Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Musivsilfver ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1U
MUS
MUT
nyttjas att gifva hvarjehanda saker, t. ex. byster,
ett guldlikl utseende. [Musif-, Mussiv-.]
MUSIVSILFVER, -i’v–, n. sing. (på latin:
argenlum musivum) Blandning af lika delar tenn,
vismuth och qvicksilfvcr, som brukas till målning
eller skrifning. (Musif-, Mussiv-.]
MUSKAT, -åt, m. sing. oböjl. Se
Muskal-vin. [Muscat-.J
MUSKATDRUFVA, - åtdrüva, f. 4. Vindrufva,
som ger muskatvin.
MUSKATELL, –lä’ll, m. sing. oböjl. En
sort vin, som till smaken har mycken likhet med
muskat. [Musca -.]
MUSKATPÄRON, -åtpä’rånn, n. 5. En sort
päron med lukt af mysk. [Muscat —.]
MUSKATVIN, -åtvi n, n. 3. Benämning på
flera söta franska och italienska viner. [Muscat-.]
MUSKEDUNDER, musskedünnd’r, m. 8. Kort
studsarc (ett slags bössa).
MUSKEL, müssk’1, m. 3. pl. muskler, (lat.
Musculus, egentl. liten råtta) Knippe af
köttfibrer, fästadt medelst senor vid ben eller brosk.
Musklerna ulgöra kroppens kött.
MUSKELBYGGNAD, müssk’1–, m. 3. Se
Muskelsystem.
MUSKELHINNA, f. 4. (anat.) En hinna i
magen, bestående af köttrådar, och som befordrar
tarmarncs krälande rörelse.
MUSKELKRAFT, f. sing. Den del af
lifs-kraften, som yttrar sig genom musklerna.
MUSKELSTARK. a. 2. Som har starka muskler.
MUSKELSYSTEM, müssk’lsystä’m, n. 3.
Sammanhanget af en kropps samteliga muskler.
MUSKET, se Musköt.
MUSKETERARE, m. 8. MUSKETÄR eller
(numera brukligare) MUSKETÖR, mussketö’r, m. 3.
1) Infanterist, beväpnad med musköt. — 2)(ford.)
Kavallerist, som tillhörde en afdelning af franska
konungens lif- och hustrupper. De tre
Muske-törerne. [Musque —.]
MUSKIT, - ki’t, m. 3. (sp. Mosquito) Ett slags
ganska plågsam mygg i de heta länderna.
[Mu-squit, Mosquit.]
MUSKOTT, mü-skått, n. 8. Den som krydda
använda kärnan af muskotlnölen. [Muskot.]
MUSKOTTBLOMMA, müskåltblomma, f. 4.
Den nätlika hinnan, som omgifver muskotlnölen
och äfven begagnas som krydda. [Muskot —.]
MUSKOTTNÖT, müskåltnö’t, f. 3. pl. — nötter.
Nöten i muskott-lrädels fruk. [Muskot-.]
MUSKOTT-TRÄD, müskått-träd, n. 5. Träd
af Lagerfamiljen, på Moluckiska öarna, med en
frukl, stor som ell äple. Jfr. Muskollnöl.
My-ristica moschata.
MUSKULÖS, –ö’s, a. 2. 4) Full af muskler.
— 2) Se Muskelstark.
MUSKUS, müskuss, m. sing. Se Mysk.
MUSKUSDJUR, MUSKUSOXE, se Myskdjur,
Myskoxe.
MUSKÖT, muschö’lt, m. 3. (fr. Mousquel)
Soldatbössa. — Ss. M-eld, -kula, -skoll.
MUSKÖTERIELD, muschölerfélld, m. sing.
Gevärseld.
MUSSLA, se Myssla.
MUSRUMPÅ, f. 4. Liten ört med bar,
en-blommig stängel. Myosurus minimus.
MUSSELFÄRG, m. 3. Saflfärg i musselskal
(såsom t. ex. i simplare färglådor).
MUSSELGULD, n. sing. Med honung rifvet
bladguld, förvaradt i musselskal uti färglådor, till
färgläggning.
