Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Mökäring ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 MÖK
MÖKÄRING, F. 2. (fam.) Gammal mö.
MÖL, m. 2. (fabr.) Tvinningsmaskin. Har
sammansättningarna Tvinnmöl, Silkesmöl.
MÖL A, v. a. I. (pop.) M. ned, se
Ned-mylla.
MÖLJ, m. 2. (sjöt.) Stenfördämning emot sjön,
inom hvilken fartyg kunna ligga skyddade för vind
och våg.
MÖLJA, se Mörja.
MÖLJA, f. sing. 4) (i äldre språket) Bröd eller
annat slags mat, blött i spad. — 2) (pop. o. fam.)
Se Röra, 2.
MÖLJA. v. n. 4. (pop.) Genom fjerlande
uppfylla ett rum med elak lykt.
MÖLNARE. m. 11., se l^ljölnare, Scc.
MÖNJA, mö’nnja, f. 4. (af lat. Minium) Röd
blyoxid.
MÖNSTER, mö’nnst’r, n. 3. 4) Ritning eller
tillklippt förebild, hvarcfler något skall göras.
Klippa m. lill en ktädning. Bildar flera
sammansättningar, såsom: Sy-, Väf-, Stick-, Spels-,
Stolmönster, m. fl. — 2) Fasonering i lyg,
figurerna på ett broderi, o. s. v. Eli lyg, en duk
med vackcrl m. — 3) (fig.) a} Se Eflerdöme.
Ell m. af dygd. Han är ell m för sina
kamrater. Taga någon till m. — Syn. Se
Eflerdöme. — b) (iron.) En, som ger dåligt efterdöme.
— Sx. M-r il are. -r i In ing.
MÖNSTERBOK, mö’nnst’rbök, f. 3. pl. — böcker.
Bok, som innehåller mönster.
MÖNSTERFARM, - - farrm, m. 3. Hemman,
der landtbruk bcdrifves, för alt Ijena till mönster
för landlbrukare.
MÖNSTERGILL, a. 2. Som kan gillas vid
mönstring.
MÖNSTERHERRE, m. 2. pl. — herrar. En
till truppers mönstring förordnad general, öfverste
eller annan oflicer.
MÖNSTER K ARTA, f. 4. 4) Pappblad med
rilade tygmönsler. — 2) Papp- eller pappersblad
med påfästade proflappar af tyg, knappar, o. s. v.
MÖNSTERPLATS, m. 3. Plats, der trupper
mönstras.
MÖNSTERRULLA, f. 4. Förteckning, lista
på alla personer, tillhörande en trupp, som skall
mönstras.
MÖNSTERSKRIFVARE, m. 3.
Militärtjenste-man. som upprättar mönsierrullorna för en trupp.
MÖNSTERSKIFVA, f. 4. (lekn.)
Messings-skifva, som tjenar till mönster vid guillochering.
MÖNSTERSKOLA. f. 4. Se Normalskola.
MÖNSTERSKÄRARE, rn. 3. En, hvars yrke
är alt skära mönster eller modeller.
MÖNSTRA, v. a. 1. 4) Uppropa personerna,
som tillhöra trupp eller besättning, vid namn eller
nummer, för ail se, om de alla äro tillstädes, och
undersöka, huruvida de äro i vederbörligt skick.
M. ell regemente, en skeppsbesättning, M.borl,
ul, se Utmönstra. — 2) (fig.) Noga granska. M.
någon från lopp till tå, skarpt betrakta ens
hela person. M. ut, sc Utmönstra. —
Mönstrande, n. 4.
MÖNSTRING, f. 2. 4) Förrättningen, då trupp
eller besättning mönstras. Hålla, undergå m.
Bildar sammansättningen Generalmönstring. — 2)
(Gg.) Noggrann granskning.
MÖQVÄLL, m. 2. Kalas,, som en brud
fordom gaf sina vänner aftonen före bröllopsdagen.
MÖR, a. 2. Säges om vissa fasta kroppar,
isynn. vissa tillredda födoämnen, då deras
partiklar genom lätt ansträngning förlora silt
sammanhang. M-l bröd, kött. M-a skorpor, kringlor.
MÖR
Del är så m-l, att del smälter i munnen. (Pop.
o. fam.) M. i tom) munnen, nyter.
