Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Meddelbarhet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MED
MED
83
MEDDELBARHET, f. 5. Egenskapen att vara
meddelbar.
MEDDELSAM, a. 2. Som gerna meddelar
sig åt andra, språksam. — Meddelsamhet,
f. S.
MEDDRAGA, v. a. 3. (böjes som Draga)
Draga med sig. — Äfv. Draga méd.
MEDE, m. 2. pl. medar. Benämning på
hvar-dera af de tvenne smala, inunder jemna, vanligen
jernskodda trän under en kälke eller släde,
hvilkas underyta glider på snön eller isen, då de
dragas eller skjutas. Har sammansättningarna
Kälkmede, Slädmede.
MEDEL, méd’l, n. S. (af gamla ordet Mid)
1) Midt. Vid medlet af förra århundradet. —
2) Hvad som utgör en mellangrad emellan tvenne
ting. Ett mått, som utgör medlet emellan tvenne
andra. — 3) (fys.) Den rymd, hvaruli kroppar
röra sig. — Syn. Medium. — 4) Hvad som
tje-nar till läkedom. EU m. emot gikt. — Syn.
Läkemedel, Botemedel. — 5) Det, hvarigenom
något beverkas, hvarigenom en orsak frambringar
en verkning, hvarigenom man söker ernå ett mål.
Det fins blott ett m. emot det onda. Penningen
är ett kraftigt m. Tålamod är ell godt m.
emot lifvetS’ svårigheter. Han har hittat på
elt m. all få slut på saken. — Syn.
Hjelpme-del, Utväg, Sätt. — 6) (mindre brukl.) Se
Medelväg. — P l ur. 4) Tillgångar, förmögenhet. Lefva
af egna m. — 2) Penningar. Kronans m. —
I sammansättningar betecknar ordet en
mellangrad emellan stort och litet, mycket och ringa,
L ex.: Medelfin, -finhet, -hög, -höjd,
•stor, -storlek.
MEDELART, m. 3. Art, som utgör en
mellangrad emellan tvenne andra.
MEDELBAR, a. 2. Som har samband med
eller verkar på något, endast genom något annat.
M. orsak, verkan. — Medelbar hel, f. 3.
MEDELBARLIGEN, adv. Genom medel. M.
verka på någol.
MEDELDAG, m. 2. (tidr.) Dag eller, rättare,
dygn, beräknadt efter solens jemna medelrörelse
ocb således året igenom lika.
MEDELFÄRG, m. 3. Färg, som förmedlar
tvenne hufvudfärger.
MEDELHAFSÅL, m. 2. Se Murena.
MEDELKLASS, m. 3. Mellanvarande klass.
M-en kallas de personer i ett samhälle, hvilka
hvarken tillhöra adeln, de högre embelsmännen
eller det ringare folket.
MEDELKRAFT, f. 3. (mek.) Den kraft, som
verkar i riktningen af diagonalen lill tvenne
sido-krafter.
MEDELLÖS, a. 2. Utan medel, tillgångar. —
Syn. Obemedlad. Torftig.
MEDELLÖSHET, f. 3. Brist på medel,
tillgångar. — Syn. Torflighet, Små omständigheter,
Armod.
MEDELMÅTT, n. ö. Mått, som utgör medlet
emellan tvenne andra.
MEDELMÅTTA, f. 4. 4) Egenskapen att vara
medelmåttig. M-n af en persons kunskaper,
insigter, själsförmögenheler. Hålla m-n, vara
medelmåttig. Vara öfver m-n, öfverstiga det
vanliga måttet, vara bättre än andra i allmänhet.
— 2) Brist på snille, insigter. duglighet. Hans
m. var ej vuxen denna plals. — 3) (fig.)
Person utan snille, insigter, duglighet. Han
befordrade idel m-lor.
MEDELMÅTTIG, a. 2. 4) Hvarken stor eller
liten, god eller dålig. En m. karl. M. växt.
En m. summa. M. måltid. M-t vin. M.
skönhet, förmögenhet. Myckel, ganska m., nästan
dålig. — 2) (om person) Saknande snille, insigter,
duglighet. M-a menniskor äro vanligtvis
myckel sjelfbelålna. — 3) Subslantivt brukas
stundom Del m-a, t. ex.: I skön konst är del m-a
odrägligt.
MEDELMÅTTIGHET, f. 3. Egenskapen alt
vara medelmåttig.
MEDELMÅTTIGT, adv. Hvarken mycket eller
litet, midt emellan. M. rik, god.
MEDELORSAK, f. 3. Orsak, hvilken verkar
endast såsom medel.
MEDELPRIS, n. S. Pris, som utgör medlet
af flera andra, högre och lägre.
MEDELPROPORTIONAL,
mèd’l-propårrtscho-nål, f. 3. (mat.) Storhet, som är midt emellan
tvenne andra storheter.
MEDELPUNKT, m. 3. Den punkt, som är
lika långt ifrån begge ändarna af en linie, eller
ifrån sidorna af en figur eller kropp.
MEDELRÖRELSE, f. 3. (kem.) Rörelse, som
utgör medlet emellan andra, hastigare och
långsammare.
MEDELSALT, n. 3. Se Jordsalt.
MEDELSILL, f. 2. Medelstor sill.
MEDELSORT, m. 5. Se Mellansort.
MEDELST, prcp. Genom något brukadt
såsom medel. Lyckas m. list. — Syn. Genom,
Förmedelst.
MEDELSTÅND, n. 3. Medelklass i ett
samhälle.
MEDELTAL, n. S. Tal, som utgör medlet
emellan tvenne eller flera andra, större och
mindre. l m., beräknadt efter medeltal, t. ex.: I m.
inlöpa årligen 800 fartyg i hamnen.
MEDELTID, m. 3. 4) Se Mellantid. — 2)
(tidr.) Den jemna, oföränderligt lika tid, som
beräknas utgöra medlet af dagarnes föränderliga
tidsmått under årets lopp, eller den tid, som utvisas
af jemngående ur och kronometrar. — 3) (i
historien) Tidrymden emellan år 476 e. Chr., då
vest-romerska riket föll, till år 4847, då reformationen
börjades. M-ens historia.
MEDELTING, n. 5. Se Mellanting.
MEDELVÄG, m. 2. (fig.) Utväg, åtgärd, metod,
som utgör en förmedling emellan tvenne eller
flera andra. Hålla, gå m-en, hålla måttan, t. ex.:
Hålla m-en emellan girighet och slöseri. —
Syn. Måtta, Jemna.
MEDELÅLDER, m. sing. Medlet af tiden
emellan ungdom och ålderdom, d. v. s. från 3O:de
till SO:de året. En m-s man, som är vid denna
ålder.
MEDELÅLDRIG, a. 2. Som är vid
medelåldern.
MEDFADDER, m. 2. pl. — faddrar. En,
som står fadder på samma gång som en eller flere
andra.
MEDFARA, v. a. 3. (böjes som Fara)
Behandla, handlera. Brukas endast i förbindelse
med adverbet illa, mest i part, pass., t. ex.: Min
rock är illa m-ren.
MEDFART, c. 3. Sätt att behandla,
hand-tera. Alltid i dålig mening, l. ex.: Elak,
våldsam, grym, ovärdig m.
MEDFRIARE, m. 5. Mcdläflare i frieri.
MEDFÅ, v. a. 2. (böjes som Få) Bekomma
med sig. Han m-fick en betydlig summa lill
resekostnaderna. — Äfv. Få méd sig.
MEDFÅNGE, m. 2. pl. — fångar. Kamrat
i fångenskapen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
