Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Makrillbåt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
MAK
MAL
MAKRILLBÅT, -1’llbåT, m. 2. Båt, utgån-
gen på makrillfiske.
MAKRON, -ön. m. 3. M-cr kallas ett slags
ugnskonfektur i små stycken.
MAKRONGRYN, n. 5. pl. (ilal. Macchcroni)
Ett slags italienska, af fint turkiskt hvetemjöl,
ost och andra beståndsdelar gjorda gryn,
vanligen i form af rör eller slänger.
MAKT, måckl, f. 3. (af Må, förmå) 4) Kraft,
styrka, förmåga. Han har icke m. all bära en
så tung börda. Hade han m. som han har
mod. Af, med all m., med all kraft, så mycket
man förmår. Med m., med våld. Bruka m.,
bruka våld (se äfv. 3). Hafva ell språk i sin
m., vät känna det. På Guds m., med Guds hjelp,
— 2) Förmåga alt handla, förfara, såsom man
vill. Hafva m. all göra, hvad man vill. Hafva
m-en i händerna. Godsägarne hafva m. all
förtrycka sina underhafvande. Hafva i sin
m.all..., hafva förmåga (äfv. räll) att... Del
står i er m. all göra, hur ni vill, ni kan,
förmår göra åcc. Det slår icke i min m., jag
förmår det icke. Jag har ingen m. med honom,
förmår ingenting öfver honom. Få m. med,
öf-vervinna, kufva. öfverväldiga, råda på. (Fig.)TVÆr
vreden får m. med honom, när han blir
öfver-väldigad af vrede. — Syn. Våld. Välde. — 3)
Räll, rättighet, myndighet. Hafva, äga m. all
handla efter omständigheterna. Gifva någon
m. all göra och låta efter behag. Hafva m.
öfver någon, hafva någon under sin myndighet.
Hafva m. öfver lif och död, förmåga, antingen
laglig eller olaglig, att döma från lifvet. Bruka
m., bruka sin myndighet (se äfv. 4). — Bildar
sammansättningen Fullmakt. — 4) Bestånd; vigt,
betydenhet. Vara vid m., beslå, fortvara. Hålla
vid m., se Vidmakthålla. Derpå ligger mycken,
föga, ingen m., det betyder myckel, föga, intet.
— 5) Krigsmakt. M. lill lands och sjös. Strida
med all sin m. Hafva en stor m. på benen.
(Fig.) De himmelska m-erna, de himmelska
härskarorna. englarne. — 6) Hvarje oafhängig stal
af större betydenhet. De krigförande m-erna.
De europeiska, nordiska m-erna. — Syn.
Statsmakt, Slat, Rike. — 7) Rcgeringsmyndighet i
ell samhälle. Högsta m-cn, regeringen, styrelsen
i en stal. Lagstiftande m., räll att stifta lagar.
Verkställande (äfv. förvaltande, administrativ)
m , rött att verkställa domar och allmänna
beslut. Se äfv. Domaremakl. Oinskränkt eller
Enväldig m., som innefattar både lagstiftande,
verkställande och domare-makten. [Magi.]
MAKTBIT, m. 2. (fam.) Liten bil af ett
brödstycke, som någon lemnar qvar efter en måltid.
MAKTFULLKOMLIGHET, f. 3.
Regeringsmakten i hela sill omfång.
MAKTHAFVANDE, a. 4. Som har utöfningen
af regeringsmakten i en stat eller af någon del
deraf. Brukas isynn. ofta substanlivt. De m.
MAKTHUGG, n 5. Våldstreck, föröfvadt af
cn regering.
MAKTLÖS, a. 2. 4) Utan kroppskrafter, styrka.
— 2) Ulan makt, välde, förmåga. —
Maktlöshet, f. 3.
MAKTORD, n. 5. Uttryck af makt och
myndighet.
MAKTPÅLIGGANDE, a. 4. Som ligger makt
uppå. — Syn. Angelägen, Vigtig.
MAKTSPRÅK, n. 5. Afgörande, utslag,
grun-dadt endast på landshcrrlig maktfullkomlighet med
förbigående af lagliga former.
