Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Lydighet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
LYD
LYR
Eli l-l barn. L-a undersåler. — Syn.
Hörsam, Lydaktig.
LYDIGHET, f. 3. Egenskapen att vara lydig.
Barnets l. — Syn. Hörsamhet, Lydaktighet.
LYDIGT, adv. Med lydnad. L. uträtta
husbondens befallningar. — Syn. Hörsammeligen,
Lydaktigt.
LYDISK, a. 2. L. slen, svart kiselskiffer, som
användes till probersten.
LYDKONUNG, m. 2. Konung, som lyder
under en annan.
LYDKYRKA, f. 4. Kyrka, som hör under en
annan hufvud- eller moderkyrka. — Syn. Annex,
Kapell.
LYDNAD, m. sing. 4) Handlingen, då man
lyder. Med l. efterkomma ens befallningar. Af
l. för honom. L. för lagen. — Syn.
Hörsamhet, Lydaktighet, Lydighet. — 2) Undergifvenhel
för ens välde, regering. Bringa upproriska
un-dersåter till l. Hålla ett underkufvadl folk
i l. — 3) Välde, makt att ultvinga, fordra
un-dergifvenhet. Slå under ens l. Bringa en
nation under sin l.
LYDRIKE, n. 4. Rike, som lyder under ett
annat.
LYFTA, v. a. 4. o. 2. (Isl. Lypla, Lopla, af
Lopl, luft, loft) 4) Medelst användande af
kroppskraften eller af redskap, maskin, föra något högre
upp i luften eller förflytta det ifrån ett ställe,
föra det upp ifrån marken eller något underlag.
L. foten, armen. L. händerna mot höjden. L.
någon af hästen, ur vagnen, ur sadeln. L.
dörren af hakarna. L. en säck på ryggen.
Han förmår icke ensam l. stenen. L. någon
öfver en gärdesgård. (Neutrali) L. på hallen,
föra den helt litel upp ifrån bufvudet och åler
påsätta den; äfv. upplyfta den ifrån något
underliggande. L. ankar, se Ankar. — L. af, bort,
fram, på’, upp, ut, se Aflyfla, Sec. I.. Tn,néd.
— Syn. Upplyfta, Höja, Upphöja. — 2} (om
penningar o. d.) Uppbära, uttaga. Jag har hos
honom en summa penningar all l. L. ell arf,
arfsmcdel. — V. n. (jäg.) Flyga upp.
LYFTANDE, n. 4. Handlingen, då man lyfter.
LYFTARM, m. 2. Arm (på hjulstock,
bok-verksstamp, m. m.), hvarmed något lyftes. Kallas
äfv. Friskel.
LYFTJERN, n. 8. Jernredskap, som
begagnas att lyfia något med.
LUFTMUSKEL, m. 3. pl. — muskler, (anat.)
Muskel, som tjenar till alt lyfta någon del af
kroppen.
LYFTNING, f. 2. 4) Se Lyftande. — 2) (i
litteratur) Egenskapen alt höja sig Öfver det
vanliga. L. i språk. Man finner hos honom
ingen l. — Syn. Högre flygt.
LYFTPANNA, f. 4. Panna, som ej är
inmurad, utan kan lyftas af och på.
LYFTVALS, m. 2. (mek.) Vals, som tjenar till
alt lyfta något.
LYKTA, v. a. 4. (af gam. verbel Luka,
tillsluta) Göra slut på, bringa till slut. — Syn. Se
Sluta, v. a. — V. n. och L-s, v. p. o. d. Slutas,
ändas. Del l-r (l-s) illa för honom. — Syn. Se
Sluta, v. n. — Lyklande, n. 4. [Lyckta.]
LYKTA, f. 4. (Isl. Lucklarn) 4) Litet
redskap, hvars väggar äro af något genomskinligt
ämne (glas, horn, o. s. v.), och som nyttjas att
derinuti sälla ljus eller lampa, för alt med
skenet deraf lysa sig i mörkret, antingen i fria luften
eller på eldfarliga slällen. Har åtskilliga
sammansättningar, såsom: Glas-, Horn-, Stall-, Skepps-
lykta m. fl. — 2) (jäg.) Rund träbotlen, om gifven
med påspikad väf, hvilken utspännes med
tunnband, och hvaruti fåglar insättas till hemforsling
eller lock. [Lyckta.]
