Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Missost ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 MIS
Denna åtgärd väckte m. hos många. Se med
m. Förklara m. öfver en dom, förklara, att
man vill söka ändring deri.
MISSOST, se Mcsosl.
MISSPELNING, f. 2. Fel i spelning, då man
af misstag spelar något annat, än det som borde
spelas.
MISSPICKEL, mi’sspi’ck’l, m. sing. (mineral.)
Hvit arsenikkis.
MISSPRYDA, v. a. 2. Illa pryda, misskläda.
— Misspr y dan de, n. 4.
MISSRIKTNING, f. 2. Felaktig riktning.
MISSRÄKNA SIG, v. r. 4. 1) Räkna orätt,
räkna fel. Han har m-l sig på två riksdaler
och ålta skilling. M. sig på dag och datum.
— 2) (fig.) Misstaga sig. M. sig i sina planer.
Om ni del tror, så m-r ni er. — Syn. Se
Misslaga sig.
MISSRÄKNING, f. 2. 1) Fel i räkning. M.
på flera riksdaler. — 2) (fig.) Fel i beräkning,
misstag, felslaget hopp. Han trodde, all han
skulle rikta sig på den affären, men del var
en m. af honom. — Syn. Se Misstag.
MISS-SMÖR, se Messmör.
MISSTAG, n. S. 1) Handling, då man
ofrivilligt tager något i st. f. ett annat, som man
ämnade taga. Del var af m. han log
handskarna, emedan han trodde, all de voro hans.
— 2) (fig.) Oafsigtligt fel i handling, omdöme,
uppfattning. Begå elt m., ell grofl m. Del har
skett af m. om hans vilja. Upplysa någon om
sitt m. — Syn. Fel, Förseelse, Irring, Villa,
Villfarelse, Missräkning.
MISSTAGA, v. a. 3. (böjes som Taga)
Ofrivilligt taga person eller sak för en annan. Jag
m-log honom för en bekant. — Syn. Feltaga.
— M. sig, v. r. 4) Ofrivilligt taga något i stället
för ett annat. I denna egentliga bem. säges
vanligen: Taga fel, miste. — 2) (fig.) Ofrivilligt fela
i handling, uppfattning, omdöme. M. sig på
raden, taga fel om den. M. sig om rätta
meningen af elt uttryck. M. sig i sitt omdöme
om någon. M. sig i behandlingen af ell mål.
M. sig på någon, orätt bedöma honom. — Syn.
Irra sig. Villa sig, Missräkna sig, Bedraga sig,
Förse sig, Förplumpa sig, Förhugga sig,
Misshugga sig. Hugga yxan i sten, Hoppa i galen tunna.
MISSTANKE, m. 2. pl. — tankar, (äfv.
Miss-tanka, f. sing.) Förmodan, alt någon viss
person är skyldig till ett fel, en förseelse, ett brott,
elt elakt anslag o. s. v., eller att han begått en
handling, väl tillåten, men som hålles hemlig. Hysa
m-kar om ens delaktighet i elt brott. Falla
m-kar emot, till någon för en sak. Jag fattade
deraf m., att icke allt slod så rätt till. Han
har fallal m-kar om, all något hemligt anslag
är på färde. Denna omständighet väckte hos
mig m-kar emot honom. En öppen
förklaring skall betaga honom alla m-kar. Draga
m. på, se Misstänka.
MISSTRO, m. sing. Se Misstroende.
MISSTRO, v. a. 2. Icke sätta tro, Ht,
förtroende till. Han m-r alla. M. sina egna
krafter. M. ens uppgifter. — M. sig, v. r. ell. M.
sig sjelf, icke sätta lit till egen förmåga, egna
krafter.
MISSTROENDE, n. 4. Brist på lit, på
förtroende till person eller sak. Vara fallen för
m. till andra. Ulan m. låta dåra sig af ens
löften Full af m. till egna krafter.
MISSTROGEN, a. 2. neulr. — cl. Fallen för
alt misstro.
