- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Sednare delen. L-Ö /
125

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Mätbar ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MÄT

tum uppmätt, linne- eller sidenband, som
begagnas till uppmätning af större längder.

MÄTBAR, a. 2. Som kan mätas. —
Mätbar hr l. f. 3.

MÄTISMAN. m. 3. pl. — män. (gam. lagt.)
Värderingsman. Efter m-na ordum, efter
värdc-ringsmäns utlåtande, pröfning.

MÄTLIG, a. 2. Som kan mätas. —
Mätlig-hel. f. 3.

MÄTNING, f. 2. Handlingen, hvarigenom något
mäles. Bildar flera sammansättningar, såsom:
Längd-. Höjdmätning, m. fl.

MÄTRESS, mäträ’ss, f. 3. (fr. Maitresse) Frilla,
samqvinna.

MÄTSNÖRE, n. 4. Snöre, som af landtmätare
vid mätning begagnas.

MÄTSTÅNG. f. 3. pl. — slänger. En fem
alnar lång, i fot indelad stång, som begagnas vid
mätning af jord.

MÄTT, a. 1. 1) Som fullkomligt tillfredsställt
sitt begär efter föda. Vara m. af gröt. Han
blir aldrig m. Äta sig m. af släpärler. —
2 (fig.) Som fått nog af något, fått sitt lyslmäie.
Skratta, gråta sig m., så alt man ej förmår
skratta, gråta mer. Se sig m. på något, se så
myrkel man vill derpå. Gammal och m. af
lef-vande. m. på Hfvel, ledsen dervid. Af. af ära,
som fatt sill lyslmäie deraf.

MÄTTA, v. a. 1. 1) Göra mätt. Af. någon
ined bakelse. (Absolut) En mat, som icke m-r,
hvaraf man ej känner mättnad. — 2) (fig.) Gifva
någon sill lysimlle på en sak. Han kan ej m-s
på beröm får aldrig beröm, så alt han är nöjd.
— Syn. Tillfredsställa. — 3) (kem.) Tillsätta så
mycket af elt ämne till ett annat, att delta
srd-nare ej kan upplaga mer af del förra. — Af. sig,
v. r. I) Äta sig mätt. De fattige få m. sig
ined polates. — 2) (fig.) Fullkomligt tillfredsställa
sill begär. Af. sig med blod. — Af ät lan de,
n. 4. o Afä l In in g, f. 2.

MÄTTHET. f. 3. Egenskapen atl vara mätt.
Säges äfven i fig. mening. Af. på ära. — Syn.
Tillfredsställelse. Lyslmäie: Ledsnad.

MÄTTNAD, m. 3. 4) Se Alätthet. — 2) (kem.)
Förhållandet, atl ell ämne blifvit mältadl af ell
annat.

Mö. f. 3. pl. mör. 4) Qvinna, ting eller
gammal, som lefval i fullkomlig kyskhet. — 2) (i
•Ilm.) ügifl ung qvinna.

MÖBEL, mö’b’l. m. 3. pl. möbler, (fr. Afeuble,
af lat. Afnbitis) Bohagsling, hvarmed för nytta,
beqvämligbcl eller prydnad skull ett rum förses.
Husgerådssak. Han har vackra möbler. — Ss.
Af-handel, -handlare, -öfverdrag.

MÖBELDAMAST,–––––––åssl, n. 3. En sorl
damast, h varmed möbler beklädas.

MÖBLERA, v. a. 1. Förse med möbler. —
Möblerande, n. 4. o. Aföble r in g, f. 2.

MÖDA, f. 4. Ansträngning af krafter, vare
sig kroppens eller själens. Göra sig mycken m.
med ett arbete, anstränga sig dermed. Han har
ej gjort 8ig mycken m. i denna sak. Han
hade intet för sin m. Lifvels mödor. Göra
sig mycken m., all m. i verlden all uppnå sill
syfte. pÅ del högsta bemöda sig att... Göra
sig m. med en sak. Gör er ingen m., besvära
er ej. Del lönar ej m-n, är ej m-n värdl
all ... tjenar till ingenting, är fruktlöst, onyttigt
alt... Hafva m. atl berga sig, rned svårighet
kunna skaffa sig lifsuppehälle. Aled m., med
svårighet; knappt. Ulan m., ulan svårighet, lätt.
(Ordspr.) För m-n får man födan, man måste

MÖK 125

arbeta, för att kunna nära sig. — Syn. Arbete,
Besvär, Bråk, Ansträngning.

