Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Oberäknelig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OBE
OBI
165
Brukas för denna mening mest i absolut kasus.
O. den omständigheten att... O-t att...
OBERÄKNELIG, a. 2. Som ej kan beräknas.
En o skada.
OBESATT, a. 4. (om embeten o. d.) Som ej
blifvit besatt. En o. plats i konseljen.
OBESEDD. a. 2. Som ej blifvit besedd; utan
■it förut hafva blifvit påsedd. Spela ett
musikstycke o-dl, ulan förberedelse, vid förslå
påseende.
OBESEGLAD, a. 2. I. Ej med sigill
beseglad.
OBESEGLAD, a. 2 IL Ej af seglande
fartyg befaren. Eli o-l haf.
OBESKEDLIG, a. 2. Ej beskedlig, ej
tjensl-®klig, ej hjelpsam, ej artig; äfv. som gör något
illa, med vett och vilja tillfogar skada, förlust,
begår något som är orätt, etl streck, elt
skälmstycke. Brukas nästan endast i talspråket,
isynnerhet om och lill barn, äfv. ofta skämtvis, och
euphoniskl i st. f. Elak. Stygg. EU o-l barn.
Del var o-l af dig all göra så. — Obe ske
d-tighet. f. 3. — Öbcskedligt, adv.
OBESKRIFLIG, a 2. 4) Som ej kan
beskrif-vas, ej med ord uttryckas. En o. sällhet. — Syn.
Outsäglig, Onämnbar. — 2) Ytterst stor,
mångtalig. En o. mängd. — Syn. Se Slor.
OBESKR1FLIGEN o. OBESKRIFL1GT, adv.
Ulan au kunna beskrifvas, i högsln grad. O.
vacker. — Syn. Se Mycket.
OBESLUTSAM, a. 2. 4) Som ej lätt kan
fatta någol beslut. En o. man. — 2) Som röjer
obeslulsamhet. En o. min, uppsyn. — Syn.
Vankelmodig.
OBESLUTSAMHET, f. 3. Egenskapen all
vara obeslutsam.
OBESMITTAD. a. 2. Ej besmiltad. Säges
äfv. i figurlig mening. O af elaka exempel. O.
af verlden.
OBESTICK LIG, a. 2. Som ej låter muta sig.
En o. domare. — Syn. Omutlig. — Obe
stick-lighel, f. 3.
OBESTRIDD, a 2. Som ej blifvit bestridd,
motsagd. En o. sanning. Lemna o-dt, ej
bestrida.
OBESTRIDLIG, a. 2. Som ej kan bestridas,
motsägas. En o. sanning. Eli o-l faklum. —
Syn. Oslridig, Oemotsäglig. Ovedersäglig,
Oförneklig, Oneklig, Oomkullslöllig, Oomkullrunkelig,
Olvifvelaktig. — Obes tr i dl ighcl, f. 3. —
Obestridligen, o. Obestridligt, adv
OBFSTUCKEN, a. 2. neulr. — el. Ej
bestucken. omutad. En o. dnmare.
OBESTÅND, n. sing. Dåligt skick, tillstånd;
förfall. Rikets o. var följden af delta krig.
Komma, vara, bringa pa o. Denne köpman
har kommil på o., hans affärer hafva blifvit
dåliga.
OBESTÄMD, a. 2. Ej bestämd. Säges för
alla bem. af detta ord. a) O a föreställningar,
idéer, ullryck. O-l anlal, pris. O. inkomst.
O. lid, orl. O-a löften. — b) Han är myckel
o. En o. karakter. — Syn. Obeslutsam. —
Obestämdhet, f. 3. — Obestämdi, adv.
OBESTÄNDIG, a. 2. Ej beständig: 4) (om
sak) Som ej har bestånd, varaktighet. O.
väderlek, lycka. — Syn. Ovaraklig, Ostadig,
Föränderlig, Ombyilig. — 2) (om person) Som ej
stadigt fortfar i samma tänkesätt, grundsatser, böjelser.
