Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Mestis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MES
MET
91
MESTIS, mästfs, m. 3. (sp. Mestizo, af lat.
Mixlus, blandad) Så kallas i Vestindien och S.
Amerika cn afkomling af europeisk far och
amerikansk mor eller tvärtom. — Äfv. Mesliz.
MESTO, mästo, ell. MESTOSO, mästöso, adv.
(ital.; i musik) Sorgligt.
META, v. a. o. n. i. (Äfv. i Impf. Mette och
i Sup. Meit) Fånga fisk med metspö. M.
aborrar. Silla och m. M. kr ä flor, fånga kräftor
antingen med spö eller håf. — M. upp, få upp
ur sjön på metspö.
METAFOR, –få’r, m. 3. (gr. Mclaphora)
4) (ret.) Trop, bestående deri, att ett ord nyttjas
i annan bemärkelse, än den egentliga, till följe af
likheten emellan tvenne begrepp. — 2) Bildligt
uttryck, talesätt. [Metaphor.]
METAFORISK, –få’rissk, a. 2. Bildlig,
figurlig, oegentlig. [— phorisk.]
METAFYSIK,––––fk, f. sing. (från grek.)
Läran om tingens yttersta grunder och lagar.
[—physik.]
METAFYSISK, a. 2. Till metafysiken
hörande: öfversinlig. [—physisk.]
METALL, -all, m. 3. (gr. Melallon) i)
Benämning på enkla vägbara, ogenomskinliga kroppar
med ett eget slags glans (metallglans), dels
smidbara (såsom jern), dels spröda (såsom antimon),
betydligt tyngre än vatten, oantändliga i eld,
olösliga i vatten, och som icke genom gnidning kunna
blifva elektriska. Ädla m-er, som icke i eld lida
någon förändring eller oxideras. Oädla m-er,
som, vid luftens tillträde under deras smältning,
oxideras. — 2) (i sing.) Se Brons. — 3) (fig., i
musik, utan plural) Klang. Säges i fråga om
sångröst.
METALLARBETARE, -åll––––, m. 8.
Ma-nufakturist, som tillverkar större arbeten af metall
(brons).
METALLASKA, f. sing. (gam. kem.) Se
Melalloxid.
METALLBLANDNING, f. 2. Hopsmält
blandning af två eller flera metaller (bem. 4).
METALLFÄRG, m. 3. Färg, som uppkommer
genom förening af metaller med andra metaller,
eller af metaller med metalloxider, eller af
metall-oxider med syror.
METALLHYFVEL, m. 2. pl. — hy/lar. Ett
slags hyfvel, hvarmed plana metallytor åstadkommas.
METALLISK, a. 2. 1) Som tillhör, har
afseende på metaller. M. klang. — 2) Som har
egenskap af metall. M. kropp.
METALLKALK, m. 3. Se Metalloxid.
METALLKANON,––––ön, m. 3. Kanon,
gjuten af metall (bem. 2).
METALLOID, - - låi’d, m. 3. (kem.) Enkel,
vägbar, icke metallisk, brännbar kropp, t. ex.
syre, väte, qväfve, svafvel, kol, etc.
METALLOXID, –åxi’d, m. 3. (kem.) Syrsatt
metall.
METALLSALT, n. 3. (kem.) Förening af en
metalloxid eller oxidul med en syra.
METALLSAX, f. 2. Se Plålsax.
METALLSPEGEL, m. 2. pl. — speglar.
Spegel af metall, t. ex. af slipadt stål.
METALLSPIK, m. 2. Ett slags spik, som
gjutes af koppar och tenn i sandformar.
METALLSPÅN, f. o. n. i. o. S. Affall vid
borrning i metall, ciselering, o. s. v.
METALLSTYRKA, f. sing. Se Gods, 8.
METALLURG, –ürrg, m. 3. 1) En, som är
kunnig i metallurgien. — 2) Skriftställare i detta
ämne.
METALLURGI, –urrjf, f. sing. Konsten
att utdraga och rena metaller.
METALLURGISK, –ürrjissk, a. 2. Som
tillhör eller har afseende på metallurgien.
METALLVIGT, f. 3. Vigt, som brukas vid
skeppning af metaller.
METALLÅDER, f. 1. pl. — ådror. Gäng af
mineralier, som håller något slags metall i större
mängd.
METAMORFOS, –mårrfös, f. 3. (grek.
Meta-morphosis) Förvandling. [— phos.]
METAMORFOSERA, v. a. 1. Förvandla. —
Mctamorfosering, f. 2. [—phosera.)
METANDE, n. 4. Se Metning.
METAPHOR, METAPHYSIK, m. fl., se
Metafor, Metafysik, etc.
METARE, m. 3. En, som metar.
METE, n. 4. Fiske med metspö. Fånga på
m., med metspö.
METEOR, - - å’r, m. 3. (från grek.) Märklig
företeelse i luften, af helt kort varaktighet. —
Syn. Luftfenomen. Lufttecken.
METEORJERN, –å’rjä’m, n. sing. (mineral.)
Jern, som bildas i verldsrymden och anträffas t.
ex. i meteorstenar.
METEOROLOG, - - årålå’g, m. 3. En, som
gör meteorologiska iakttagelser.
METEOROLOGI, - - årålåji’, f. 3. Läran om
företeelserna i luften eller väderleken.
METEOROLOGISK, —årålåjissk, a. 2. Som
tillhör eller har afseende på meteorologien;
väderleken beträffande.
METEORSTEN, –å’rstén, m. 2. Sten, som
nedfaller ur luften. — Kallas äfv. Månslen,
Aero-litb.
METER, mét’r, m. 3. pl. melrer. (af grek.
Metron, mått) 1) Versmått. — 2) Enheten för
det nya franska längdmåttet, något öfver 3 %
sv. fol.
METGRÜND, n. 5. Grund i sjön, der mycket
fisk uppehåller sig och der man således plägar
meta.
METHOD, m. fl., se Metod, etc.
METHÅF, m. 2. pl. — håfvar. Nälhåf, som
sänkes ned i sjöar och strömmar, för att dermed
fånga fisk och kräftor. Jfr. Håf, 1.
METKROK, m. 2. Krok, som begagnas vid
metning.
METMASK, m. 2. Se Daggmask. Kallas
M., emedan den vanligtvis begagnas som bete på
krok vid metning.
METNING, f. 2. Se Mete.
METOD, - 6d, m. 3. (gr. Methodos) Sätt alt
gå till väga, efter vissa grunder och i viss ordning.
[Melhod.]
METODIK, –i’k, f. sing. Anvisning till ett
metodiskt föredrag af någon vetenskap.
Metod-lära. [Meth —.]
METODISK, a. 2. Som sker, görcs, läres,
föredrages med metod; ordentlig, regelbunden. —
Melodi sk t, adv. [Meth—.]
METODISM, –issm, m. sing. Mctodislcrnes
lära. [Meth —.]
METODIST, - - fsst, m. 3. Medlem af en
engelsk religionssekt, som isynnerhet yrkar ett
strängare iakttagande af Nya Testamentets
föreskrifter. De sades af sina motståndare hafva påfunnit
en ny metod för elt kristligt lcfverne; deraf
namnet. [Meth —.]
METODLÄRA, -öd–, f. i. Se Metodik.
[Meth -.]
METONYMI, metånymf, f. 3. (från grek.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
