Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Majer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAJ
MAK
69
de första dagarna i Maj, och som af allmogen
tros äga särdeles kraft att bota sjukdomar.
MÄJER, måjärr, pl. Se Majblomster, 4.
MAJGRÄS, n. 5. Det välluktande grässlaget
Holcus odoratus, med gul blomvippa. Kallas äfv.
Myskegräs.
MAJNYCKEL, m. 2. pl. — nycklar. Se
Ox-lägga.
MAJESTÄT, –ät, n. 3. (lat. Majeslas) 4)
Den storhet, höghet hos styrande, som bjuder
dyrkan eller vördnad. Guds m. Konungens»
tronens m. Romerska folkets, senatens,
lagar-nes m. Konungen framträdde i hela sitt m.
— 2) (i utsträckt mening) Storhet hos person
eller sak, egnad alt väcka beundran, vördnad.
Hon har i hela sin person ell visst m — 3)
Titel, som gifves kejsare, konungar och deras
gemåler. Hans, hennes kejserliga m. (förkortas
tyi H. Kejs. M.). Hans, hennes kongl. m.
(förkortas lill H. K. M.). Hans, hennes m.
(förkortas lill H. M.). Deras m-er (förkortas till
DD. MM.). Eders m. ell. Ers m. (förkortas lill
E M.).
MAJESTÄTISK ell. MAJESTÄTLIG, a. 2.
Som har egenskap af majestät, hög, stor,
kong-lig. — Majest ät i skl ell. Majeslälligl. adv.
MAJESTÄTLIGHET, f. 3. Egenskapen alt
vara majeslällig.
MAJESTÄTSBROTT, n. 5. Förbrytelse mot
statens öfvcrhufvud.
MAJESTÄTS-FÖRBRYTARE, m. 5. En, som
begår majestätsbrott.
MAJGREFVE, m. 2. pl. — grefvar. Så
kallades fordom en person, hvilken i Maj månad,
blomsterkrönt, i högtidligt tåg fördes kring bygden.
MAJOR, - ör, m. 3. (lat. Major, större, äldre)
Regementsonicer, i rang näst öfver kapiten; har
regementets räkenskaper m. m. om hand, och har
alt göra med rekryteringen och civilstaten.
MAJORAT, –åt, n. 3. o. 5. 4) Äldste
sonens och hans efterkommandes förmånsrätt till
arf, enligt länsrätten, ännu i vissa länder
bibehållen för adeliga familjer. — 2) Se
Majorats-gods.
MAJORATSGODS, –ålsgödds, n. 5. Gods,
som går i arf efter majoraisrält.
MAJORATSRÄTT. m. sing. Förmånsrätt till
arf af fast egendom på grund af förstfödslorälten.
MAJORITET,–––––ét, f. 3. (af lat. Major,
större) 4) Flertalet af röster i en rådplägande
församling, af enskilta personer i ell land, en
nation. M-en af de röslande, af svenska folket.
Absolut m , då röstantalet öfversliger hälften af
samtliga rösterna. Relativ m , då röstantalet är
det största af flera särskilta, ulan att dock hinna
till hälften af de röstandes hela antal. — Syn.
Pluralitet, Flertal. — 2) Parti uti en rådplägande
församling, som vanligtvis har öfvervigten vid
omröstningar. M-en i engelska underhuset.
MAJS, m. sing. Turkiskt hvete. — Skrifves
äfv. Mais.
MAJSTÄNG, f. 3. pl. — slänger. En med
löf, blommor, flaggor, band, målade ägg och
papperslappar prydd stång, som uppreses
midsommarsaftonen. och omkring hvilken dans anslälles.
Anm. Ordet tros härleda sig af del i vissa
landsorter brukliga verbet Maja, kläda med löf och
blomster. Rättare torde dock vara alt antaga
dess härledning ifrån blomslermånadens
benämning, Maj, helst man vel, all .Majslänger
fordom i England och Frankrike resles i Maj
månad, och all man der, liksom nu i Sverige,
dansade omkring dem. Seden synes derifrån
hafva blifvit införd i vårt land, och klimatets
olikhet förklarar lätt, hvarföre här den
tidpunkt derlill blifvit utsedd, då naturen slår i
sin högsta fägring.
