Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Lurendrägare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUS
43
LUR
LURENDRÄGARE, !üränndrä’jare, m. 3. En,
som lurendrägar. — Syn. Smuglare. [— drejare.]
LURENDRÄGERI, –dräjeri’, n. 3. Oloflig
in- eller utförsel af förbudna varor, eller af
till-låtna, utan alt för dem betala tull. — Syn.
Smug-leri. [— drejeri.]
LURF, m. sing. (fam.) Lurfvigt hår.
LURFHÅRIG, a. 2. Som har lurfvigt hår.
LURFVIG, a. 2. L-l hår, långt och ringladt.
L. hund, som har lurfvigt hår. — Lurfvighel,
f. 3.
LURIFAX, lörifax, m. 2. (af Lura och t.
Fuchs, råf) Se Luf. — Syn. Se Skalm.
LURIG, a. 2. (fam.) 1) Sömnig. — 2) Något
rusig. — Syn. Se Rusig. — L ur igh et, f. 3.
LURK, lürrk, m. 2. (t. Lurk, ursprungligen:
padda; fam.) Grof, tölpig och okunnig karl. Har
sammansättningen Bondlurk. — Syn. Grobian,
Bängel.
LUS, f. 3. pl. löss. Insekt af Kryparnes
ordning, som uppehåller sig på menniskor och djur.
Pediculus. Arter deraf Äro Hufvud-, Kläd-,
Svinlus och Lussjukelus.
LUSA, v. a. i. (lågt) 4) Se Löska. — 2) L.
full, nér, göra full med löss.
LUSAKTIG, a. 2. (lågt) Sömnaktig, sölig. —
Lusaktighel, f. 3. — Lusakligl, adv.
LUSHUND, m. 2. (skällsord) Föraktlig stackare.
— Syn. Luskung, Lusrygg.
LUSIG, a. 2. (lågt) 4) Full med löss. — 2)
Sömnaktig, sölig. — Lusi g het, f. 3.
LUSIGT, adv. (lågt) Sömnaktigt, söligt.
LUSKA, v, a. 4. 4) Se Löska. — 2) (fig. pop.)
Tukta, piska upp. — V. n. (prov.) Springa.
LUSKAM, m. 2. pl. — kammar. Kam,
hvarmed löss borttagas ur håret.
LUSKUNG, m. 2. (skällsord) Se Lushund.
LUSNÄSTE, n. 4. (lågt, förakt).) Uselt näste
(egentl. der man blir nerlusad).
LÜSOFFER, m. sing. Lågt skällsord,
för-vrängdt af Lucifer.
LUSRYGG, m. 2. (lågt) Se Lushund.
LUSSALVA, f. 4. Ett slags salva att
för-drifva löss.
LUSSJUKA, f. 4. 4) Ovanlig mängd af löss
på huden af menniskans kropp. — 2) En
förskräcklig sjukdom, bestående i bölder på huden,
ur hvilka en mängd insekter (acari), liknande löss,
utkomma. Sulla dog i l.
LUSSI. 4) (pop.) Lucia. — 2) En allmänt
bekant lek.
LUSSIDAG, lössidåg, m. 2. (pop.) Lucias
dag.
LUSSIKORF. m. sing. Korf, som efter
gammal sed spisas på Lussidagen.
LUST, m. sing. 4) Se Böjelse, 4. Hafva l.
till något. Jag har l. all gå ul. Han har
ingen l. all läsa. Har ni l. all dansa? Nej,
jag skall vänta, Ulls jag får l. Belaga en
l-en Ull något. L-en har förgått mig. L-en
kom på mig alt gå ut och jaga. — Syn. Böjelse,
Håg. — 2) Nöje, förnöjelse, glädje. Del är hans
l. att jaga. I nöd och l. Del är en l. att se.
Ha sin l. af alt höra någon berömmas. Göra
något med god l., med hjertans l. (Fam.) Vänta,
skall ni få se på god l., på något roligt. — 3)
Begär, ålrå, begärelse. Du skall icke hafva l.
Ull din ’näslas hustru. — L-ar, pl. Sinliga
begär. Onda l. Man säger äfv. i samma mening
Köllsliga ell. sinliga l-ar.