O. i kärlek, i vänskap. — Syn. Ostadig.
Ombyl-lig. Flygtig, Föränderlig. — Obeständighet,
OBESVÄRAD, a. 2. 4) Ej besvärad; som ej
har olägenhet af någol. O. af prat, af liggerier,
af böner. — 2) Utan all låta besvära sig, ulan
att låta sig bekomma. Bomben slog ned vid
hans föller, men helt o. sparkade han den ned
i vallgrafven. — Syn. Obekymrad. — 3) Fri,
ledig, otvungen. En o. hållning.
OBETAGEN, a. 2. neulr. — el. Ej betagen,
ej förnekad, ej förvägrad. Del vare honom o-el
all i domen söka ändring. Hans räll honom
o., ulan hinder för hans rätt.
OBETINGAD, a 2. Ovilkorllg. utan
inskränkning, utan vilkor, utan förbehåll. O. räll, frihet.
— Obelingadt, adv.
OBETV1NGELIG, a. 2. Som ej kan betvingas.
ODETYDANDE, a. 4. eller
OBETYDLIG, a. 2 Ej betydlig: 4) (om sak)
Ej stor till vidd, myckenhet, anlal, o. s. v. En
o. landsträcka, trupp, summa, lid. — Syn.
Lilen, Ringa. — 2) (om person) Föga ansedd,
utan anseende, makt, inflytande. En o. person.
— Syn. Ringa, Obelydande.
OBETYDLIGHET, f. 3. 4) Egenskapen att
vara obetydlig. — 2) Obetydlig sak. — Syn. Se
Lappri.
OBETYDLIGT, adv. Ej myckel, föga. O.
större.
OBETÄNKSAM, a. 2. 4) (om person) Som
ej • tänker för sig. Han var o. nog all lofva
del. — 2) (om sak) Som röjer brist på eftertänka,
försiglighet. En o. handling. Ell o-l ord,
yttrande. — Syn. Oeflerlänksam, Oförsiglig.
OBETÄNKSAMHET, f. 3. 4) Brist på
eftertänka. Det gjorde han af o. — 2) Obetänksam
handling, obetänksamt ord, yttrande. Det var en
o. af honom. — Syn. Oförsiglighet.
OBETÄNKSAMT, adv. På elt obetänksamt
sätt, ulan betänksamhet. Handla, tala o. —
Syn. Oefiertäiiksaml, Oförsigligl.
OBETÄNKT, a. 4. Ej öfverlänkl, ej
öfver-vägad, oöfverlagd. En o. handling. Ell o. steg.
— Syn. Obetänksam, Ouppsåtlig. — Adv. 4)
Ulan all öfverlönka, ulan öfverläggning. Del var
o. gjordl af honom all låta narra sig till delta
sleg. — Syn. Blindl, Blindvis. — 2) Se
Oför-tänkt.
OBEVAKAD, a. 2. Ej bevakad: 4) Lemnad
ulan bevakning. Ell o-l läger. — 2) Som ej
ger akt på sig sjelf. En o. själ. Elt o-t sinne.
— 3) Då man ej ger akt på sig. En o. slund.
Elt o-l ögonblick. — 4) (jur) Ej lagligen
bevakad. Ell o-t testamente.
OBEVANDRAD, a. 2. Ej bevandrad (i en sak),
ej förfaren, ej kunnig. O. i en konst, en
vetenskap. — Syn Se Oförfaren.
OBEVEKLIG, a. 2. Som ej låter sig bevekas.
Han är och förblir o. Eli o-l hjerla. — Syn.
Oblidkelig, Oförsonlig. — Obeveklighel, f. 3.
— Obevc k lig en o. Obevekligt, adv.
ODEVÅGEN, a. 2. neulr. — et. Ej bevagen.
ej benägen, ej gynnsamt stämd. Han är mig o.
— Syn. Se Obenägen, 2.
OBEVÅGENHET, f. 3. Ogynnsam
sinnesstämning. — Syn. Obenägenhet, Ogunsl.
OBILDAD, a. 2. Ej bildad: 4) Som ännu ej
fått form, daning, gestalt. Ett o-t foster.— Syn.
Oformad. — 2) Utan själsbildning. En o.
menniska. Den o-e massan. — Syn. Rå, Oupplyst,
Ociviliserad.
OBILLIG, a. 2. 4) Ej billig, som saknar
billighet. Säges både om sak och person. Du är
o. i dina fordringar, påståenden. Vara o.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