LYKTARM, m. 2. Från ett hus utskjutande
jernarm, hvarpå en lykta hähger.
LYKTBÄRARE, m. 3. 4) En, som bär en
lykta. — 2) En 2 tum lång, fjärillik insekt i
Brasilien, hvars panna är förlängd i en stor blåsa,
hvilken lyser som en lykta. Fulgora lalernaria.
LYKTGUBBE, m. 2. pl. — gubbar. 4) (skämlv.)
Person, som i vissa städer, på mörka aftnar,
till-bandagår utevarandc med att lysa dem med lykta.
— 2) (nalurl.) Liten, liksom hoppande, blåaklig
låga, som sväfvar Öfver kärraktig mark och
ställen, der djurlcmningar ruttna. Förmodas härröra
af fosforbunden syrgas. De mindre kallas Irrbloss.
LYKTMASK, m 2. Se Lyklbärare, 2.
LYKTPÄLE, m. 2. pl. — pålar. På
offentligt ställe upprest påle med lyktarm, hvarpå en
lykta hänger.
LYKTTÄNDARE, m. 3. En, hvars
sysselsättning är att lända gatlyktorna i en stad.
LYKTTÄNDNING, f. 2. Gatlyktornas
tänd-ning i en stad..
LYMFATISK, a. 2. (fysiol.) L-l kärl, som
förer lympha eller mjölksaft.
LYMMEL, m. 2. pl. lymlar, (t. Lümmel) Rå,
oborstad, föraktlig karl. Brukas som skymford.
— Syn. Hundsvott, Kanalje, Fähund, Svinhund,
Svinpels, Rackare, Oxe, Belghund, Best, Bängel,
Gynnare, Gunstig herre, Junker. — Ss.
Lym-melaklig, -aklig het.
Anm. Ordet helte i äldre språket Lümmel,
förmodligen af Isl. Hloma, vara i dvala, trög,
sömnig.
LYMPHA, ly mmfa, f. sing. (lat.) Se Mjölksaft.
LYNGA, f. 4. Bugt, hvari ett tåg uppskjutes.
Lägga ell låg i l-or.
LYNNE, n. 4. 4) (ursprungi.) Beskaffenhet.
Tidens l. Eli språks l. — Deraf Skaplynne. —
Syn. Se Beskaffenhet. — 2) (särskilt) a)
Naturlig sinnesbeskaffenhet. Han har af naluren ett
vårt lynne. — Syn. Temperament, Sinne,
Sinnelag. — b) Den tillfälliga beskaffenheten af en
menniskas sinne. Vara vid godt, muntert, elakt,
dåligt l. Han är i dag vid sitt elaka l. Sälta
i godt, elakt l. — Deraf sammansättningarna
Gladlynt, Misslynt. — Syn. Sinnesstämning,
Stämning. — c) Glad sinnesstämning. Han är i dag
vid l.
LYRA, f. 4. 1. Kast med bollen vid
bollkastning.– God, dålig l. Taga l., taga bollen i luften.
LYRA, f. 4. II. 4) Det äldsta
stränginslru-mentet hos Grekerna. — 2) (fig.) Skaldekonsten.
— 3) (nat. hist.) Ett slags fisk. — 4) (aslr.) En
nordlig sljernbild. — 3) (tekn.) a) Del på en
öf-verskäraresax. — b) Melallskifva, som är försedd
med en öppning eller upphöjning af bestämd
storlek, hvilken tjenar till rättelse, då en under
arbete varande pjes skall bringas till viss storlek
eller skapnad.
LYRFLIKIG, a. 2. Se Lyrlaggad.
LYRFORMIG, a. 2. Som har formen af en
grekisk lyra (bem. 4).
LYRIK, - i’k, f. sing. Se Lyrisk poesi.
LYRIKER, ly’rick’r, m. 3. Lyrisk skald.
LYRISK, a. 2. Som lämpar sig för musik
och sång. L. poesi, det slag af skaldekonsten,
hvarigenom skalden framställer sin egen känsla.
L. skald, som sysselsätter sig med denna del af
skaldekonsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