MÖRBRÄNNA, v. a. 2. (bergv.)’ Se Rosta. —
M ör b r änn i n g, f. 2.
MÖRBULTA, v. a. 4. 4) Bulta någol, sä atl
del blir mört. M. kött. — 2) (fig. fam.) Gifva
en ryggen full med stryk. — Mör b ullan de,
n. 4. o. Mör b ulln in g, f. 2.
MÖRDA, v. a. 4. 4) Genom mord afdagataga.
Jfr. Mord. — Syn. Se Döda. — M-nde, part,
akt. Brukas ofta adjektivt och betyder då: a)
Som tjenar lill medel för mord. M. hand, svärd
— b) Som medför mycken blodsutgjutelse, stort
blodbad. En m. strid, kanonad. En m. eld.—
— Syn. Mordisk, Blodig. — c) (fig.) I högsta
grad ansträngande. Eli m. arbete. — d) Sc
Bilande. adj. Ell m. infall. — Mör dande,n. A.
MÖRDARE, m. 3. - DERSKA, f. 4. En. som
begår eller begått mord. — Ingår i åtskilliga
sammansättningar, såsom: Konunga-, Fader-,
Moder-, Broder-, Sjelfmördare. — Syn. Dråpare,
Baneman, Bandit.
MÖRDARKULA, f. 4. Håla, kula, ställe, der
ett band af mördare, banditer, har sitt tillhåll.
MÖRDEG. m. 2. Ell slags paslejdeg.
MÖRFRUSEN, a. 2. neulr. — el. Säges om
ämnen, som genom frysning blifvit möra.
MÖRHET, f. 3. Egenskapen alt vara mör.
MÖRJA, mö’rrja, f. 4. (af Mor, grofl grus)
4) Grus, blandadt med vallen till en röra. — 2)
Se Askmörja.
MÖRJA, mö’rrja, (i folkspråket: mö’llja) v. n. 4.
(föga brukl.) Glimma under askan.
MÖRK, a. 2. 4) Ej upplyst. M-l rum. ställe.
En m. skog, håla. M. vall. M. luft. Del är
m-l i detta rum. Delta hus är myckel m-l.
rummen i detta hus äro mörka. Del är redan
m-t, solen har redan gått ned och natten inbrutit.
— Syn. Dunkel, Skum, Dyster. — 2) (astr.) Sorn
ej har ljus af sig sjelf, utan lånar del ifrån andra
kroppar. Månen är en m. kropp. — 3) Säges
om färger, som i jernförelsc med andra äro
mindre klara, ljusa. M-a färger. Brunt är en m.
färg. — 4) (fig.) a) Dyster, mulen. M. i hågen.
M-a tankar, aningar. M. uppsyn. — b) Föga
känd, föga bekant. Historiens m-a lidehvarf.
— c) Svår alt förslå, alt lyda, ej klar, ej tydlig.
En m. författare, texl, mening. M-a
orakelspråk — Syn. Ofattlig, Svårfatllig, Dunkel. —
3) I sammansättning med adjektiver, som angifva
vissa färger, betyder M. en jemförelsevis mindre
klar, mindre ljus färgton, I. ex.: Mörkblå,
-brun, -grå, -grön, -gul, -röd, o. s. v.
MÖRKBLÅ, - BRUN, sc Mörk, 3.
MÖRKER, n. 3. 4) Frånvaro af, brist på
ljus. Tjockt, djupt m. Nattens, skogens m.
M-krel i ell rum. Silla i m-krel. Solen
skingrar nattens m. (Fig.) Del eviga m-krel, döden;
(tcol.) helvetet. M-ksens (gam. genil.) boningar,
har samma betydelse. (Ordspr.) Alla svin äro
svarta i m-krel, i mörkret är svårt att känna
skilnad på menniskor. — Syn. Dunkel. — 2)
(fig.) a) Brist på kunskap, på kännedom om något.
Sväfva i m. angående en sak. Äldsta tiderna t
historia är insvept i m. Sagotidens m.
Framtidens m. Grafvcns m., okunnigheten om vårt
tillstånd efter döden. — Syn. Dunkel. — b) Brist
på klarhet, ljus, tydlighet i framställning af tankar.
Orakelsvarens m. Del råder nog mycket m. i
denne författares skrifter. — c) Brist på
namnkunnighet; tillstånd, då man lcfver okänd af
menniskor. Han lefver helst i m-krel. Ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
