Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Luftbägare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 LUF
LUFTBÄGARE, m. 8. Se Girandol, 3.
LUFTBÖSSA, f. 4. Bössa, som laddas med
komprimerad luft.
LUFTDRAG, n. 3. Se Drag, 2.
LUFTELD, m. 2. Se Eldmelcor.
LUFTFENOMEN, lufftfenåmén, n. 3. o. 3. Se
Meteor.
LUFTFORM, m. sing. (velensk.) Egenskap af
luft. En kropp, som antager l., som upplöses
i luftparllklar, i gaser.
LUFTFORMIG, a. 2. (velensk.) Som har
egenskap af luft. L-a kroppar. Kallas äfv» Gasformig.
LUFTFÄRD, c. 3. Färd i luften, t. eX. med
en luftballong.
LUFTGÅNGAR, m. 2. pl. Se Luflrörsvägar.
LUFTHIMMEL, m. sing. Se Luftkrcls.
LUFTHVIRFVEL, m. 2. pl. — hvir/lar. Se
Väderhvirfvel.
LUFTHÅL, n. 5. 4) Litet bal, anbragt för
vädervexling eller yttre luftens tillträde. — 2) Se
Luftrörsspricka.
LUFTIG, a. 2. 4) Öppen för fria luften. —
2) Säges om rum, der frisk luft har tillträde. —
3) (mal.) Säges om figurer, hvilka föreställas
antingen såsom aflägsna eller sväfvande i luften. —
Luflighel. f. 3.
LUFTKRETS, m. 2. Se Atmosfer.
LUFTKULA, f. 4. Se Eolipil.
LUFTMASSA, f. 4. Ganska stor myckenhet
af luft.
LUFTMÄTARE, m. B Se Aeromeler.
LUFTPELARE, m. S. (fys.) Almosferiska
luften, med afseende på dess tryckning på en
bestämd yta.
LUFTPERSPEKTIV, lüfftpärrspäcktiv, m.sing.
(fys.) Läran om den färgton samt den grad^ af
tydlighet, som föremålen i förhållande lill
afstån-det antaga. [— spectlf.]
LUFTPUMP, m. 2. (fys.) Apparat, hvarigenom
luflcn kan utsugas ur ihåliga metallkulor, så all
de blifva fullkomligt lufttomma, äfvensom luften
t elt starkt kärl kan derigenom sammanpressas
till nära 2000 gånger mindre rymd än förut.
LUFTRESA, f. 4. Se Luftfärd.
LUFTRYMD, m. 3. 4) Se Luftkrcls. — 2)
Den oändliga rymden, hvari alla himlakropparna
befinnas.
LUFTRÖR, n. B. 4) (anat.) Elt långt, icke
sammantryckbart rör, sammansatt af starka
brosk-artade ringar, genom hvilket lungorna slå i
förbindelse med munhålan och röslen frambringas,
då den inandadc luften åter derigenom utandas.
Den egentligen rörformiga delen af Luflröret
benämnes i dagligt tal Strupe. — 2) Rör för
vädervexling.
LUFTRÖRSHUFVUD, n. 4. (anal.) Öfra delen
af luftröret. Kallas äfv. Struphufvud.
LUFTRÖRSVÄGAR, m. 2. pl. (anal.) Små
kanaler eller gångar, hvilka från nedra delen af
luflröret utbreda sig djupt in i lungorna.
LUFTRÖRSSPINDEL, m. 2. pl. — spindlar.
(nat. hist.) Spindelkräk med grcniga luftrör.
L-d-lar, andra ordningen af Spindelkräken.
LUFTRÖRSSPRICKA. f. 4. (anat.) En smal
öppning emellan brosken i luflrörshufvudet,
hvilken åstadkommer olika ljud af röslen, allt eflcr
som den öppnas eller sammandrages.
LUFTSEGLARE, m. B. En, som uppstiger i
luftballong.
LUFTSEGLING, f. 2. Färd genom luften med
tillhjelp af luftballong. — Ss.
LufIseglings-konst.
LÜG
LUFTSKEN. n. B. Se Eldmeleor.
LUFTSKEPP, n. B. Föreslagen acroslalisk
maskin i form af fartyg.
