Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Må ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
MÄ
pl. Mån. Sup. Måll. Pari. pres. Mående
(endast i Välmående, Illamående, Förmående); part,
pret. Mådd (endast i sammans. Förmådd).
Befinna sig; a) I hänseende till hclsa. M. väl. illa.
Hur mår du? Bra. så der. Må väl! säges
tillönskningsvis, då man tar afskcd af någon. M.
väl af frukl. Jag mår illa af den malen. —
b) I allmänt afseende. Jag mår räll väl här,
befinner mig här rätt väl, trifves här väl. Han
mår väl, godt, har sin goda bergning. M. som
en prins, som pcrla i guld, vara i ganska
lyckliga omständigheter. (Fam.) Nu mår han! nu
känner han sig lycklig, är han i sill element.
Säges äfv. ironiskt. Han kan komma all m. illa
för den saken, del kan han få ångra, del kan
bekomma honom illa.
Anm. Delta ord, liksom bjelpverbel Må, är
ul-bildadl af del gamla verbet Mag ha eller Mogha,
förmå, kunna.
MÅ, III. Säges i talspråket förkortningsvis i
st. f. Mån? eller Månne? l. ex.: M. del är så?
M. del?
MÅBÄR, måbär, n. S. Det röda, sölaktiga,
mindre välsmakliga bäret af:
MÅBÄRSBUSKE, m. 2. pl. - buskar. En
buskväxt af slägtet Ribs. Ribes alpinum.
MÅDD, MÅDDIG, se Modd, Moddig.
MÅFÅ, må’få’. (fam.) På m., adverbiall uttryck,
bildadt af: må få, och som betyder: På höft,
blindvis.
MÅG, m. 2. (ursprungligen: slägtinge, frände)
Dotters man. — Syn. Svärson.
MÅGLJUS, n. 5. (fam. skämlv.) Dåligt ljus.
MÅGSKAP, f. 3. Egenskap af måg.
MÅGSÄMJA, f. 1. Den frändskap, som äger
rum emellan måg och svärföräldrar. *
MÅ KA, se Mocka.
MÅKARE, m. 5. Se Knoslcr.
MÅKE, m. 2. pl. måkar. Se Fiskmåsc.
MÅL, n. S. I. (af gamla verbet Mæla, tala) 1)
(ulan plur.) a) Tal. Draga på m-vt, icke vilja
tala ut. Häfta på m-et, se Hä/ta. — Deraf
Målsman, Skriftermål. — b) Förmågan att tala.
Förlora, mista, återfå m-el. (Fam.) Ha m. i
munnen, kunna tala, veta att bruka sin tunga.
— Deraf Mållös. — c) Ljudet af en menniskas
röst, då hon talar. Känna någon på m-el. —
Deraf Målbrolt, Målföre. — d) (mod plur.) Språk.
Förekommer i denna bem. nu endast i
sammansättningar, såsom: Tungomål, Modersmål,
Riks-mål, Landskapsmål. — 2) (med plur.) Sak. som
afgöres vid domstol, i embetsyerk eller af
vederbörande myndighet. Hafva ell m. anhängigl
vid rällen. Döma i cll m. M-el är under
ransakning. Afgjorda m. I andeliga,
vcrlds-liga m. — Ingår i flera sammansättningar,
såsom: Rättegångs-, Brott-, Tvist-, Konkurs-,
Reli-gionsmål, m. fl. — Syn. Sak. — 3) (med plur.)
Sak (i allmänhet), värf, uträllning, affär, fall.
Tjena någon i ell m. Nyttig i många m.
Tjena mig i del m-et. Om jag kan tjena er
i någol m. I sådana, i dylika m. l hvad m.
som helsl. — Bildar sammansättningarna:
Tvif-vclsmål, Samvctsmål. — A) Betydde fordom äfv.:
Öfvercnskommelsc, aflal. Deraf Giftermål, Gemål.
MÅL, n. 5. II. (af gamla verbet Mæla eller
Måla, mäta) 4) (i allm.) Mått. Hålla m-el, hafva
sitt behöriga måll (i fråga om varor, hästar,
soldater, rekryter). Brukas för denna ordets
allmänna bem. föga, utom i nyss anförda uttryck.
