Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Mäskning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 MAS
MÄSKNING, f. 2. Förrättningen, då malt
tillmäskas.
MÄSKRODER, n. 5. Stång, hvarmcd mäsk
omröres i karet.
MÄSKVÄRMARE, m. 5. (i brännerier) En
emellan pannan och kylredskapen så ställd
kopparpanna, alt ångan ifrån pannan uppvärmer den
deri befintliga tillmäskningen.
MÄSSA, m. 11., se Messa.
MÄSSING. MÄSSLING. MÄST, m. fl., se
Mes-sing, Messling, Mest.
MÄSTARE, m. 5. (lal. Magister, egentligen:
Lärare) 4) Den. som efter aflagda föreskrifiia prof
i ell handtverk erhållit rättighet all arbela i eget
namn, offentligt försälja af honom eller hans
arbetare förfärdigade saker, hafva gesäller till
arbetsbiträden och antaga lärlingar. M. i
skräddareyrket, M-n och hans gesäller. — I dagligt tal
säges vanligtvis Mäster, då namnet lillägges, l. ox.:
Mäster Mulfus. — Bildar en mängd
sammansättningar, såsom: Handlverks-, Skomakar-,
Skräddar-, Snickar-, Murarmästare, m. fl. — 2) (i
allmänhet) En, som uppnått högsta fullkomlighet i
en sak eller hunnit den grad af insigl, färdighet,
alt han kan undervisa andra. Han är m. i den
konsten, vetenskapen, in. i sin konst, sill yrke,
i skaldekonsten, i att spela schack. M. i lusen
konster, se Tusenkonstlare. (Skämtv.) M. i all
ljuga, all prata, o. s. v. (Fig.) Han har gäll
för bittida från m-n, har icke nödig insigl,
färdighet i sin sak. — Bildar sammansättningarna
Läromästare, Dans-, Ril-, Fäkt-, Stallmästare, m. fl.
— 3) Den, som gjort, tillverkat, förfärdigat en
sak. Hvem är m. Ull del arbelcl? (Ordspr.)
Verket prisar m-n, efter arbetet skall man
bedöma dess mästares skicklighet. — 4) (i vissa
sammansättningar) Person, som har tillsyn,
upp-sigt öfver något, t. ex.: Postmästare, Bro-,
Ru-mor-, Brunnsmäslare, m. fl. Se dessa ord. — 3)
(särskilt i skön konsl) Konstnär, som utmärkt sig
genom goda arbeten i sin konst. M-rne af den
Romerska skolan, de målare, tillhörande denna
skola, som förvärfvnt sig elt namn. — 6) (fig.) a)
Person, som är en annan öfvcrlägsen i en sak,
råder, beherrskar. Han är din m. i konsten.
I honom skall du finna din m. Spela m.,
hafva Öfverhand, vara öfvcrlägsen. Vara m.
öfver sig, beherrska sig. Göra sig Ull m. öfver,
bemäktiga sig, kufva, underkufva. — Syn
öfver-man.
MÄSTARHAND, f. 3. pl. — händer. En
mästares hand. Gjordt af en m., mästerligt.
MÄSTARINNA, f. 4. Qvinna, utmärkt
skicklig i en sak. M. i teckning, i rita.
MÄSTER ERIK, (fam.) Karbas. Benämningen
är hämtad från Holbergs lustspel »Jeppe på Berget»,
der Jeppcs hustru, Nilla, ger sin karbas detta namn.
MÄSTERBREF. n. 3. Utfärdadt betyg
der-öfver, all någon, efier fullbordadi och godkändi
mästerstycke, blifvit till mästare i elt handtverk
antagen.
MÄSTERGESÄLL, - - jesä’11, m. 3. Se
Oldl-gesäll.
MÄSTERKNEP, n. 3. (fam.) Ett i högsta grad
listigt och väl utfördt knep.
MÄSTERKOCK, m. 2. 4) Kock, som har
högsta tillsynen vid matlagningen i ell stort kök.
— 2) Utmärkt skicklig kock.
MÄSTERLIG, a. 2. 4) I högsta grad väl gjord,
utförd. Ell m-t lal. En m. predikan. M-l
utförande af en konsl. — 2) Utmärkt skicklig.