LUSTA, f. sin$. Kötlsens begärelse, begär
efter sinlig njutning.
LUSTBAR, a. 2. (fam. o. skämtv.) Lustig,
rolig. — Syn. Se Rolig. — Lus t b ar t, adv.
LUSTBARHET, f. 3. 4) (i sing.) Egenskapen
att vara luslbar. — 2) (med plur.) Enskilt eller
offentlig tillställning för nöje skull. En mängd
l-er följde på förmätningen.
LUSTELD, m. 2. Eld i fria luften, antänd
för nöje skull, isynnerhet vid glädjefester.
LUSTFART ell. LUSTFÄRD, c. 3. Färd,
liten resa, ulflygt, förelagen endast för nöje skull.
LUSTFYRVERKERI, n. 3. Det slags
fyrverkeri, som endast har för ändamål att förnöja ögat.
Kallas så till skilnad ifrån Krigsfyrverkeri.
LUSTGAS, m. sing. (kem.) Gasformig
qväf-oxidul, som fått detta namn deraf, alt dess
inandning förorsakar ett slags behagligt rus, som
varar ett par minuter.
LUSTGÄRD, m. 2. Se Luslpark. (Bibi.) L-en,
paradiset, Eden.
LUSTHUS, n. 3. Litet hus, vanligtvis i park
eller trädgård, uppbygdt endast för att der
tillbringa vackra sommardagar.
LUSTIG, a. 2. 4) Muntrande, roande, rolig.
Säges både om sak och person. En l. karl,
menniska. (Fam.) L. lure ell. l. broder, l. kropp
ell. mudde, munter sällskapsbroder. En l.
händelse, berättelse, historia. Eli l-l lefverne. L-l
lag. — Syn. Se Rolig. — 2) Munter, glad. Vinet
har gjort honom l. L-l sinne. Göra sig l.,
hålla sig l., roa sig. Göra sig l. på ens
bekostnad, göra ållöje af honom. — Syn. Se Glad.
— 3) (fam.) Förunderlig, besynnerlig. Det vore
l-l, om jag ej skall få dig alt liga.
LUSTIGBRODER, m. sing. Se Lustig broder
(under I.uslig).
LUSTIGHET, f. 3. 4) (utan plur.)
Egenskapen att vara lustig. — 2) (med plur.; fam. o.
skämtv.) a) Se Lustbarhet, 2. — b) Lustigt ord,
upptåg, o. s. v. Säga en hop l-er. — Syn. Se
Rolighet.
LUSTIGHETSMAKARE, m. 3. (fam. skämtv.)
Se Rolighetsminisler.
LUSTIGT, adv. Gladt, muntert. Lefva l. —
Syn. Se Muntert. — Inl. L.! friskt mod!
muntert lif!
LUSTJAGT, f. 3. Jagt, tillställd endast för
nöje skull.
LUSTKULA, f. 4. (fyrv.) Se Bomb, 2.
LUSTLÄGER, n. 3. öfningsläger, för
re-gentens eller någon främmande furstlig persons
nöje.
LUSTPARK, m. 3. Park (se d. o.), inhägnad
för promenader och nöjen i det gröna.
LUSTRESA, f. 4. Resa, som företages endast
för nöje skull.
LUSTRIN, - i’n, n. sing. Ett slags
figure-radt tyg.
LUSTSKEPP, n. 3. Skepp, som användes
endast till luslresor.
LUSTSLOTT, n. 3. Slott, der ägaren vistas
endast för nöje skull. Kungl. l., kungsgård,
öf-verlemnad till någon kunglig persons förfogande,
utan att statskassan deraf har någon inkomst.
LUSTSPEL, n. 5. Skådespel, som framhåller
och förlöjligar de menskliga dårskaperna. — Ss.
L-sf ör fallar c, - sdiktar c.
LUSTSTÄLLE, n. 4. Ställe, vanligen på
landet, der man tillbringar den vackra årstiden.
LUSTTRÄDGÅRD, m. 2. Se Luslpark, 2.
LUSTVANDRA, v. n. 4. Vandra endast för
sitt nöje och för att hämta frisk luft. — Syn.
Promenera, Spatsera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
