Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Ljusalf ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M Uü
bestående kropp, som medelst förbränning
frambringar en klar och jemn belysning. Stöpa, forma
l. Tända, taga af, pulsa, släcka ell l. L-en
voro ännu ej lända. (Fig.) Föra en bakom
l-el, med afsigt gifva någon en oriktig
föreställning af en sak. — Bildar sammansättningarna
Talg-, Vax-, Spermaceli-, Stearin-, Kyrkoljus, m.
fl. — 2) Skenet, belysningen, som uppkommer af
ett sådant ljus. Del synles öfveraUl l. i
fönstren. Flera l. syntes i mörkret. Arbeta vid L,
vid ljussken. Slå i l-el för någon, skymma
någon, så all han är i skuggan, ej i fulla
belysningen; äfv. (fig.) hindra upplysning alt komma
till ens förstånd. (Fig.) Slå sig sjelf i l-el,
hindra sin egen upplysning. — Syn. Ljussken. —
Ss. Ljusglans.
LJUSALF, c. 3. (nord, myt.) Benämning pä
det slags Alfer, som voro ljusa till utseende, goda
och välgörande.
LJUSARM, m. 2. Ljusstake i form af en
arm, och fästad vid en vägg.
LJUSASTAKE, se Ljusstake.
LJUSBIT, m. 2. Bit af elt ljus (II, 1).
LJUSBLÅ, - BRUN, se under Ljus, adj. 4.
LJUSBORD, n. 3. Särskilt inrälladt bord,
som begagnas vid ljusstöpning, alt deri hänga
ljusen efter doppningen i ljustjärnan.
LJUSBRAND, m. 3. pl. — bränder. Aftaget
stycke af veken på ett brinnande ljus.
LJUSBRÄDE, n. 4. Enkom inrättadt bräde
att vid ljusstöpning hänga de doppade ljusen uti.
LJUSDUNKEL, n. sing. (mål.) Fördelning af
ljus och skugga.
LJUSE, m. 2. Se Fiskljuse.
LJUSFABRIK, –i’k, m. 3. Fabrik, der ljus
tillverkas
LJUSFABRIKÖR,–––––ö’r, m. 3. En, som
drifver ljusfabrik.
LJUSFLOD, m. 3. Säges i poetisk stil om en
massa af ljus, som ulfiödar ifrån något ställe.
LJUSFORM. m. 2. Form, hvaruti ljus stöpas.
LJUSGARN, n. sing. Garn, som användes till
ljusvekar.
LJUSGRÅ, -GRÖN, -GUL, se under Ljus,
adj. 4.
LJUSHAF, n. 5. Säges i poetisk stil om elt
starkt och ymnigt strålande, vidt flödande ljus,
t. ex. i luftrymden på en klar solskensdag.
LJUSHANDEL, m. sing. Handel med ljus (II,
4). — Ljushandlare, m. 3. - han dier ska,
f. 4.
LJUSHET, f. 3. Egenskapen alt vara ljus.
LJUSHÅR1G, a. 2. Som har ljust hår.
LJUSKNEKT, m. 2. (t. Lichlknechl) * Litet
redskap af bleck, messing o. s. v., hvaruppå
brinnande ljusslumpar sättas, att de ej må brinna ned
i pipan på ljusstaken.
LJUSKRETS, m. 2. Krets af ljus (I, 2).
LJUSKRONA, f. 4. Husgerådssak af metall,
slipadt glas eller bronseradt trä, med flera armar
och pipor att sälta ljus uti, och hängande ned ifrån
taket af ett rum.
LJUSLAF, m. 2. pl. — lafvar. Ett slags laf,
som växer på för vinden öppna ställen, rik på
gult färgämne. Parmclia vitellina.
LJUSLETT, a. 4. Ljus till färgen.
LJUSLIGEN, adv. Se. Klart, Tydligen.
LJUSLÅGA, f. 4. Lågan af elt brinnande
ljus.
LJUSMASSA, f. 4. Säges nästan i samma
mening som Ljushaf, men äfven i prosaisk, mest
i vetenskaplig stil.