Han är m. i all rita.
MÄT
MÄSTERLIGEN, MÄSTERLIGT, adv. Såsom
en mästare, såsom af en m., i högsta grad
för-träHligt, utmärkt. Han dansar m-t. M-l gjord.
MÄSTERMAN, m. 3. pl. — män. 4) Person,
hvars befattning är att afrätta dem, som af
borgerlig domstol blifvit dömda (ill döden. — 2) (fam.)
Se Öfverman.
MÄSTERPROF, n. 3. Prof, som måste
af-läggas af den, hvilken vill blifva mästare i ell
yrke.
MÄSTERROT, f. 3. pl. - rötter. Se
Mä-sterörl.
MÄSTERSKAP, n. 3. 4) Rättighet att som
mästare iilöha ell yrke. — 2) Samleliga mäsiarne
i ett hnndlverksyrkc, i en viss stad. — 3)
Fulländad skicklighet. En lafla, målad med
verkligt m.
MÄSTERSPEL, n. 3. (fam.) Sista spelet i ell
spelparti. — Syn. Borup.
MÄSTERSTYCKE, n. 4. 4) Se Mästerprof.
— 2) (fig.) Arbele, som röjer högsta grad af
skicklighet. Denna staty är ell verkligt m.
MÄSTERSVEN, m. 3. pl. — svcnner. 4) Se
Verkgesdll. — 2) Arbetare, i cn smedja, närmast
under Mästaren, och svarande mot Gesäll i
handl-verk.
MÄSTERVERK, n. 3. 4) (egentl., nu obrukl.)
Se Mästerprof. — 2) (fig ) Se Mästerstycke, 2.
MÄSTERÖRT, f. 3. örtsläglel Imperatoria.
MÄSTRA, v. a. 4. 4) (fam.) Klandra, finna
fel med hvad en annan gjort eller gör. Innebär
i allmänhet elt småaktigt begär alt häckla. M.
någon. Han m-r allt, hvad jag gör. — Syn.
Se Tadla. — 2) (skämlv.) Slå sönder, förderfva.
MÄT. (lagt.) Gå i m., utmätas. Taga i m.,
utmata.
MÄTA, v. a. 2. Sup. Mät il och Mätt. 4)
Medelst begagnande af Mått (bem. 4) bestämma
storleken, längden, höjden, myckenheten o. s. v.,
af något. M. med aln, med famnmålt, med
kanna, med spann. M. ell skepp. M. höjden
af elt berg. M. en skog, ett slycke jord. M.
liden efier solens gång. M. skadan, förlusten,
värdera, uppskatta den. M. åf. se Afmäla. M.
a/ logen, mäta aftröskad säd. M. af, äfv. mäta
och afskilja,* t. ex.: Mät af tre alnar tyg. M.
in, mäta något som inlevereras; äfv. vid mätning
genom för knappi mått inspara. M. dm, mäta
ånyo. M. upp, se Uppmäta. M ut, mäta något,
som skall ullcmnas; äfv. göra alla nödiga
målningar på en plnts för en byggnads anläggning,
tälts uppslående o. s. v., l. ex.: M. ut plats Ull
ell hus, ell läger. Se f. ö. Utmäta. — 2) (fig.)
Jemföra. M. sin styrka, sina krafler med någon,
gifva sig i strid, i läflan med honom. M. sig med
någon, läfla med honom. Ingen kan m. sig med
honnm, han är alla öfvcrlägsen. — Mätande,
n. 4.
MÄTARE, m. 3. 4) Edsvuren person i
städerna, hvilken del åligger att. till säkerhet för
köpare, mäta vissa varor, dä han derom anlitas.
— 2) (nat. hisL) Fjärilslägte rned breda vingar af
flera färger; larfven, lång och smal, framflyttar
sig på elt sätt, likt den rörelse, som sker, när
man mälcr med tummen och pekfingret.
Gco-rnelra.
MÄTAREBREF ell. MÄTEBREF, n. 3.
Dokument, som magistraten i städerna utfärdar öfver
fartygs lästetal och dimensioner.
MÄTARPENNINGAR. rn. 2. pl. Afgifl till
mätare, då dess tjenst anlitas.
MÄTBAND, n. 3. Ett fernissadt, i fot och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
