Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N - Namnkunnig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<30 NAM NAR
som är kristen blott till namnet. — Syn.
Sken-kristen. [— Christen.]
NAMNKUNNIG, a. 2. 1) (om person) Som
gjort sitt namn allmänt kändt genom bedrifter,
stora förtjenster, talanger, o. s. v. En n. man.
Vara n. för sin slyrka. Han har gjort sig
h. genom sina bragder. Denna hjelledal gjorde
honom först n. — Syn. Fräjdad, Ryktbar,
Berömd, Prisad. — 2) (om sak, föga brukl.)
Allmänt bekant, kunnig.
NAMNKUNNIGHET, f. 3. Stort namn och
rykte. — Syn. Ryktbarhet, Fräjdadt namn,
Beröm, Ära.
NAMNLIKE, m. 2. pl. — likar. Se Namne.
NAMNLÖS, a. 2. i) Ulan namn. — 2) Till
namnet okänd. En n. person. — Syn. Anonym.
— 3) Ulan namnkunnighet. En skriftställare,
hittills n. i svenska villerhelcn, har vunnit
högsta priset. — 4) Obeskriflig, oerhörd. N.
smärta.
NAMNLÖSHET. f. 3. 4) Saknad af, brist på
napm. — 2) Okändhet lill namnet. — Syn.
Anonymitet. — 3) Brist på namnkunnighet.
NAMNRULLA, f. 4. Förteckning på namnen
af personer, tillhörande en trupp eller
besättning.
NAMNSDAG, m. 2. Dag, da en persons namn,
d. v. s. det helgons, efter hvilken han i dopet
blifvit uppkallad, finnes i almanackan upptaget.
I morgon är hennes n. Fira sin n. med ell
kalas. Traktera på sin n.
NAMNSDAGS-GRATULATION,
––––––––-la-tschön, f. 3. Lyckönskan lill någon på dess
namnsdag.
NAMNSDAGSGÄFVA, f. 1. Gåfva, som
gif-ves någon på dess namnsdag.
NAMNSEDEL, m. 2. pl. — sedlar. 4) Sedel,
hvarpå en person skrifvit sitt namn. — 2) Den
uppgift om författarens namn, som boktryckare
enligt tryckfrlhets-förordningen måste äga, för alt
ej sjelf blifva ansvarig för de skrifter, han tryckt.
NAMNSTÄMPEL, rn. 2. pl. — stämplar. 4)
Stämpel, hvarpå ett namn är graveradt. — 2)
Af-tryck deraf.
NAMNTECKNING, f. 2. Egenhändig
underskrift.
NAMNVÄRDE, n. 4. Se Nominalvärde.
NANK1N, nånngkinn o. nånnljinn, n. 3. Ett
slags enkel, tunnare väfnad af gul bomull,
ursprungligen kinesisk, och benämd efter staden af
samma namn.
NAPHTA, se Nafla.
NAPOLEONID, ––i’d, m. 3. Afkomling af
Napoleon Bonaparle eller sidoförvandt till honom.
NAPP, m. 2. Den genomborrade skinnlapp,
som är fästad vid nedra ändan af ett dihorn. Jfr.
Dihorn.
NAPPA, v. a. o. n. 4. 4) Hastigt fatta, gripa
med tänderna. Hunden n-de barnel i benet. N.
på kroken, (om fisk) bita på kroken; (fig.) låta
narra sig af en lockelse. Fisken vill icke n.,
har n-l bort masken. — 2) Gripa, häftigt fatta
med länderna. N. någon i rockskörtet. N. bort,
hastigt gripa, knipa bort. N. efter, hastigt gripa
efter. N. i’, häftigt gripa tag i. N. till, hastigt
gripa till. t. ex.: N. lill värjan. N. ål sig,
hastigt gripa och taga till sig, rycka åt sig. —
N-s, v. d. (fam.) Slåss; äfven tvista, gräla. N.
med någon. De hålla nu som bäst på all
n. med hvarandra. De n. nu som bäst. Han
är icke god alt n. med, är våldsam, häftig,
skonslös i tvist, strid; får der vanligtvis Öfverhanden.