LJU
LJUSMETEOR, jiismeteå’r, m. 3. (fys.)
Lysande luftmeteor.
LJUSMÄTARE, m. 3. Se Folomeler.
LJUSNA, v. n. o. impcrs. 4. 4) Blifva ljus.
— 2) Blifva dag. Del l-r. — Ljusnande,
n. 4.
LJUSNING, f. 2. Frambrytande ljus, gryende
dag; ställe, der det ljusnar på en mulen himmel.
LJUSOS, n. sing. Os af brinnande ljus.
LJUSPENNINGAR, m. 2. pl. Penningar, som
beslås någon, att derför hålla sig med ljus.
LJUSPIPA, f. 4. Den cylindriska, uppstående
delen af en ljusstake, en ljusarm o. s. v., hvaruti
ljus (II, 4) sältas.
LJUSPLÅT, m. 2. Ljusstake med platt och
ganska vid botten samt helt kort pipa.
LJUSPUNKT, m. 3. Punkt, som visar sig
ljus i jemförelse med mörka, omgifvande delar.
Brukas ofta figurligt.
LJUSPÜTSARE, m. 3. En, som pulsar ljusen»
t. ex. vid eklärcringar, o. s. v.
LJUSRÖD, se under Ljus, adj. 4.
LJUSSAX, f. 2. Redskap, hvarmed den
brinnande veken på ett ljus aftages, då den blir för
lång, eller hvarrned brinnande ljus släckas.
LJUSSAXBRICKA, f. 4. Bricka, hvarpå man
låter ljussaxar ligga till hands all begagnas.
LJUSSIDA, f. 4. Sida af elt föremål, som är
ljus i jemförelse med de andra. Brukas äfven
figurligt.
LJUSSKARN, n. 3. Se Tjusbrand.
LJUSSKEN, n. 3. Sken af brinnande ljus;
äfv. af ljus i allmänhet.
LJUSSKYGG, a. 2. 4) Rädd för ljus, vare
sig dags- eller eldsljus. — 2) (fig.) Rädd för
andlig upplysning.
LJUSSKÄRM, m. 2. Skärm, som till skydd
för ögonen sätles framför ett brinnande ljus.
LJUSSLÄCKARE, m. 3. Redskap af jern eller
messing, som sälles om ett brinnande ljus, på
det ställe, der man vill att det skall släckas,
hvilket sker förmcdelst en uppspänd huf, som
nedfaller, då ljuset hunnit brinna ned till detta
ställe.
LJUSSLÄCKAREMOSSA, f. 4. En mossväxt
på murar och sandiga gångstigar. Encalypta
ex-linctoria.
LJUSSPETT, n. 3. Spett, hvarpå ljusstickor,
hängas, vid ljusstöpning.
LJUSSTAKE, m. 2. pl. — slakar. Redskap,
vanligtvis af metall, med fot och en eller flera
pipor, hvaruti ljus sättas, då man vill bränna dem.
(Bot.) Salomons L., se Stillfrö.
LJUSSTICKA, f. 4. Slicka, hvarpå vid
ljusstöpning vekar hängas, för doppning i ljustjärnan.
LJUSSTRIMMA, f. 4. 4) Ljus, som visar sig
i form af en strimma. — 2) (fys.) L-mor kallas
äfven vissa ljusmeteorer, som stundom höstliden
ses frambryta i en myckel stupande riktning emot
jorden.
LJUSSTRÅLE, m. 2. pl. — strålar, (fys.)
Hvarje linie, som på något ställe är vinkelrät
emot en ljusvågs yta.
LJUSSTRÖM, m. 2. pl. — strömmar. Se
Ljusflod.
LJUSSTUMP, m. 2. Se Ljusbil.
LJUSSTÖPARE, m. 3. 4) Arbetare, som
användes vid ljusstöpning. — 2) Se Ljusfabrikör.
LJUSSTÖPERSKA, f. 4. Qvinna, som slöper
ljus.
LJUSSTÖPERI, n. 3. 4) Se Ljusstöpning.
— 2) Ställe, der ljus stöpas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
