Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Miste ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIS
MJÖ
99
M. en kår anhörig. Af. helsan, krafterna. Jag
har m-l min börs, men vet icke, om den
blifvit stulen eller om jag lappat den. M.
jemn-vigten. Hon har nu m-l allt hopp. Du m-ler
ej på bytet. M. tjenslen, förlora den genom
af-sättning. — Syn. Se Förlora. — 2) Umbära.
Jag kan ej m. del. —- Mistande, n. 4.
Anm. Mista brukas i dagligt ta) mer än
Förlora, deremol i skriftspråket mindre.
MISTE, adv. (af Mista) Felaktigt, orätt,
oriktigt. Böra, se m. Skjuta, slå, hugga m., ej
träffa med skott, slag, hugg. Sliga m., stiga så,
att man faller eller vacklar; äfv. sälta foten på
orätt ställe; äfv. gå orätt. Gå m., gå orätt väg,
gå vilse, till orätt person, ställe, o. s. v. (Fig.)
Gå m. om, ej erhålla något, hvarpå man gjort
sig räkning. Taga m., se Misstaga sig. — Syn.
Fel, Felaktigt, Falskt, Orätt, Oriktigt, Galet, Vilse,
Bom.
MISTEL, mfsst’1, m. 2. pl. misllar. En
ständigt grönskande buskväxt på ekar och barrträd,
med hvita, genomskinliga bär, af hvilkas klibbiga
saft göres fågellim. Viscum album.
MISTIG, a. 2. Se Disig.
MISTLIG, a. 2. (föga brukl.) Som kan mistas,
umbäras.
MISTNING, f. 2. 4) Förlust. M. af lif och
gods. Helsans m. — Syn. Se Förlust. — 2)
Saknad, umbärande. Vara, komma i m. af något.
MISTOM, mfsståmm, int. (fam.) Se Pytt.
M1STRAL, -ål, m. 3. En kall NNVvind på
Medelhafvet.
MITT, pron. poss. n. Se Min.
MITTEL, m. sing. 4) Midi. 1 m-n af, midt
uti. — 2) Ett slags boktryckarstil.
MIXTUR, - ür, f. 3. (lat. Mixlura) 4) (farm.)
Blandning af tvenne eller flera flytande ämnen,
hvartill man ofta sätter hvarjehanda fasta, såsom
pulver, extrakter, salter, o. s. v. — 2) Ett slags
orgregister.
MJAMA, se Jama.
MJELL, n. sing. Fnassel i hufvudet. [Mjäll.]
MJELL, a. 2. (egentl. Mjuk) Klar. M. hy. —
Mjellhet, f. 3. [Mjäll.]
MJELLHVIT, a. 2. Af en klar hvithet. M-t
fläsk. [Mjäll—.]
MJELTBRAND, m. sing. En ganska farlig
boskapssjuka.
MJELTE, m. 2. pl. mjeltar. (anat.) En
kroppsdel i bukhålan på venstra sidan under
mellangärdet, af en liten knytnäfves storlek, tjock,
af-långt rundad, biåsvart. M-n hugger, se Hugga, 4.
[Mjälte.]
MJELTGRÄS, n. B. (bot.) Ett slägte af
Ormbunkarna. Asplenium Scolopendrium.
MJELTSJUK, a. 2. 4) Plågad af mjellsjuka.
En m. person. — 2) Som härrör af, röjer,
uttrycker mjeltsjuka. Eli m-t sinne, lynne. M.
min, blick. M-t utseende. — Syn. (för begge
bem.) Hypokondrisk, Melankolisk.
MJELTSJUKA, f. sing. Sjukdomstillstånd,
härrörande af stegrad retlighet i underlifsnerverna,
och yttrande sig i störd matsmältning, oro,
nedslagenhet och besvärligt lynne.
MJELTÄDER, f. 4. pl. — ådror. Blodåder,
som tillhör mjelten.
MJELTÖRT, f. 5. Se Mjeltgräs.
MJUGG, s. sing. oböjl. I m., i hemlighet.
Sälja i m. Skratta i m., så att det icke märkes.
Svära i m., i tysthet.