N. om, se Slilas om. — Syn. Se Slåss; Tvista.
— Nappande, n. 4. o. Nappning, f. 2.
NAPPATAG, n. 8. (fam.) 4) Slagsmål. — 2)
Tvist, träta, gräl. Råka, komma i n. [Napptag.j
NARCISS, narrsiss, f. 3. Ett allmänt bekant
slägte af Liljorna. Narcissus. Hvil N., med
väl-luklande hvita blommor. N. poéticus. Kallas
äfv. Pingstlilja. — Gul N., se Påsklilja. — Ss.
N-blom ma, -lilja.
NARCISSUS, narrsi’ssuss, nom. prop. m. 4)
(grek, myt.) En skön yngling, som vid anblicken
af sin egen bild i källan blef förälskad i sig sjelf,
dog liJ följe af denna kärlek, och förvandlades af
gudarna i den efler honom uppkallade
Narciss-blomman. — 2) (fig.) Egenkär narr.
NARCOTIN, narrkoli n, n. sing. (kem.) En
vegelabiiisk saltbas i opium.
NARCOTISK. se Narkotisk.
NARDUS, nårduss, f. sing. Ostindisk ört, hvars
rot är sedan forntiden berömd för sin högst
angenäma lukt. Nardoslachys Jalamansi.
NARF, m. sing. 4) De små knotlriga
upp-höjningarne på yttersidan af läder. Sälla n. på
läder, bereda det så, alt det får sådan yta. —
2) Se Narfgräs.
NARFGRÄS. n. 8. (bot.) Se Nale.
NARFLÄDER, n. sing. Läder, som har narf.
NARFSIDA, f. 4. Den sidan på läder, der
narfvcn är, d. v. s. dess utsida. — Motsats: Köttsida.
NARFVE, m. sing. Se Nale.
NARFVIG, a. 2. (föga brukl.) Som har narf.
NARHVAL, nårval, m. 2. En art af Hvalarna
i norra Ishafvet, fläckig, 42 till 46 fot lång, med
tvenne tänder i öfverkäften, som utskjuta rakt
fram ur munnen ända till 40 fot långt, den ena
dock vanligen betydligt kortare än den andra.
Monodon Monoceros. [Narval.]
NARKOTISK, narrkötissk, a. 2. (från grek.)
Döfvande, sömngifvande.
NARR, m. 2. 4) Person, som fordom af
furstar och höga herrar underhölls, för all genom
tokroliga puls, infällen o. d. roa dem och deras
omgifning, äfven för alt under skämtets täckmantel
säga dem sanningar, som ingen annan vågade
framföra. Deraf Hofnarr. Två herrar och en
n., se Herre, 4. — 2) Se Gycklare, 2. En stor
n.^ Agera n. Göra sig lill n., för all roa
någon. Göra n. af, roa sig på ens bekostnad,
bele, skratta åt. — Bildar sammansättningarna
Ertsnarr, Erkenarr. — 3) Se Dåre, 4. Jag vore
väl en n.. om jag del gjorde. Var ingen n.,
du, och låt narra dig af honom. Nej, jag är
ingen n. — 4) Ett slags fordom bruklig mindre
slenmörsare.
NARRA, v. a. 4. 4) Fora bakom ljuset,
inbilla eller förleda en lill något, som gör honom
lill åtlöje. N. en all tro diktade galenskaper.
N. någon all löpa kring staden för ell intet.
N. April, se April. N. bort, fram, i n, nöd,
omkull, upp, åstad. N. ur en någol, se Locka
ur. — 2) Förleda en lill något för honom
skadligt, ofördelaktigt. Lindrigare uttryck för
Bedraga (bem. 4). Blifva n-d. Låta n. sig af
nagon. Han söker blott att n. folk. Han n-de
mig på 10 Rdr. N. lill sig ens pengar. N\
af, svikligen öfvcrlala en till all lemna ifrån sig
en sak, eller till en handling, hvarigenom han
förlorar någol, t. ex.: Man n-de af honom ell
testamente, hans pengar, o. s. v. N. bort,
go-nom fint bedrägeri bortskaffa, borttaga, beröfva.
t. ex.: Man har n-l borl hans guldur ifrån
honom. Blifva n-d på en sak, i sina afsig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