MÖDA, v. a. 4. 1) Trötla. Oftast absolut.
Detta arbete m r myckel. Fin stil m-r ögonen.
— Syn. Trötla, Strapatsera, Anstränga. — 2)
Röra en kroppslem mycket. Han får icke m.
den sjuka foten. — Af. sig, v. r. 4) Anstränga
sig, göra sig möda. Han m-r sig för mycket
med det arbetet. — 2) Taga kroppsrörelse.
Patienten bör m. sig något titel.

MÖDDRYG, mö’d-dry’g, a. 2. (fam.) Som ej
gcrna gör sig möda. — Syn. Se Lat.

MÖDERNE, mö’därrne. Ursprungi. genitiv i
bestämd form af plur. Aföd rar. Brukas nästan
adjcklivt i sammanställningen Af. arf, som dock
numera vanligen snmmanskrifvcs (se här nedan).
— S. n. sing. 1) Mödernearf. Han har
för-slöst sill m. — 2) Modrens sida, i afseende på
slägtskap. Vara slägl med någon på m-l. —

3) Slägt på moders sida. Brås på m-l.

MÖDERNEARF, mö’därrneårrv, n. 3. Hvad
någon ärfver efter moder. Förkortas ofta till blott
Möderne.

MÖDOM, m. 2. 4) (anat.) Så kallas, hos
qvin-nor, cn ringformig eller halfmånlik, hinnaklig
lucka, i sjelfva ingången till moderslidan. Taga
m-en från en flicka, förföra henne. — 2) En
qvinnas oskuldstillslånd. — 3) Se Afaräng.

MÖDOSAM, a. 2. Som medför, orsakar möda.
Af l arbete.

MÖDOSAMT, adv. Med mycken möda. Af.
arbelad.

MÖGEL, n. sing. Den allmänna benämningen
på cn familj af svamparna, hvilkas släglen ej
uppväxa till cn särskilt svamp, utan blott till trådar,
hvnrur fröen utvecklas. Hyphomycetcs. — Ss.
Af-Hk.

MÖGELSKINN, n. 3. Mögel i form af elt
skinnigt öfverdrag.

MÖGELSVAMP, m. 2. Svamp, som tillhör
Mögelfamiljcn.

MÖGLA, v. n. ell. MÖGLAS, v. d. 4.
Öfver-dragas med mögel. — Af öglan de, n. 4.
o.Mög-ling. f. 2.

MÖGLIG, a. 2. öfvcrdragcn med mögel. M-l
bröd.

MÖGtlGHET. f. 3. 1) Egenskapen atl vara
möglig. — 2) Sc Afögcl.

MÖJA, f. 4. (prov.) Se Ranunkcl.

MÖJLIG, a. 2. (I. möglich) Som kan ske,
inträffa, verkställas, som låler sig göra. Alla m-a
olyckor. Han hittar på alla m-a dårskaper.
Använda all m. omsorg. Af cd största m-a
besparing, med minsta m-a kostnad. Så fort
m-l är. Så mycket m-l är, i m-asle måtto.
Göra allt hvad m-l är. Del är ganska m-t.
Del är en m. sak, det är möjligt; äfv. (fam.) del
är ingenting all undra på, att göra väsen af.
Afed m-aslc första, så fort ske kan. — Syn.
Görlig, Verkställbar, Utförbar.

MÖJLIGEN, adv. På möjligt sätt. Göra alll
hvad m. göras kan. Alll hvad de m. kunde
få ihop. — Syn. Görligen, Möjligtvis, Görliglvis.

MÖJLIGHET, f. 3. Egenskapen alt vara
möjlig. Del är ingen m. all lyckas, man kan på
intet möjligt sätt lyckas. — Syn. Görlighet,
Verk-släl l ba r het.

MÖJLIGTVIS, adv. Sc Möjligen.

MÖJSEL, mö js’l, m. sing. Etl slags hästsjuka.

MÖKA, v. n. 4. (pop.) Se Uppmjuka.

MÖKRÄNKNING, f. 2. En oskyldig flickas
förförande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:38:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/2/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free