MJUK, a. 2. I allm. motsatsen till Hård. 4)
Säges om kroppar, hvilkas delar kunna utan
syn
nerlig möda åtskiljas, och hvilka lätt ändra sin
form samt behålla mottagna intryck. Lera och
vax äro m-a kroppar. M. säng, bädd,dh
ingen hårdhet kännes, när man ligger derpå. M-t
bröd, ej torkadt eller bårdnadt. M-l jern, lätt
smidigt. M-a händer, köttiga, så att deri varande
ben ej kännas. — 2) Böjlig. En m. käpp. Ett
m-t ris. M-l läder. M-l och fast kläde. —
3) (fig.) Som lätt böjer sig efter andras vilja och
önskningar. M. och smidig. Han gör sig så
m., smilar. — 4) (mål.) M-t målningssält, när
färgerna äro väl sammansmälta. — Syn. Smidig,
Medgörlig.
MJUKA UPP, se Uppmjuka.
MJUKFENIG, a. 2. M-a kallas^ en ordning
af Benfiskarna, som har alla fenstrålarna mjuka
och böjliga af fina leder.
MJUKHET, f. 3. 4) Egenskapen att vara
mjuk. Se Mjuk, 4. — 2) Böjlighet. — 3) (fig.)
Smidighet, medgörlighet.
MJUKHÄRIG, a. 2. Som har mjukt hår.
MJUKNA, v. n. 4. Blifva mjuk. —
Mjuk-nande, n. 4.
MJÄKER, m. sing. (fam.) Se Fleper.
MJÄKIG, a. 2. (fam.) Se Flepig. —
Mjäkig-hel, f. 3. — Mjäkigl, adv.
MJÄLE, se Mjärde.
MJÄLL. se Mjell.
MJÄRDE, m. 2. pl. mjärdar. Ett slags
fiskredskap af tvinnadt hampgarn, bundet med
särskilt inrättade ingångar, genom hvilka fisken icke
hittar ut, sedan han kommit in. [Mjerde, Mjäle.]
MJÖD, n. sing. Ett slags välsmaklig dryck,
hvartill vid bryggning nyttjas en svag vört, som
göres söt med tillsats af honung.
MJÖL, n. sing. 4) Genom målning till fint
pulver förvandlad och genom siktning ifrån sina
skal befriad säd, efter olika arter deraf kallad
Hvete-, Råg-, Korn-, Hafremjöl o. s. v.° Fint,
grofl m. Af m. beredes bröd. — 2) På dylikt
sätt bercdl, mer eller mindre fint pulver af
åtskilliga andra växter, såsom Polates-, Bön-,
Ärt-mjöl, m. fl. — 3) Benämning på hvarjehanda
organiska delar, då de blifvit krossade^ eller
sönderfallit till ett ganska fint pulver, såsom Benmjöl,
Maskmjöl (af trä), o. s. v. Se äfv. Frömjöl,
Bergmjöl. — Ss. M-aktig, -handel,
-handlare, -klimp, -klister, -kruka, -lår,
-påse, -säck, -tunna.
MJÖLA, v. a. 4. Beströ med mjöl. M. ned,
öfverläcka med mjöl. — M. sig, v. r.
Sönderfalla till mjöl, blifva mjölig.
MJÖLBAGGE, m. 2. pl. — baggar. En
insekt af Skalbaggarna, som helst förtär mjöl och
är vanlig i mjölbodar, bagerier, qvarnar, o. s. v.
Tenebrio Molitor.
MJÖLBLÅSA, f. 4. Ett slags svamp på stubbar.
Licea fallax.
MJÖLBÄR, n. B. Se Mjölon.
MJÖLDAGG, m. sing. Ett slags mjöldam
liknande mögel, som alstras på sjukliga växlblad och
utsuger dem.
MJÖLDAM, n. sing. Fina partiklar af mjöl,
som vid målning lära upp i luften och lägga sig
på närmare befintliga föremål.
MJÖLDEG, m. 2. Deg/ tillredd af mjöl (till
skilnad ifrån annat slags deg, såsom senapsdeg,
m. m.).
MJÖLDOFT, n. sing. 4) Se Mjöldam. — 2)
Ett slags svamp, på blad. Aleuria rosea.
MJÖLDRUM, m. 2. pl. — drummar. Ränna
af trä, hvarigenom mjölet utfaller ifrån en mjöllår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