— Deraf Soldatmål, Spannemål. — 2) a)
Rymdmått (till skilnad ifrån Längdmåll och Vigt-
MÅL
måll), d. v. s. mått, som angifver en viss
rymd-storhet, svarande mot det rum, en kropp af samma
slorlek intager. Måll, m. och vigt. M. för torra
och våla varor. — b) Innehållet af rymdmått
för vissa varor. Rågadl struket m. Ge godt
m., så all del väl räcker till. Krönt m., mal af
krönt målkärl. — 3) a) Tecken, utmätt till visst
afstånd ifrån ett ställe, i och för något särskilt
ändamål, t. ex. all skjuta på för öfning, all uppnå
vid kapplöpning, o. s. v. M-el vid
målskjutning, kappridning, kappkörning, kapplöpning.
Först hinna, upphinna, uppnå m-el. Han kom
först lill m-et. Skjuta lill m-s, för att träffa
ell visst uppsatt tecken, en viss utmärkt fläck.
Träffa m-el. — b) (fig.) Någol visst föresall, som
bör hinnas, uppnås, utföras. Sälta en ell m.
före. Delta är m-el för alla hans mödor.
Han nådde slulligen sill m. Del m., han
föresall sig, är honom för högl. Lifvels m.. dess
ändamål; äfven dess slut, gräns. — Syn.
Ändamål, Syftemål. — c) (fig.) Föremål. Vara ett m.
för förtal, för åtlöje, för lyckans ostadighel.
— 4) Betydde fordom äfven: Med vissa tecken
utmärkt gräns (deraf Ryamål; bys ägogräns); äfv.
viss bestämd, fastställd lid, l. ex.: i Dal. L.: Fyr
än maal är wli, förr hn lid till ända är. Så
betydde t. ex. Messumal, den för messan
bestämda lid. — 5) Måltid (egentl. viss tid på dagen,
då man plägar öla). Äta sina tre m. om dagen.
Göra ell godt, starkt m. — Deraf Ollemål,
Middags-, Afton-, Qvällsmål, Mellanmål.
MÅL, n. 8. III. (l. Maal) Gång. Den kon
mjölkar två kannor i m-el, tre m. om dagen.
Brukas endast i dessa och dylika uttryck.
MÅLA, v. a. 4. I. (prov.) Mäta med målkärl.
MÅLA, v. a. o. n. 4. II. 4) Medelst färger
på en yla afbilda verkliga e|ler blott af
inbill-ningskrafien fallade föremål. M. med oljefärg,
pastellfärg. M. på duk. M. en lafla. M.
porträtter, landskapsslycken,
historiemålningar. M. väl, illa, mjukt, lent. M. efter
naturen, efter cn lafla af Rubens. M. af, se
Af-måla. M. öm. M. üpp, förbruka genom
målning. M. ut, fullborda målningen af något, sluta
att rnåla. — 2) Med färg öfverslryka ylan af ell
föremål. M. ett bord, en skänk, en kista. M.
öm. M. upp, sc Uppmåla. M. ut. sluta att med
färg öfverslryka. M. ö’fver, sc Öfvcrmåla. —
Syn. Stryka, Anslryka. — 3) (fig.) I tal eller
skrift på ell lefvande sält framställa, beskrifva.
Homerus m-r beundransvärdi stridens
skiften. M. passionerna. — Syn. Afmåla, Skildra,
Beskrifva. — Målande, n. 4.
MÅLANDE, a. 4. (egcnll. part. akt. af Måla)
Sc Pittoresk.
MÅLARE, m. 5. 4) Konstnär, som medelst
färger på en yta afbildar verkliga eller blott af
in-billningskraften fattade föremål. Konstmålare. —
2) Handlverkare. hvars yrke är att rned färg
öf-verstryka ylan af åtskilliga saker. — Syn.
Handl-verksmålarc. — 3) (i den vanliga kortleken) Kort
med kolorerad bild (kung, dam, knekt, hvarlill
äfven, ehuru oegenlligt, ässel räknas). —
Motsats: Hacka. — Ss. Målar ar bele.
MÅLARAKADEMI.–––––––-mi’, f. 3. Högre
offentlig anstalt för målarkonstens förkofran.
MÅLARBORSTE, m. 2. pl. — borslar. Borste,
som af handtverksrnålarc lill strykning begagnas.
MÅLAR BRÄDE, n. 4. Se Palell.
MÅLAREMUSSLA, f. 4. Elt slags mussla,
hvars skal fordom begagnades till förvarande af
rifna vattenfärger. Unio pictorum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
