Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Månadsepakt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 Mån
3 sek. Båda, men isynnerhet den sednare, kallas
äfv. Månemånad. Astronomisk m., månemånad
eller solmånad (se d. o.), till skilnad ifrån
Borgerlig m. (se bem. i). — Ss. M-slön, -ssold,
-sräkninq.
MÅNADSEPAKT,–––––åckt, m. 3. (tidräkm)
Den borgerliga månadens öfverskotl öfver
månemånaden. [— epacl.]
MÅNADSFLÖDE, n. 4. Se Månadsrening.
MÅNADSFOSTER, n. 5. ell. MÅNADSKALF,
m. 2. pl. — kalfvar. (barnförloss.) Oformlig massa,
hvari ägget blifvit förvandladt, i det ofostriga
hafvande tillståndet.
MÅNADSFÖRSLAG, n. 5. öfversigt af ulgifna
och influtna medel eller af utlemnade och
emot-lagna inventarier för en Lilländalupen månad.
MÅNADSGALEN, a. 2. neutr. — el. Se
Må-nadsrasande.
MÅNADSPENNTNG, m. 2. Lön för en månads
tjenst eller arbete.
MÅNADSRASANDE, a. 4. o. s. ö. Som lider
af månadsraseri.
MÅNADSRASERI, n. 3. Ett slags sjukdom,
bestående i ett vanligtvis en gång i månaden
Inträffande anfall af raseri eller galenskap.
MÅNADSRENING, f. 2. i) Blodafsöndring ur
lifmodern hos qvinnor en gång i månaden. — 2)
Den afgåendc bloden.
MÅNADSROS, f. 4. Benämning på tvenne
arter af Ros-släglet, som blomma alla årstider,
nämligen : Rosa sempcrflorens och R. damascena.
MÅNADSSJUKA, f. 4. Se Månadsrening.
MÅNADSSKRIFT, f. 3. Tidskrift, som
ut-gifves en gång i månaden.
MÅNADSUR, n. 5. Ur, som visar månaden
i året.
MÅNADSVIS, adv. Beräknadt efter månad; i
månader.
MÅNATLIG, - ålligg ell. - åtligg, a. 2. Som
sker, inträffar, bör göras en gång i månaden.
[Månadllig.]
MÅNATLIGEN, - åiligänn ell. -åt–, adv.
En gång i månaden. [Månadt —.]
MÅNCIRKEL, må’nsi’rrk’1, m. 2. pl. — cirklar,
eller:
MÅNCYKEL, må’ncy’ck’l, m. 3. pl. — cykler.
(lidräkn ) Tid af 19 sol-år, efter hvilkas förlopp
ny och fullmånader återkomma på samma
månadsdagan
MÅNDAG, månndag, m. 2. (Månens dag)
Benämning på andra dagen i veckan. Fri m.,
ledighet ifrån arbete, som gesällcr fordom hade på
måndagen.
MÅNDE, må’nnde, föiåldradt imperfekt af
hjelp-verbet Må, brukligt äfven för presens, vanligen
i skämtsam eller gammaldags stil. Hvad m. blifva
af del barnet?
MÅNE, m. 2. pl. månar. 1) Benämning på
de planeter af andra ordningen, som röra sig
omkring en hufvudplanet och följa med den omkring
solen. Jupilers månar. Jordens m. eller blott
M-n, den så beskaffade himlakropp, som rör sig
omkring jorden. (Fam. skämiv.) I m-n,
ingenstädes. — Syn. Drabant. — 2) Elt slags
fyr-verkerield. — Ss. Mån f or mi g, -lik.
MÅNEMÅNAD, m. 3. Se Månad, 3.
MÅNFLÄCK, m. 2. Fläck i månen.
MÅNFÖRMÖRKELSE, f. 3. Månens
förmörkelse, som inträffar, när vid fullmåne jorden
kommer emellan solen och månen, så att månen mer
eller mindre inträder i jordens skugga.
