- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Sednare delen. L-Ö /
129

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N - Nagelfast ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NAG

NAM



med nageln, för att känna efter, om en yta år
fullkomligt jemn ) (Fig.) På det nogaste granska.
N. med någon ell. någol. — Nagelfarande,
n. 4.

NAGELFAST. a. 1. Fästad med naglar.

NAGELGRÄS, n. 3. Se Cerast.

NAGELJERN, n. 3. En platt, fyrkantig
jern-bit, hvars öfre yla mot ena ändan har en ansats,
så alt godset der är betydligt tjockare, och i
hvilket elt eller flera hål äro anbragta. Begagnas
all göra hufvud på naglar eller bultar.

NAGELLED, m. 3. Yttersta leden af ett finger.

NAGELPROF, n. 3. Etl slags dryckesprof,
då man sätter nageln på elt visst ställe af del
kärl, hvarur man dricker, och försöker, om man
på en gång kan dricka ända dil.

NAGELROT. f. 3. pl. — roller. 4) Eftersla
delen af nagel på finger eller tå. — 2) Liten tråd
eller sträng, som lossar sig ifrån huden kring en
nagel och stundom förorsakar någon smärta.

NAGELSPRÅNG, n. 5. Inflammation med
våldsam värk vid nagclroten eller på sidorna af
nageln på ett finger.

NAGELTRÅNG. n. 3. Elt slags åkomma, när
sidoväggarnc af nagel på finger eller tå krökta
växa in i köttet och förorsaka smärla och svullnad.

NAGELTÅNG, f. 3. pl. — tänger. Liten tång,
hvarmed naglar (II, 4) afputsas.

NAGELÖRT, f. 3. örtslägtet Draba.

NAGG, n. 5. 4) Naggande. — 2) Hvarje
särskilt gång, som någon naggar. Förslå och andra
n-et tålde hon, men vid del Iredje blef hon
ond. — 3) N-et, en bäslsjuka. — S. m. 2. Se
Brödnagg.

NAGGA, v. a. 4. 1) Bila hell lindrigt, lätt
efter hvarlannal. — 2) N. bröd, med brödnagg göra
korsränder derpå. — N-d, part. pass. (Adjektivi)
N-dl blad, kallas i botaniken etl blad, då
bladkanten har små vinkliga inskärningar, hvaraf
bildas utslående delar eller så kallade Naggländer,
hvilka gå lodrätt ul ifrån bladkanten.

NAGGANDE, n. 4. Handlingen, då man
naggar. — Adv. (fam.) N. god, utomordentligt god.

NAGGLAF, m. 2. pl. — lafvar. En lafart
på ljunghedar och torra backar. Lichen
fim-briatus.

NAGGTAND, f. 3. pl. — länder. Se
Naggad (under Nagga).

NAGGTANDÄD, a. 2. (bot.) N-l blad, hvars
kant är försedd med mindre, sins emellan långt
åtskilda och lodrätt ifrån kanten utslående länder.

NAGLA. v. a. 4. Fästa med nagel (I) eller
naglar. I samma mening säges äfven N. fåsl,
ihop. — Naglandc, n. 4. o. Na g lin g, f. 2.

NAHANGARE, m. 3. (t. Nachhänger)
Redskap i repslagerier.

NAIV, -iv, a. 2. (fr. Nalf. af lat. Nalivus,
medfödd) 4) Naturlig, okonstlad, otvungen. — 2)
Enfaldigt öppenhjerlig, menlöst uppriktig. [Naif.j

NAIVETET,–––––ét. f. 3. (fr. Nalvelé) 4)
Na-turiighet, Öppenhjcrtighet. — 2) Barnslig, menlös
enfald, menlöshel. [Naivitet.]

NAJA, v. a. 4. (skepp.) Fästa med bändsel.
— Najande. n. Å.

NAJA, f. 4. Se Glasögonsorm.

NAJAD, - åd, f. 3. (grek, myt.) Käll-,
flod-eller sjönymf.

