Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Lugn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tÜG
Syn. Stilla, Saktmodig, Fredlig, Kall,
Kallsinnig, Kallblodig. — b) Oqvald, ej utsatt för
angrepp. Vara i l. besittning af något. — Syn.
Oqvald, Ostörd, Fredlig. — c) (fam.) Lugnande,
tryggande, skyddande. Den kappan,
penninge-summan ar l. att ha.
LUGN, lünng’n, n. sing. i) Stillhet 1 luft eller
sjö. Del är l. på haf och land. Slilla L,
fullkomligt lugn. — 2) (flg.) a) Ro, stillhet,
sorgfrihet. Lefva i l. Sitta i l-el, hafva lugna dagar.
— b) Frihet ifrån sinnesrörelse. Med l. se
döden i ögonen. — Syn. Köld, Kallblodighet,
Kallsinnighet.
LUGNA, lünngna, v. a. 1. Göra lugn. Säges
både egenll. o. Cg. Herren l-de vattnet. (Fig.)
L. sinnena. — V. impers. Del l-r, blir lugnt,
upphör att blåsa. — Syn. Stillna, Bedara. —
L. sig, v. r. Blifva lugn. Vädret l-r sig.
Sinnena l-de sig.
LUGNSVALL, n. 3. Svallsjö efter storm, i
lugnt väder.
LUGNVATTEN, n. sing. Ställe l sjö, der det
är lugnt, när det blåser.
LUGNVÄDER, n. sing. Lugnt väder.
LUKRATIV. –i’v, a. 2. (lat. Lucralivus)
Indräglig, vinslgifvande.
LUKT, luckl, m. 3. Betyder egenll. d. s. s.
Luft. 4) Flygliga delar, hvilka utdunsta från
kropparna, och göra intryck på rnenniskans
luktsinne. Få, känna l-en af något. Gifva en
slark, behaglig, elak l. ifrån sig. Ett ämne,
som är ulan l. — 2) (ulan plur.) Det af
men-niskans fem sinnen, hvarigenom hon emoltar
sådana intryck. Hafva god, dålig l. Smaken och
l-en. Hafva fin l., med lätthet känna och
urskilja luktande ämnen. — Syn. Luktsinne. —
Ss. L-lös, -löshel.
LUKTA, v n. o. a. t. Gifva lukt (bem. 4)
ifrån sig, hafva lukt. L. väl, illa. Han l-r af
vin. brännvin, luktvatten. L. snusk. Det l-r
bättre, än del smakar. Köttet börjar l., börjar
bli skämdt. Brukas ofta impersoneh, t. ex.: Del
l-r så illa här. Del l-r ur hans mun. Här
l-r krut. Här l-r brändl, som om något blifvit
brändl. — 2) Medelst luktsinnet emollaga intryck
af flygtiga delar, som utdunsta från kropparna:
känna lukt. Har del god lukt? L., så får du
känna. L. på en blomma, genom näsan insupa
doften af en blomma. (Fig. fam.) L. brändl horn,
se Horn. (Pop. o. fam.) L. Ull, gissa, t. ex.:
Hvem kunde l. Ull del? L. upp, få väder af,
uppsnoka.
LUKTBREF, n. 3. Försegladt papper,
innehållande mysk o. d., som läggcs emellan kläder,
för alt gifva dem god lukt och afhålla mal.
LUKTFLASKA, f. 4. 4) Liten flaska,
vanligtvis af slipadt glas, innehållande välluktande
olja eller essens. — 2) Flaska, innehållande
luktsalt.
LUKTGRÄS, n. 3. 4) Örten Milium cffusum
med äggrunda, hvilaktiga blommor. Kallas äfv.
Luklbirs. — 2) Se Elggräs.
LUKTHIRS, m. 3. Se Luktgräs, 4.
LUKTMOLL A, f. 4. sing. En art molla, med
stark och angenäm lukt. Chenopodium
ambro-sloldes.
LUKTNERV, m. 3. Hvardera af de tvenne
nerver, som ifrån bjernan utgå till luktorganen.
LUKTORGAN, löcklårrgån, m. o. n. 3.
Verktyg för luktsinnet.