MÅNG, se Mången.
MÅN
MÅNGAHANDA, a. oböjl. Af många slag*
flerfaldig art, beskaffenhet. — Syn. Mångfaldig,
Flerfaldig.
MÅNGALEDES, adv. På mångahanda sätt. —
Syn. Mångfaldigt, Flcrfaldigt.
MÅNGBLADSLAF, m. 2. pl. — lafvar. En
färglaf, på berg och klippor. Lichen polyphyllus.
MÅNGBYGGARE, m. 6. (bot.) Växt af klassen
Polygamia.
MÅNGDUBBEL, a. 2. 4) Många gånger större.
En m. afgifl. — 2) Som består af många
likadana eller liknande saker, eller varande blott af
samma art, naiur. M-l lag, hvarf.
MÅNGDUBBELT, adv. Många gånger. M.
större. M. så stor.
MÅNGDUBBLA, v.^a. 4. Göra många gånger
större, förhöja till många gånger större belopp.
— Mångdubblande, n. 4. o. Mån
gdubb-ling, f. 2.
MÅNGELDISK, m. 2. Bord, hvarpå
mångleri-varor hållas till salu för allmänheten.
MÅNGELSKA, f. 4. Qvinna, som idkar
mång-lcri. — Skrifves äfv. Månglerska.
MÅNGELSKESPRÅK, n. 5. Rått och plumpt
sätt att tala, sådant som man vanligen finner bos
mångelskor.
MÅNGELSTOL, m. 2. Stol eller litet stånd,
skjul, der månglare eller mångelska drifver sin
handel.
MÅNGEN, adj. 2. neutr. månget och (någon
gång) mångt; pl. månge, många; förkortadt mång
för både sing. o. plur. (sällan brukligt utom i
poesi) Betecknar en mängd och brukas oftast i
plural. M. man, gvinna. M. gång ell. många
gånger. Många vänner, göromal. Vi voro
många.* De äro tre gånger så många. Vi
voro så och sä många. Många slags konster.
— Nylljas äfven ofta som substantiv, t. ex.: M.
tror, all... Många förstöra sig på spel. —
Ss. Många rmad,-artad,-bladi gy-
blommig, -formig, -fotad, -färgad, -grenig,
-gudadyrkare, -hufvad ell. -höfdad.
-hörnig, -kantig, -klufven, -klyftig,
-skälig, -skälighet, - s Ij elki g, -vin k lig,
-ögd.
MÅNGFALD, a. 2. Se Mångfaldig. — S.
f. 3. 4) Se Mångfaldighel. — 2) Betecknar flera
mångfaldiga saker. En m. af ämnen.
MÅNGFALDIG, a. 2. 4) Se Mångdubbel. —
2) På många sätt olika. Naturen är m. i sina
alster. — 3) (i plur.) Många. M-a gånger. —
Syn. Flerfaldig.
MÅNGFALDIG A, v. a. 4. Göra mångfaldig.
— Mångfaldigande, n. 4.
MÅNGFALDIGHET, f 3. 4) Egenskapen alt
vara mångfaldig. — 2) Se Mångfald, s. f. 2.
MÅNGFALDIGT ell. MÅNGFALT, adv. Se
Mångdubbelt.
MÅNGFOTA, f. 4. Insektslägle med lång,
bandlik kropp, sammansatt af hårda leder och ett
par fölter på hvar ied. Scolopendra.
MÅNGFOTAD, a. 2. Som har många fölter.
M-c kallas en ordning af Insekterna, som hafva
mer än sex fölter.
MÅNGFÅLLA, f. 4. Se Bladmage.
MÅNGGIFT, a. 4. Gift med flera män eller
hustrur på en gång.
MÅNGGIFTE, n. 4. 1) Äktenskap, då man
eller qvinna är gift med flera på en gång. — 2)
Se Polygamia.
MÅNGGUDERI, n. 3. Flere gudars dyrkan.
— Syn. Polyteism.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