LUFTSLOTT, n. S. (fig.) Inbillad, i hoppet
motsedd, stor lycka utan all rimlig grund. Bygga
l., öfverlemna sig ål dylika inbillningar.
LUFTSPEGLING, f. 2. (fys.) De omvända
bilder ulaf aflägsna föremål, som, på hafvet eller
stora solbelysta slätter, visa sig i luften.
LUFTSPRUTANDE, a. 4. L. berg, se
Luft-tolkan.
LUFTSPRÅNG, n. B. Konstigt språng högt
upp i luften. Göra l.
LUFTSTRECK, n. B. Sc Klimat.
LUFTSTRUPE, m. 2. pl. — strupar. Se
Luftrör.
LUFTSTRÖM, m. 2. pl. — strömmar.
Luftmassa. som flyter i samma riktning.
LUFTSYN. f. 3. Se Meteor.
LUFTSYRA, f. 4. Sc Kolsyra.
LUFTTECKEN, n. 5. Se Meteor.
LUFTTOM, a. 2. Utan luft. L-l rum, rum
ell. rymd ulan allt innehåll af materia. —
Lufl-lomhel, f. 3.
LUFTTORKA, v. a. 4. Torka i fria luften
eller genom luftens inverkan. —
LufIlorkan-de, n. 4. o. Lufllorkning, f. 2.
LUFTTRYCK, n. B. Se LufIlryckning.
LUFTTRYCKNING, f. 2. (fys.) Den
almosferiska luftens tryckning emot jorden och dcrå
varande ting; äfv. (i allm.) tryckning af en
lufl-pclare.
LUFTTÄT, a. 2. För luften ogenomtränglig.
En luftballong måste vara l.
LUFTVEXL1NG, f. 2. Sc Vädervexling.
LUFTVOLKAN, - -ån, m. 3. Volkan. hvarur
vissa gasarter med mycken våldsamhet utbryta.
LUFTVÅG, f. 4. (poet.) Våg af
frarnslröm-mande luft, l. ex. vid biåsväder.
LUFVA, f. 4. (pop.) Simpel mössa af skinn-.
Brukas äfv. skämtsamt i st. f. Mössa i allmänhet.
LUFVA, v. a. 4. o. LUFVAS, v. d. 4. Se
Lugga, Luggas. — Lufvas betyder i
jägarsprå-ket äfv.: Slåss (om orrar, då de spela).
LUFVER, se Luf, II.
LUGG, m. 2. 4) (utan plur.) Håret på kläde,
på en hall, m. m. All l-en är bortnött på
klädet. Gifva l. ål kläde, genom kraisning
åstadkomma lugg derpå. Slryka med, efter, emot l-en,
med, efter, emot den riklning, hvari luggen
ligger. — 2) Pannhår på menniskor och hästar. Tilla
under l., blicka förslulet. — 3) Hvarje särskilt
hårdrag, då man luggar någon. Han fick två
dugliga l-ar. — Äfv. Luf.
LUGGA, v. a. 4. Hårdt draga någon i håret.
L. upp, lugga länge och eftertryckligt. — L-s,
v. d. Lugga hvarandra. — Luggande, n. 4.
LUGGER. Iügg’r, m. 2. Lilet tremasladt
fartyg, med ett rusegel på hvarje mast och en
klyf-varc på bogsprölcl.
LUGGIG, a. 2. Som har lugg. L-l kläde,
LUGGKRATS, m. 2. Krals, hvarmed man
ger lugg åt kläde.
LUGGNING, f. 2. 1) Handlingen, då man
luggar. — 2) Se Lugg, 3.
LUGGSLITEN, a. 2. neulr. — el. Hvarå
luggen mer cller mindre blifvit afnött.
LUGN, lünng’n, a. 2. 4) (om luft och sjö).
Stilla. L. och klar luft. L-l väder. L. sjö.
Det är l-t, blåser ej. Se Fisk. — 2) (fig.) a} Fri
från oro, sinnesrörelser; sorgfri, bekymmerfrl. Elt
l-l lif. Lefva l-a dagar. Eli l-t sinne. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
