Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Menniskostadga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEN
MER
89
en menoiska, d. v. s. detsamma som Menniska.
(Bibi.) M-en, benämning på Christus.
MENMSKOSTADGA, f. pl. — stadgar.
Stadga, gjord af menniskor. Säges i motsats till
Gudomlig lag.
MENNISKOSÄTT, n. 5. Menniskors sätt, vana.
Efter m.
MENNISKOVERK, n. 3. Hvad som är gjordt
af menniskor. Brukas i motsats till: Guds verk.
MENNISKOVETT, n. sing. Se
Mennisko-för stånd.
MENNISKOVIS. På m., efter menniskors
sätt, vana.
MENNISKOVÄN, m. 3. pl. — vänner.
Men-□iskoälskande person.
MENNISKOVÄNSKAP, f. 3. Vänskap, som
menniskor hysa till en person. Lila ej på m.
MENNTSKOÅLDER, m. 2. pl. — åldrar. Se
Mansålder.
MENSALHEMMAN, männsålhémmann, n. 3.
Benämning på vissa hemman eller lägenheter,
hvilka tillhöra prestgårdarna.
MENSCHENSCHRECK, m. 2. (tyskt ord) Feg
karl, som ger sig sken af att vara en förfärlig
bjesse.
MENSKLIG, a. 2. 4) Som tillhör, har
afseende på, utmärker menniskor. Den m-a
naturen. Chrisli m-a natur, se Mandom. M-a
fei och svagheter. Del är m-t all fela,
menni-skans lott, förlåtligt att fela. — 2) Mild, god,
barmhertig. Far m. emot den arma menniskan.
M. behandling. — 3) (fam.) Måttlig. Han är ej
m. all dricka. [Mänsklig.]
MENSKLIGBET, f. 3. 4) Mcnskligt hjcrta,
menskliga känslor. Med m. behandla fångar.
— Syn. Godhet, Mildhet, Barmhertighet. — 2)
Menniskoslägic. En m-ens välgörare. [Mänsk—.]
MENSKLIGHETSPLIGT, f. 3. Se
Samvels-pligl.
MENSKLIGT, adv. 4) Pa ett menskligt sätt,
med mensklighet. M. behandla någon. — 2)
(fam.) Måttligt. Han dricker ej m. [Mänsk -.]
MENSTRUATION, männslruatschön, f. 3. (med.)
Månadsrening.
MENSUR, männsür, f. 3. (lat. Mensura, mått,
afmätning) 4) (i musik) a) Tidmått. — b) Den
matematiska indelning, enligt hvilken
inslrument-makare bestämma längden eller kortheten af
strängarna och i allmänhet instrumentets
proportioner. — c) (vid orgelverks byggande) Mått,
enligt hvilket förhållandet emellan orgelpipornas längd
och vidd bestämmes. — 2) (fäklk.) Det behöriga
afståndet emellan de fäktande. — 3) (byggn.k.)
Mått, enligt hvilket modellens delar med cirkel
och vattenpass uppdragas på blocket.
MENSURGLAS, männsürglås, n. 3. (farm.)
Smalt och högt glas, hvari vätskor mätas, i stället
för att vägas.
MENTA, mä’nnta, v. a. 4. Se Hvilgarfva.—
Menlning, f. 2. [Mänta.]
MENTOR, mä’nntårr, nom. propr. m. 4) (hos
Homcrus) Ulysses’ trogne vän och hans sons
lärare. — 2) (fig.) Ung persons handledare eller
rådgifvare.
MENUETT, –ätt, m. 3. (fr. Menucl) 4) Ett
slags fordom bruklig, fransysk dans. — 2)
Tonstycke i % takt, hvarefter en menuett dansas.
MEPHITISK, se Mefilisk.
MERA, förkortadt MER, adv. kompar. af
Mycket. 4) Betecknar större myckenhet, mängd,
högre grad. Gif honom litet mera. Du har
fåll mer än jag. Der är ej mer än en. Ingen
mer än han blef straffad, ingen utom honom.