MAKTÄGANDE, a. 1. Se Maklhafvandet
MAKUBA, - üba, s. sing. En fin snussort,
så kallad efter en ort på ön Martinique, der den
odlas och beredes.
MAKULATUR,––––––ür. s. oböjl. (mcdelt. lat.
Maculalura) Smulsadt, skadadt eller feltryckt
papper, som endast duger till omslag, strutar, o. d.
MAKULERA, v. a. 4. (lat. maculare) Fläcka,
smutsa, göra papper odugligt till annat än
omslag.
MAL, m. 2. 4) En mjukfenig flodfisk, med
stort, bredt gap, ofvan svart, på sidorna
grönaktig; välsmakande; blir stundom 40 fot lång.
Silurus Glanis. — 2) Se Klädmal, Bokmal.
MALA, v. a. 2. o. 3. Pres. Mal. Impf.
Malde, (i folkspråket) Mot. Sup. Malil, mindre
ofta Malt. Part. pass. Malen, mindre ofta Mald.
Emellan tvenne hårda kroppar, af hvilka den ena
kringvrides. krossa något, t. ex. säd, kaffe, m. m.
M. säd lill mjöl, gryn. M. sö nder, se
Söndermala. M. upp, mala alltsammans af elt visst
qvantum. M. ut, upphöra att mala. — Har till
objekt äfv. det, som genom målningen
uppkommer. l. ex.: M. gryn, mjöl. Den qvarnen mal
vackert mjöl. (Ordspr.) Den, som först
kommer till qvarnen, får först m., den
förstkom-mandc har företrädet för dem, som komma efter.
— V. n. (fam.) Brumma, Knota. — Malande,
n. 4.
MALAKIT. –IT, m. 3. Ell slags mineral,
bestående af kolsyra och kopparoxid.
MALIS, - i’s, f. 3. (fr. Malice) Elakhet;
skalk-aktighct; elakt, försmädligt, skalkakligt ord,
yttrande.
MALITIÖS, –lschö’s, a. 2. Elak;
skalkak-tig, försmädlig.
MALJA, f. 1. 4) Ring, hvari något löper,
t. ex. på förhängen. — 2) (skepp.) Hvarje af de
ögbultar i aktcrstäfven, uti hvilka röret hänger
medelst fingerlingarna.
MALL, m. 2. (skepp.) Benämning på hvardera
af dc tunna brädstycken, efter hvilka, såsom
modeller, elt fartygs timmer &c. lillhuggcs af
timmermännen i behörig form.
MALLE, m. sing. Inkromet i mjukt bröd.
MALLRA, v. n. 4. (pop.) Långsamt vanka
omkring.
MALM, m. 2. I. 4) (gam.) Sand; äfv. sandig
mark; äfv. vidsträckt gran- eller tallskog på
sandig mark. Bibehålies ännu i vissa ortnamn,
såsom Stora M., m. fl. — 2) Sandig slätt, använd
till exercisplats, l. ex. M-en vid Malmköping.
— 3) Norra och Södra M-en eller numera
Norrmalm och Södermalm, benämning på Stockholms
norra och södra förstäder, båda belägna på sandig
mark.
MALM, m. 3. II. 4) Mineral, som. i förening
vanligast med syre, svafvel och syror, innehåller
tillräcklig myckenhet af cn metall, för alt del kan
löna sig att utsmälta densamma. Bryta m.,
upplaga den ur jorden, genom sprängning ur berg.
— 2) Se Brons. — Ss. M-a k ti g, -artad,
-art, -blandad, -brist, -brylare, -
brytning. -grufva, -hall, -hallig, -lclare,
-lelning, -rik, -tillgång.
Anm. Ordet anses af somliga härleda sig ifrån
del laL Metallus, af andra från Malm (se
föreg.), sand, grus, emedan den förslå
jern-malm, som kallades Myrmalm, upplogs ifrån
den sandiga, grusiga bolloen af vissa sjöar.
MALMANLEDNING, f. 2. Tecken, som ger
anledning till förmodan om ett malmslrecks
befintlighet under jorden på ell ställe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