LUKTPUDER, n. sing. Fordom brukligt
välluktande bårpuder.
n»
LÜN 41
LUKTPULVER, n. 3. Välluktande ämne i
pulverform.
LUKTPÅSE, m. 2. pl. — påsar. Liten påse,
innehållande hvarjehanda välluktandc saker.
LUKTSALT, n. 3. Elt slags starkt luktande
salt af kali eller kalk med salmiak, att lukta på
vid tillfallen af vanmakt o. s. v.
LUKTSINNE, n. sing. Sc Lukt, 2.
LUKTTUPPOR. f. 4. pl. Sc Kamillblomma.
LUKTTÖRNE, n. 4. Vildt växande ros med
gula blommor och välluktandc blad. Rosa
eglan-leria. Kallas äfv. Neglanlyr.
LUKTVATTEN, n. 3. Eterisk, i alkohol
upplöst olja.
LUKTVIOL, - - öl, f. 3. ört med mörkblå
blommor, som odlas i trädgårdar för sin
angenäma lukt. Viola odorata. [— fiol.]
LUKTÄRT, f. 3. En ört med välluktande, i
flera färger vcxlande blommor och klängande
ran-kor. Lathyrus odoratus.
LULL. (fam.) Slå l., säges till eller om små
barn, då de slå för sig sjelfva.
LULL! LULL! int. (fam.) Så vackert! så
vackert! Så grant! så grant! — Säges i tal till
små barn, då man visar dem något, som lyser i
Ögonen. Skrifves äfv. Lullull (— üll).
LULLA, v. n. 4. (fam.) 4) Sjunga smått,
såsom då man vaggar barn i sömn. Aktivt säges
äfv.: L. elt barn i sömn. — 2) Gå och l., för
beständigt supa eller dricka, så alt man aldrig är
riktigt nykter.
LULLIG, a. 2. (fam.) Något berusad. — Syn.
Se Rusig.
LULLULL, - üll o. lüllüll, s. n. (fam.) 4)
Något som lyser i ögonen: grannlåt. — 2) (fig.)
Verldsliga fördelar: makt, ära, rikedom, o. s. v.
LUMINÖS, a. 2. (fr. Lumincux, af lat.
Lumen, ljus) Ljus, klar. En l. idé.
LUMMER, m. sing. (bot.) En familj af
Ormbunkarna. Lycopodium. — 2) Se Sqvallram.
LUMMIG, a. 2. Tätt bcväxt med stora löf,
såsom ek, lönn, m. fl. — Lummi g hel, f. 3.
LUMP. m. sing. i) Se Lumpor, 2. Brukas
mest i fabriksspråkel. — 2) Se Lumpsocker.
LUMPBOD, f. 2. Handelsbod, der lumpor
uppköpas, för alt säljas till pappersbruk.
LUMPEN, a. 2. neutr. — et. (af Lumpor;
egenll.: klädd i lumpor) Dålig, eländig, usel: högst
obetydlig. En l. karl. L-el pack, folk. L.
penning, slyfver, ringa penning. L. sak,
obetydlig sak, struntsak. L. tvist, om en lumpen sak.
— Syn. Futtig, ömklig, Småaktig, Ringa.
LUMPENHET, f. 3. Egenskapen all vara
lumpen. — Syn. Uselhel, Fultighet,
Obetydlighet, Ömklighet. Lappri.
LUMPHANDLARE, m. 5. -HANDLERSKA,
f. 4. En, som har lumpbod.
LUMPOR, f. 4. pl. 4) (egenll.) Gamla utnöiia
kläder. — 2) Gammalt, odugligt linne o. d., hvaraf
papper bercdes.
LUMPPAPPER, n. sing. Papper, bcredl af
lump.
LUMPSAMLARE, m. 3. -LERSKA.f. 1. En,
som far omkring och köper upp lumpor för
pappersbruk.
LUMPSOCKER, n. sing. 4) Socker, beredl
af lump. — 2) (vanligare) Benämning på de gröfsta
sorterna af socker.
LUN, m. 3. Se Lunnefågel.
LUNA, f. sing. (lat.) Manen. I poesi.
LUNA, f. 4. (prov.) Grof stång af gran eller
björk.
e
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