Mer än tre, flera än tre. En mer. Något,
lilel, myckel mer. Mer har jag ej all säga.
Nu har jag ej m. all tillägga. Mer och mer,
alU mer och mer, i allt större mängd,
myckenhet, i allt högre grad. Lilel mer eller mindre
betyder ingenting. Med mera, och det öfriga.
Smaka efter mer, se Smaka. Så myckel mer,
se Myckel. Hålla för mer, föredraga. Vara
för mer, se Förmer. Än mer, ju mer. se Än,
Ju. (Ordspr.) Mer vill mer ha, ju mer man får,
dess mer vill man ha. — Brukas ofta som
adjektiv eller substantiv, t. ex.: Mera mal. Mera
penningar. Med mera lätthet. Derlill fordras
mer lycka än förstånd. — 2) Längre, vidare.
Del regnar icke mer. Du [år icke göra så mer.
Jag vel ingen hjelp mer. Inga suckar mer.
Hvad mer? hvad då? Hvad är del mer? hvad
betyder det? Nu mera, se Nu.
MERANÄMD, MERBEMÄLT, MERBERÖRD,
a. Flera gånger omnämd, omtalad. Brukas mest
i rättegångs- och förvaltningsstil.
MERCURIUS, märrküriuss, nom. prop. m. 4)
(i rom. myt.) Handelns och vältalighetens gud.
M-ii slaf, häroldsstafven. — 2) Namnet på en
planet, hvars bana ligger närmast solen.
MERENDELS, mcrenndéls, adv. (t.
mehren-Iheils, egentl. flerdels) I de flesta fall, oftast,
vanligast. [Merändels.]
MERG, m. sing. 4) En svampaktig, fet massa,
som fyller benens håligbeter i en djurkropp och
bibehåller dem starka och smidiga. Allånga m-en,
den del af mergen i en menniskokropp, som
genomtränger ett stort, rundt hål i nackbenets
botten och sedan forlsältes af den i hals- och
ryggkotorna inneslutna ryggmergen. Taga, suga m-en
ur ell ben. Suga m-en ur, äfv. (fig.) till det
yttersta preja, beskatta, utsuga. (Fig.) Gå genom
m. och ben, tränga ända till det innersta. — 2)
(i växter) Stammens innersta kärna, vanligen af
lös och svampaktig sammansättning. — 3) (fig.)
Kraft. Musl och m., se Must. — Ss. M-akti g,
-full. [Märg.] *
MERGBEN, n. 3. Ben med merg uti.
MERGEL, märrjäll, m. sing. (mineral.) Ett
slags blandning af kalk och lerjord, stundom lös,
stundom i form af skiffer. — Ss. M-a kli g,
-art. [Märgel.]
MERGELGROP, f. 2. Grop, der mergel
upptages ur jorden.
MERGELJORD, f. sing Ett slags jord, som
utgör en förening af kalk med lera och mekaniskt
inblandad sand.
MERGELLERA, f. sing. Se Mergeljord.
MERGELSK1FFER, m. sing. Ett slags stenig,
skiffrig mergel.
MERGELSTEN, m. 2. Sten, som består af
mergel; till slen hårdnad mergel.
MERGLA, v. a. 4. Gödsla Jord med mergeh
— Mergling, f. 2. [Märgla.]
MERGPOMADA, f. 4. Pomada, tillredd af merg.
MERGTÄRTA, f. 4. Tårta, tillredd af merg.
MERIDIAN, –-ån, m. 3. (lat. Meridianus,
af Meridies, middag) En cirkel, som dragés
genom ett ställes zenith och nadir samt de bada
polerna rundt omkring himmelen. Förste m.,
den, hvarifrån alla de Öfrigas afstånd långs efter
eqvatorn räknas.
MERIDIAN-CIRKEL, - - - ånsi’rrk’1, m. 2. pl.
— cirklar. Se Middagscirkel.
MERIDIAN-PLAN, l–ånplån, n. 3. Se Mid*
dagsplan.
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
