Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Målarfärg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÅL
MÅLARFÄRG, m. 3. Sådan färg, som endast
begagnas alt medelst mekanisk öfverdragning gifva
färg åt kroppars yla.
MÅLARGOSSE, m. 2. pl. — gossar. Lärling
i handtverksmåleri.
MÅLARGULD, n. sing. Finrifvet bladguld.
MÅLARKITT, n. 3. Etl slags kill, som
användes till förbättrande af grunden på en
oljemålning.
MÅLARKONST, f. sing. Konsten att medelst
färger på en yta afbilda verkliga eller blott af
inbillningskraften skapade föremål.
MÅLARKÄPP, m. 2. Käpp, hvarpå en
konst-målare slöder handen, som föror penseln.
MÅLARPENSEL, m. 2. pl. — penslar.
Pensel, som af konst- eller handlverksmålare begagnas.
MÅLARPERGAMENT, - - pärrgamä nnt, n. 3.
En sorl pergarnent, som af målare användes.
MÅLARSILFVER, n. sing. Fint rifvet
blad-silfver.
MÅLARSKOLA, f. 4. Skola för undervisning
i målarkonsten.
MÅLARSTÄLLNING, f. 2. Se Staffli.
MÅLARYRKE, n. sing. En konst- eller
handt-verksmålares yrke.
MÅLBROTT, n. 3. Den manliga röstens
förändring ifrån fint till grofl, vid manbarhetens
in-trädande. Vara i m-el, vid den ålder, då denna
förändring inträffar.
MÅLERI, n. 3. Se Målning, 4. och
Mål-ningskonsl.
MÅLFYLLIG, a. 2. Som håller målet. —
Mål fyllighel, f. 3.
MÅLFÖRE, n. 4. Ljudet af en menniskas röst,
då hon talar. Ha starkt, slräft, svagt m. Känna
igen någon på m-et. — Syn. Tal.
MÅLHORN, n. 3. Elt djurshorn, fyldt med
färg, som i krukmakeri begagnas. Kallas äfven
Ringelhorn.
MÅLKÄRL, n. 3. Kärl, hvilket användes som
rymdmått till mätning af vissa varors myckenhet.
MÅLLÖS, a. 2. 4) Som mist förmågan alt
tala. Han blef m., innan han dog. — 2) Säges
äfv. om den, som till följe af öfverraskning,
förskräckelse, fruktan o. s. v. ej förmår alt säga
något. Hon slod alldeles m. af häpnad. —
Syn. Stum.
MÅLLÖSHET, f. 3. Det tillstånd, då man är
mållös. — Syn. Slumhel.
MÅLNING, f. 2. 4) Handlingen, då man målar
(i detta verbs alla bem.). M. af ell
landskaps-slycke. M. af elt bord. (Fig.) M. af en
menniskas kar akter. — 2) Se Målarkonst.
Skicklig i m. — 3) Tafia, hvarpå något är måladt.
Etl galleri af m-ar. — Har sammansättningen
Olje-, Pastell-, Aquarcllmålning, m. fi. — 4) Med
lefvande färger ulförd beskrifning i tal eller skrift.
Denne skald har en väl lyckad m. af stormen.
— Syn. Skildring, Afmålning, Beskrifning,
Teckning.
MÅLNINGSGALLERI,–––––-n, n. 3. Galleri,
der en samling af målningar förvaras.
MÅLRO, f. sing. 4) Lugn och stillhet, som
man vid måltids intagande bör få åtnjuta. Ej
unna någon m-n. — 2) Muntra samtal under
måltiden. Hålla m-n vid makt. — Syn.
Mål-tidsnöje.
MÅLSKIFTE, n. 4. Se Målbrott.
MÅLSKJUTNING, f. 2. Skjutning till måls,
vare sig med pilbåge eller eldgevär. — Ss.
M-s-sällskap.
MÅLSKJUTNINGSBÖSSA, f. 4. Ett slags tung
MÅN 119
bössa med tjockt gods, som begagnas af de tyska
målskjutnings-sällskaperna.
