3) Klump af jcrn, som håller verket i elt väggur
i gång. — 6) Se Dörrlod. — 7) Jern. som
upp-glödgadt lägges inuti strykjern, för att hålla dem
varma. — 8) Se Vigllod. — 9) af elt
skålpund. — 40) Smält melall, som begagnas till
lödning.
LODA. v. n. 4. (sjöt.) Med lodlina undersöka
valinets djup. — Lodande, n. 4.
LODBALJA, f. 4. (skepp.) Träbalja med hål i
botten, och i hvilken lodlinan uppskjutes efter
hvarje lödning.
LODBAND, n. 3. Ett slags sidenband.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