MAK, n. oböjl. 4) Beqvämlighet. Brukas
numera endast i uttrycken: I sakta m., sakta,
långsamt; i godt m.» i all beqvämlighet. — 2) (i
äldre språket) Beqvämt rum. Deraf ännu
Förmak.
MAKA, v. a. 4 I. Sakta och helt litet
förflytta något. M. hit stolen. M. stolen litet
närmare ål fönstret. M. fram, ihöp, in» néd,
tillbaka, undan, upp, ul. — Syn. Jemka. —
M. sig, v. r. ell. M. åt sig, flytta sig något litet
undan. M. sig fram, in, &c., flytta sig något
litet fram, in, &c. M. ihöp sig ell. m. sig ihöp,
flytta sig något litet tillsammans.
MAKA, f. pl. makar, (i maskulin make) II.
Qvinna, som ingått äktenskap och hvars man
lef-ver. Del är hans m., hans äkta m. — Kan
äfv. sägas om honan af vissa djurpar, t. ex.:
Duf-hancn har misl sin m. — Syn. Hustru, Fru,
Gemål.
MAKA. adj. pl. oböjl. III. Hörande
tillsammans såsom par. M. handskar. — Motsats:
Omaka.
MAKALÖS, a. 2. Som icke har sin make.
En m. sång. M-l arbete. — Syn. Ojemförlig,
Oförliknelig, Oöfverlräfllig. — Ma ka lös hel, f. 3.
(föga brukl.)
MAKALÖST, adv. Utan make, ulan like;
ojemförligt, oförlikneligt, oöfverlräflligt. Hon
sjunger m.
MAKE, m. 2. pl. makar. 4) Den eller det
ena af ett par. En handske, sko utan m. Jag
vet ej, hvar jag har m-n till denna vante.
M-n lill en lafla, annan tafla som hör
tillsammans dermed. — 2) (i utsträckt mening) Like.
Han har ej sin m. (Talesätt) Aldrig hörde
jag m-n, aldrig förr har jag hört något sådant.
Se äfv. Kaka. — 3) Äkla m. ell. blott m. kallas
äfv. en gift man i hänseende lill hustrun. Hon
har misl sin m. Har i plur. Makar, hvilket,
liksom äfv. Äkta makar, säges om man och
hustru tillsammans, t. ex.: De äro makar inför
Gud. Tvenne äkta makar. De trogna, såla
makarne. — M. kan äfv. sägas om hanen af ett
djurpar, l. ex.: Turturdufvan har misl sin m.
MAKETT, - kä’tt, m. 3. (fr. Maquetle) Kolf
eller ett till hälften i stång uträckt smältstycke.
MAKI, måki, m. 2. pl. Makis. Ett djurslägte
af Halfaporna, på Madagascar, med smal, spetsig
nos, långt och trekantigt hufvud, samt till en del
ulligt hår. Lemur.
MAKLIG, a. 2. (af Mak) 4) (om person)
Fallen för beqvämlighet, långsam i hvad man
förelager. Han är myckel m. — Syn. Kommod.
— 2) (om sak) Som ej medför mycken möda eller
skyndsamhet; fri för mödosamt arbete, bråk,
bekymmer. En m. resa. Föra ell m-l lif. (Sjöt.)
M. vind, lagom vind. — Syn. Bcqväm, Kommod.
MAKLIGHET, f. 3. 4) Egenskapen att vara
maklig. — 2) (sjöt.) Ett fartygs egenskap, all göra
alla sina rörelser utan våldsamhet. — Syn.
Beqvämlighet, Kommoditet.
MAKLIGT, adv. På ett makligt sätt, i
maklighet, i godt mak.
MAKRILL, - i’ll, m. 3. 4) Slägle af de
lagg-feniga fiskarna. Scomber. — 2) En art deraf,
en fot lång, blå, med svarta tvärvågor; i
Atlantiska hafvet; har läckert kött. Scomber Scombrus.
— Ss. M-fiske, -nät.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