MÅLSMAN, m. 3. pl. — män. Den, som
äger laglig rätt att föra annan persons talan
vid domstol eller handla å dess vägnar i mål af
offentlig natur. Mannen är hustruns m.
MÅLSMANSKAP, n. 3. Rättigheten och
skyldigheten alt vara någons målsman.
MÅLSTÄMMA, f. 4. (gam.) Ting med
rält-sökande.
MÅLSÄGANDE, a. 4. o. m. 3. Kärande I
tvistemål.
MÅLSÄGARE, m. 3. -ARINNA, f. 4. Se
Målsägande.
MÅLTID, m. 3. Föda, spis, som intages
vanligen vid vissa slundcr på dagen. Säges
isynnerhet om middag och aftonmållid. Stor, smaklig,
mager, dålig m. — Syn. Mål, Anrättning. —
Ss. M-snöje, -srum, -stimma.
MÅLTIDSDRICKA, n. sing. Svagdricka, som
förlhres vid måltiderna.
MÅLTIDSVIN, n. 3. Se Malvin.
MÅLTUNNA, f. 4. Målkärl, som håller en
tunna.
MÅN, må’nn, adv. inter. L (egenll. pres. sing.
af gamla verbet Muna ell. Mona, må) Se Månne.
Brukas mindre ofta, utom i talesätten M. tro?
m. tro del? m. tro på? m. del?
(förkortnings-vis: må del?).
MÅN (å långt), m. sing. II. (af det gamla Mon,
pris, värde, summa, myckenhet) 4) a) Hvad som
utgör skilnadcn emellan tvenne ting, i afseende
på storlek, värde, egenskaper, o. s. v. En liten
m. Större, mindre m. En dryg m. längre.
En fingers m. bredare. — Deraf Hårsmån,
Förmån, Mannamån, Prutmån, Krympnings-,
Sjunk-nings-, Jemkningsmån, m. fl. — b) Något litet,
som skiljer. En m. större, mindre. Det skiljer
i obetydlig m. — 2) Förhållande, proportion. I
m. af mina krafter. I m. af hans förtjenster.
Myckel bred och i samma m. tjock. 1 större,
mindre m. I lika m. Betala någon i den m.
som han förljenar. l samma m. mcnniskan
glömmer Gud, i samma m. störtar hon sig i
olycka. — 3) (föråldr.) Nytta, båtnad. Honom
till slor m. [Mon.]
MÅN (å långt), a. ulan neutr. sing. III. (af
Muna ell. Mona, minnas) 4) Säges i folkspråket
om don, som har någon viss person i godt minne,
vill honom väl. Hon tycker vissl om honom,
ty hon är alltid så m. — 2) (med prep. om)
Omsorgsfull, angelägen. Vara myckel m. om
något. Var m. om din helsa. Han är mycket
m. om sin heder. M. om förljenslen. Vara
m. om styfvern, vara angelägen alt förtjena,
hus-hållsaktig, sparsam. Visa sig mycket m. om att
tjena någon. Vara m. om någon, sörja för dess
bästa. [Mon.]
MÅNAD, m. 3. (af Måne) 4) En af årets tolf
afdelningar, af hvilka hvar och en innehåller 30
eller 34 dagar, med undantag af Februari, som
vanligen har 28, i skottår 29 dagar. Borgerlig
Månad. 1 April m. Hvilken dag i m-en var
del? Den tionde i denna m. — 2) Tid af 30
dagar, räknad från hvilken dag som helst. Tre
m-cr härefter. Etl barn, fyra m-er gammall.
En gång i m-en, en gäng hvar månad. — 3)
(astr.) Periodisk m., den tid, som jordens måne
bchöfver, för all fullända ett omlopp kring jorden,
eller 27 dagar, 7 timmar, 43 min. och 44 sek.
Synodisk m., tiden från en fullmånc till den
nästa, eller 29 dagar, 42 timmar, 44 min. och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
