Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Mjölksocker ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MJÖ MOD m
MJÖLKSOCKER/ n. sing. Ett slags socker
med svigt söt smak, som erhålles af vassla genom
afdunstning och innehålles i mesost.
MJÖLKSOPPA, f. i. Soppa, tillredd med mjölk.
MJÖLKSTARK, a. 2. Hvaruli finnes mycket
mjölk. M. gröt.
MJÖLKSTARR, m. sing. (med.) Ett slags starr,
då ögats lins befinner sig i ett upplöst,
mjölkar-tadt tillstånd.
MJÖLKSTEN, m. 2. (mineral.) Se Galaklil.
MJÖLKSTOCKNTNG, f. 2. (med.) En genom
hindrad mjölkuttömning åstadkommen, tillfällig
uppdrifning af mjölkådrorna i qvinnobröslet.
MJÖLKSTRÄNG, m. 2. Se Mjölkgång.
MJÖLKSTÄFVA, f. 4. 4) SlÄfva, hvari vid
mjölkning mjölken upphämtas. — 2) Sådan stäfva
med mjölk uti.
MJÖLKSVULST, m. 3. (med.) Bröstets
uppsvällda tillstånd hos qvinnor, som gifva di, af
alltför ymnig, stockad eller ur sina kärl utträngd
mjölk.
MJÖLKSYRA, f. sing. (kem.) Ell slags egen
syra i mjölk.
MJÖLKSÅS. m. 3. Sås, tillredd af mjölk.
MJÖLKTAND, f. 3. pl. — (änder.
Benämning på hvardera af de med helt korta rötter
försedda länder, som frambryta hos barn, medan de
Ännu förnämligast lefva af mjölk (deraf namnet),
och hvilka vid sjunde årel. stundom tidigare, börja
all affalla. för all efterträdas af varaktigare.
MJÖLKTISTEL, m. 2. pl. — tistlar. 1)
ört-sl&glet Sonr.bus, men isynn. en ganska nijölksaflig
art deraf, S. oleraceus, äfv. kallad Valtentistel. —
2) Se Lejonland.
MJÖLKVASSLA, f. sing. Vassla af mjölk. Se
vidare Vassla.
MJÖLKVÄG, m. 2. (föga brukl.) Se
Vintergata.
MJÖLKVÄLLING, m. 2. Välling, kokad af
mjölk (till skilnad ifrån Mjöl- eller Vatlenvälling).
MJÖLKÅDER. f. 2. pl. — ådror, (anat.) Åder,
hvarigenom mjölksaften ledes.
MJÖLKÖRT, f. 3. örlsläglel Epilobium.
MJOLLAF. m. 2. pl. — lafvar. (bot.) Ett
laf-slägte. Lichen farinaceus.
MJÖLMASK. m. 2. Den långa, gula larfven
af Mjölbaggen.
MJÖLMAT, m. sing. Sådan slags mat, som
hufvudsakligen är tillredd af mjöl, såsom kaka,
klimp, o. i. v.
MJÖLNARDRÄNG, m. 2. En, som biträder
en mjölnare vid förmalningen m. m. [Mölnar—.]
MJÖLNARE. m. B. En, som emot viss afgift
på qvarr. (vallen-, väder- eller eldqvarn) förmaler
säd åt andra. — Ss. Mjölnarh uslru,-enka,
-yrke. [Mölnare.]
MJÖLNERSKA, f. 4. 4) Mjölnarhuslru. — 2)
Mjölnarenka, som efter mannens död låter drifva
qvarnen för egen räkning. [Moln —.]
MJÖLON. n. 5. Det lingon liknande,
mjölaktiga, smaklösa bäret af:
MJÖLONRIS, n. sing. Liten växt med
ncd-liggande trädstam, på torra skogsbackar, och hvars
blommor, blad och bär likna lingon. Arbutus
Uva ursi.
MJÖLPULVER, n. sing. (fyrv.) Krut, mer eller
mindre finrifvet.
MJÖLQVARN, f. 2. Qvarn, hvarå säd
förmaks till mjöl. Kallas så till skilnad ifrån
Såg-qvarn, m. fl.
MJÖLRÄTT, m. 3. Maträtt, tillredd
förnämligast af mjöl.