MIS
MISSTROGENHET, f. 3. Fallenhet för att
misstro.
MISSTRÖSTA, v. n. 4. Tvifla om framgången
af en sak, om sin lycka, sin räddning, sitt väl,
o. s. v. M. om framgången af ell förelag. —
Syn. Förtvifla. — M-nde, part. pres. Brukas i
vissa ullryck nästan adjektivt, t. ex.: En m. blick,
som uttrycker misströstan.
MISSTRÖSTAN, f. sing. indef. Det
sinnestillstånd, då man misströstar.
MISSTYCKA, v. a. 2. Illa upptaga.
Misstyck ej min vänliga mening. — Syn. Tycka
illa vara, Förtycka, Taga illa, Illa upptaga,
För-tryta.
MISSTYCKE, n. 4. Se Misshag. Taga till
m., se Misstycka.
MISSTYDA, v. a. 2. 4) Oriktigt uttyda,
förklara. — 2) Illa lyda, gifva elak lydning. — Syn.
Förtyda.
MISSTYDNING, f. 2. 4) Oriktig, falsk,
felaktig tydning, förklaring. — 2) Elak tydning. —
Syn. Förtydning.
MISSTÄNKA, v. a. o. n. 2. Hysa
misstanke (se d. o.) till någon eller angående en sak.
Jag m-ker honom för alt vara vår hemliga
fiende. M. ens afsigler, ens trohet. Jag m-ker,
all del endast är förställning. — M-kt, parL
pass.o M. för delaktighet i ell brott. Göra sig
m., ådraga sig misstanka. — Brukas äfv.
adjektivt och betyder då: Förtjent att misstänkas.
Hålla någon m., misstro honom. En m. person.
Se m. ut, väcka misstanka. M-a
omständigheter. — Syn. Betänklig, Efterlänklig. —
Misstänkande, n. 4.
MISSTÄNKLIG, a. 2. Förtjent alt misstänkas.
— Syn. Misstänkt.
MISSTÄNKSAM, a. 2. Fallen för att
misstänka. En m. menniska. M-l sinne. M. själ.
— Misstänksamt, adv.
MISSTÄNKSAMHET, f. 3. Misstänksamt sinne.
MISSTÄNKT, a. 4. Se under Misstänka.
MISSUMMERING, f. 2. Felaktig summering.
MISSUNNA, v. a. 4. o. 2. Ej unna, illa unna.
M. någon dess lycka. Jag m-r honom ej alt
hafva vunnit denna förmån. — Syn. Se
Af-undas. — Missunnande, n. 4.
MISSUNNSAM, a. 2. Fallen för att missunna.
En m. menniska. M. själ. M-l sinne. —
Miss-unnsaml, adv.
MISSUNNSAMHET, f. 3. Fallenhet för alt
missunna. — Syn. Se Afund.
MISSVISA, v. a. o. n. 4. o. 2. Visa orätt,
falskt, felaktigt; gifva falsk, oriktig anvisning. —
Missvisa n de, n. 4.
MISSVISNING, f. 2. Falsk, oriktig, felaktig
anvisning. Magnetnålens m., se Deklination, 2.
MISSVÅRD, m. sing. Dålig vård. — Syn. Se
Vanvård.
MISSVÅRDA, v. a. 4. Illa vårda. M. ej
behagen. — Syn. Se Vanvårda. —
Missvårdande, n. 4.
MISSVÄXT, f. 3. Jordens gröda, då den
utfaller så klen, alt den ej betäcker kostnaden af
utsäde och arbete. M. på säd, råg, bönor,
ärter, o. s. v.
MISSVÄXTÅR, n. 3. År, då missväxt inträffar.
— Syn. Oår.
MISSÖDE, n. 4. Vidrig händelse. — Syn. Se
Olycka.
MIST, m. 3. Se Tjocka.
MISTA, v. a. 4. o. 2. (af Miss. III) 4) Se
Förlora, bem. 4—5 o. 8, a. M. lif och gods.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