MUSSELIN, –Ifn ell. musslfn, n. sing. En
sort fin, hälft genomskinlig bomullsväfnad. Har
sitt namn af staden Mossul, der det först väfdes.
Kallas äfv. Nältelduk.
MUSSELJORD, f. sing. Grus af i jorden
inbäddade musselskal, som användes till gödning.
MUSSELKALK, m. sing. Ett slags grå
kalksten.
MUSSELMARMOR, m. sing. Marmor, hvari
fossila musslor innehållas.
MUSSELSAND, m. sing. Söndersmulad
mus-selsandstcn.
MUSSELSANDSTEN, m. sing. Sandsten med
pelrifikaler af skaldjur och hajfiskländer.
MUSSELSILFVER, n. sing. Med honung
rif-vet bladsilfver, förvaradt i musselskal uti
färglådor lill färgläggning.
MUSSELSKAL, n. 8. Den benhårda
beklädnad, som musseldjuren hafva.
MUSSERA, v. n. 4. (fr. Mousser) Skumma
sig, fradgas.
MUSSLA, f. 4. 4) Hufvudlöst blötdjur, hvars
mantel är försedd med två skal. — 2) Se
Musselskal.
MUSSLA, v. a. Se Myssla.
MUST, f. sing. 4) Den ur vissa bär och
frukter utpressade saft, innan den genom jäsning
förvandlats till vin, t. ex.: Druf-, Äple-, Päronmust.
— 2) Den närande saften, vätskan i ett ämne.
Koka m-en ur költ. Jordens m. — 3) (fig.)
Del bästa, hufvudsakligaste, vigtigaste af något.
Draga ul m-en af en bok. — Syn. Saft, Kärna,
Qvlntessens.
MUSTASCH, - åsch, m. 3. (fr. Mouslache, af
grek. Mustax) Skägg på öfverlöppen. Bruka
m-cr. Stryka upp m-erna. [Mustache.]
MUSTASCHERAD, a. 4. Som bär mustascher.
En m. gesäll.
MUSTIG, a. 2. 4) Som har must. Säges ej
om bär och frukt. M. jord. M. mat. — 2) (fig.)
a) Full af kraft, kärnfull, eftertrycklig, duglig.
En m. stil. M-l svar, skarpt, hvasst, bitande.
(Fam.) Han fick sina m-a slängar. — b) (fam.)
Grof, plump. En m. historia. M-a saker,
grof-heter.
MUSTIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
mustig (se d. o.) M-er, grofheler, oansländiga ord
och utlåtelser.
MUSTIGT, adv. (fig.) Dugtigl, eftertryckligt,
skarpt. Ljuga m. Svara m.
MUSTÖRNE, müs-lö’rne, n. sing. En buskart.
Ruscus aculeatus.
MUSULMAN, müsullmånn, m. 8. (arab.
Muslim. pl. muslimin, pers. Musulman, rättrogen)
En Mohammedanska religionens bekännare.
MUSÄRT, müsä’rrt, f. 3. Se Tranärl.
MUSÖRON, n. 4. pl. örten Hieracium
Pilo-sella med halmgula blommor, under i kanten röda,
bladen håriga och under hvita.
MUTA, v. a. 4. Genom penningar, gåfvor,
löften förmå någon att döma orätt, bära falskt
vittnesbörd, förliga något som borde yppas, o. s. v.
M. domare, villne. — M. nöd, genom mulor
nedtysta. M. ned en sak, — Mulan de, n. 4.
MUTA, f. 4. (ursprungi.: Gåfva) Skänk eller
gåfva, som gifvcs, för alt muta någon. Brukas
mest i plural. Taga mulor, låta mula sig.
MUTA, v. a. 4. M. in, utverka sig
vederbörlig tillåtelse alt få upptaga och bearbeta en
grufva. Äfv. Inmuta.
MUTKOLF, m. 2. pl. — kolfvar. (fam.) Eo,
som tar mutor.
MUTSEDEL, m. 2. pl. — sedlar» Af
veder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