MJÖLSIKT, m. 2. Sikt, som i qvarn
begagnas att frånskilja skalen af den förmalda säden
ifrån mjölet.
MJÖLSOPPA, f. 4. Soppa, afredd med mjöl.
MJÖLTRUMMA, f. 4. öppningen ifrån
slen-karet på en mjölqvarn, hvarifrån mjölet rinner ned.
MJÖL VÄLLING, m. 2. Välling, kokad af mjöl
och vatten. Kallas äfv. Vattvälling.
MJÖLÖK. s. oböjl. Mjölökor.
MJÖLÖKA. f. 4. Ett slags svamp hos flera
gräs- och sädesslags sjuknade frön, isynn. hos råg,
som deraf blir giftig. Spermoèdia Clavus.
MNEMONIK, mnämånfk, f. sing. (från grek.)
Se Minneskonst.
MO. f. 2. 4) Sandig, ofruktbar jord. — 2)
Större sandfält, stundom beväxt med tallskog
(Tall-mo). Häraf åtskilliga skogars och ställens namn,
såsom: Läppemon, Biemon, Värnamo, Fagramo,
m. fl.
MOBB, må’bb, m. 3. (eng. Mob) Lägsla
folkklassen. — Syn. Se Pöbel.
MOCKA, v. a. 4. (af gamla ordet Mock, dynga)
Rengöra (fähus, stall) ifrån den fallna spillningen.
— Moc kande, n. 4. o. Mockning, f. 2.
MORIL, - fl, a. 2. (lat. Mobilis) Rörlig,
flyttbar; (om trupper) på rörlig fot.
MOBILIER. - bi’–, m. 3. pl. Lös egendom.
MOBILISERA, v. a. 4. 4) Förvandla fast
egendom lill lös. — 2) Ställa (trupper) på rörlig
fot. — Mobil i se rande, n. 4. o.
Mobilisering, f. 2.
MOD, n. sing. I. 4) Sinne, lynne. Sorgset,
lustigt, gladt m. Vara vid godt m., väl till
mods, vid godt lynne. Illa (ill mods, vid elakt
lynne, orolig, ängslig. Huru är han lill mods?
hurudant är hans lynne? Sloll m., stort m.,
stolthet. — Häraf sammansättningarna Saktmod,
Högmod. Slormodig. m fl. — 2) Den själsstyrka,
i kraft af hvilken man med öfverläggning möter
förekommande faror. Oförskräckt, oförfäradi m.
Hafva m. i bröstet. In gifva m., sälta m. i
någon. Nedslå ens m., betaga en m-el.
Förlora m-el. Fälla m-el, blifva misströstande, rädd.
Falla ell. repa m., upphöra att frukta, oroa sig.
— Bildar sammansättningarna Öfvermod, Klenmod.
Syn. Tapperhet. Modighet, Behjerlenhel,
Käckhet. — 3) Högmod, öfvermod. Makt, rikedom,
lycka ger m.
MOD, n. 3. II. (fr. Mode, af lat. Modus, sätt,
vis) Föränderligt bruk, beroende af smak och
nyck. Franska, engelska m-er. Vän af nya
m-er. Komma upp med ell nytt m. Del m-el
är nu redan gammalt. På, i m-el, i
öfverens-stämmelse med det rådande bruket. Det är på
m-el all bära långt hår. Han är på m-et,
följer i allt nyaste bruket; äfv. är eftersökt, firad
i umgängeskretsarna, af den fina och förnäma
verlden. Vara, komma ur m-et, ur bruk. M-el
vill så ha del, det är så brukligt. Följa med
m erna, rätta sig efter dem.
Anm. En och annan brukar ordel i maskulin.
M0DAL1TET, - - - él, f. sing. (af lat. Modus,
sätt) Bclyder, i logiken, den större eller mindre
visshet, hvarmed förståndet tänker sig begreppens
förening i ett omdöme.
MODD, må’dd, m. sing. (ursprungi. d. s. s.
Mudder) Djup snö, af hästfötter eller fotgängare
upprörd och blandad med sand, väg- eller
gat-smuts.
MODDIG, må ddigg, a. 2. Betäckt med modd.
M-a galor.
MODDOCKA, f. 4. 4) Docka, påklädd efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