NAKEN, a. 2. neulr. — el. 4) Ulan kläder.
Kläda af sig alldeles n. (Fam.) N. som en ål,
sä n. som han kom lill verlden, alldeles naken.
— Syn. Blott, Blottad, Blott och bar. — 2) Ulan
hår. N. hund. Hunden har en n. fläck på

II.

ryggen. — Syn. Hårlös. — 3) (fig.) Blolt och
bar, ulan beläckning. Nakna murar, utan tråd
eller grönska. N-el Iräd, utan löf. N-el fäll,
berg, ulan träd. — 4) (bot.) Nakna Jungfrun,
se Tidlösa.

NAKENHET, f. 3. Egenskapen att vara naken.

NAKLING. f. 2. (bot.) Se Tidlösa.

NAKTERHUS, n. 3. (skepp.) Elt framför ratten
i kajulkappen varande skåp, hvari sLyrkompasserna
äro inriktade.

NAKTERHUSLAMPA. f. 4. (skepp.) Lampa i
naklcrhuset, brukad nattetid.

NALKAS, v. d. 4. Närma sig. N. elden. N.
sill slut. sill yllersla. Slunden n. (Fig.) N.
Gud i bönen, höja sina tankar i bönen till Gud.
— Syn. Annalkas, Närma sig. Stunda. —
Nal-kan de, n. 4.

NALLE, m. 2. Skämtsam benämning på björnen.

NAMN, nammn. n. 3. 4) Det ord, hvarmed
person eller sak, eller en samling af personer eller
saker vanligen betecknas. Hans n. är Anders.
En vid n. Puff. Säga, uppgifva, skrifva,
underteckna sitt n. Blifva tillfrågad om sill n.
Kalla, nämna någnn vid n. Resa under
främmande n. Hafva, bära n. af grefve. Känd
lill n-el. Göra skäl för n-et, förtjena det. Se
äfven Gagn. — Bildar sammansättningarna För-,
Till-, Bi-, Vedernamn, m. fl. — Syn.
Benämning. — 2) Vägnar, ansvar. I milt, hans n., på
mina, hans vägnar, ansvar. Rörelsen forlsälles
i hans n. I Guds n., med anropande af Gud,
för Guds skull. / n. Faders, Sons och den H.
Andes, i den heliga Treenighetens namn, med
anropande af den treenige Guden. — 3) Borgen.
Låna pengar på ens n. — 4) Viss egenskap,
beskaffenhet, som man tillskrifvcr person eller
sak. Man gör honom ej oräll, om man ger
honom n. af blndsugare. Alll spel är
förbjudet. under hvad n. del vara må, af hvad n.
och beskaffenhet del vara må. Denna
handling gaf man med rätta n. af våld och
tyranni. Ge en ting sill rälla n., rätt bedöma
det. — 3) (fig.) n) Sken, förebärande,
förevändning. Under n. af vänskap. — Syn.
Benämning. — b) Rykte. Hafva godt, dåligt n. om
sig. Han har n. för all vara en smulgrål.
Förvärfva sig ell slorl n. Förklena ens goda
n. och rykte. — Ss. N-förteckning,
-för-vexling, -förändring, -register.

NAMNAM. nåmmnåmm, n. sing. oböjl. (i
barn-språkel) Sötsaker: konfekt, sylt o. d.

NAMNBOT, m. sing. (i fornspråket) Titel.

NAMNCHIFFER, nåmmnschi ff r, m. 3.
Be-gynnclscbokstäfvcrna till cn persons namn,
inbundna i hvarandra.

NAMNE, nåmmne, m. sing. Person, hvilken
har lika namn sorn cn annan. Hans n. Erik
Vindsvale. — Syn Kajman, Namnlike.

NAMNELIGEN. adv. (nytt ord, bildadt efter
det tyska namenllich) Vid namn; med namnets
angifvande; uttryckligen; synnerligen.

NAMNFÄSTE, n. 4. (i fornspråket) Gåfva, som
den, hvilken gifvit cn person etl vedernamn, var
skyldig alt gifva denne.

NAMNGIFVA, v. a. 3. (böjes som Gifva) <)
Gifva namn, uppkalla vid namn. — 2) Uppgifva
namnet på person eller sak. —
Namngifvande, n. 4. o. Namngifning, f. 2.

NAMNGIFVELSE. f. 3. 4) Uppkallande vid
namn. — 2) Uppglfvande af namnet på person
eller sak.

NAMNKRISTEN, tn. 2. pl. - kristne. En,
<7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:38:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/2/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free