Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Obilliga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
OBI
OBS
emot någon. En o. fordran, begäran. Del
vore o-l all begära. — Syn. Orättvis, Oskälig,
Oresonabel. — 2) För högt eller för lågt tilltagen.
I frågan om pris o. d. O-l köp, pris. Betala
o. hyra, o-l arrende. — Syn. Oskälig.
OBILLIGA. v. a. 4. Se Missbilliga.
OBILLIGHET, f. 3. 4) Egenskapen alt vara
obillig. — 2) Obillig handling. Del vore en o.
af mig atl fordra del.
OBILLIGT, adv. Ulan billighet. O. dyr.
OBJEKT, åbbjä’ckt, n. 3. (lat. Objeclum) 4)
Föremål. — 2) (gram.) Ord, som omedelbart styres
af elt transitivt verb. Förcmålsord. [Objcct.]
OBJEKTIV, åbbjäcklfv, a. 2. 4) Som har
afseende på ett objekt, på något yltre. Åskådlig.
— 2) Afseende allmänna förnuftsgriinder. —
Mol-sals: Subjektiv. [Objeclif.]
OBJEKTIVGLAS, åbbjäckli vglås, n. 5. Det
glas i en tub, som är vändt emot det föremål,
hsilkct skall betraktas. [Objektif-.]
OBJEKTIVITET, åbbjäcktivilét. f. 3.
Egenskapen att vara objektiv. Åskådlighet. [Object —.]
OBJUDEN, a. 2. neutr. — el. Ej bjuden.
O. gäst. Han kan gå o. öfveralll. — Skrifves
äfv. Obuden.
OBLANDAD, a. 2. Ulan blandning; ren. En
o. vätska, metall. — Syn. Obemängd.
OBLAT, åbblåt, n. 3. (af lat. Oblalus) Liten
af ojäst hveledeg bakad, tunn, rund skifva, som
brukas till flerahanda behof, såsom brefförsegling
(Munlack), eller alt föreställa brödet i Nattvarden,
m. m.
OBLATASK. åbblålåssk. m. 2. Ask, hvari
oblater förvaras.
OBLATBAGARE, åbblålbågare, m. 5. En,
som bakar oblater.
OBLATTALLRIK, m. 2. Liten tallrik,
vanligen af silfver eller guld, hvarpå oblaterna vid
nattvardens utdelande läggas.
OBLID, oblfd, a. 2. Omild, ogunstig, ovänlig.
Hon är honom o. En o. uppsyn. —
Oblid-hel, f. 3.
OBLIDT, adv. Omildl, ogunsligt. Se o. på
någon.
OBLIGAT, åbbligåt, a. 4. (lat. Obligatus) I
musik. O. stämma, som företrädesvis framför
de andra stämmorna beledsagar hufvudstümman.
OBLIGATION, åbbligalschön. f. 3. 4)
Förbindelse. förpligtelse. — 2) Förskrifning,
skuldsedel. revers, förbindelse.
OBL1GEANT, åbblischånngt, a. 1. (fr.)
Förbindlig.
OBLIGERA. åbblischèra, v. a. 4. (fr. Obliger,
af lat. Obligare) 4) Förbinda, förpligla; förmå.—
2) Visa förbindlighet. Ijenst. artighet; tjena.
OBLIGERAD, åbblischèradd, a. 2. (cgentl. part,
pass, af Obligera) Förbunden.
0BL1K. åbbli k, a. 2. (lat. Obliquus) O.
vinkel, icke rät (antingen spetsig eller trubbig). O.
kasus, kallas i språkläran hvarje annan kasus än
nominaliv och vokaliv.
OBLYG, a. 2 Se Oförskämd. — Oblygt, adv.
OBLYGHET. f. 3. Se Oförskämdhet.
OBOE, åbåe, m. 3. (fr. Hautbois) Elt
blås-inslrumenl med munstycke, klaffar och ljudhål,
bestående af tre sammansatta stycken, af hvilka
detnedersla bildar ell klockstycke. Kallas i äldre
språket Hoboja.
OBOIST, åbåfsst, m. 3. 4) En, som blåser
oboe. — 2) Fälimiisikant.
OBORSTAD, a. 2. 4) Ej borstad. — 2) (fig.
fam.) Ohyfsad, ostädad. En o. lymmel»
OBOTELIG, m. fl., se Obotlig.
OBOTFÅRDIG, a. 2. Som ej vill göra bot
och bättring. En o. syndare. Säges äfven om
sak, t. ex.: En o. lefnad. — Brukas ofia
sub-stantivt, t. ex.: Dc o-es förhinder.
OBOTFÅRDIGHET, f. 3 En syndares
obenägenhet alt göra bot och bättring.
OBOTFÄRDIGT, adv. Ulan all vilja göra bot
och bäitring. Lefva o.
OBOTLIG, a. 2. 4) Som ej kan bolas, helas,
läkas. O. sjukdom. — 2) (fig.) Se Ohjelplig.
Oersättlig. Det onda, hvaraf samhällskroppen
lider, synes vara o-l. O. skada, förlust. —
Obotlig hel, f. 3.
OBOTLIGEN ell. OBOTLIGT, adv. Ulan alt
kunna botas. O. sjuk.
OBRODERLIG, a. 2. Ej sådan, som
broderlig kärlek och vänskap fordra. Eli o-l beteende.
— Obroderligl, adv.
OBROTTSLIG, a. 2. 1) Fri för brott,
öfver-trädelse. Ett o-l uppförande. — Syn.
Oförvitlig. — 2) Som ej bryles; hvaremol ej bryles.
O. eflerlcfnad. O vänskap, trohet. — Syn.
Orygglig, Osviklig. — O brottslighet, f. 3.
OBROTTSL1GEN ell. OBROTTSLIGT, adv.
4) Ulan alt bryta emot, ulan Öfverträdelse. O.
efterlefva öfverhelens bud. — 2) Utan att begå
brott, förbrytelse, öfverträdelse. Lefva o. — Syn.
Oförvitligt.
OBRUKAD, a. 2. 4) Ej brukad, ej begagnad.
— 2) (om jord) Oodlad; äfven oplöjd, okörd.
OBRUKBAR, a. 2. Se Oanvändbar. —
Obruk-barhct, f. 3.
OBRUKLIG, a. 2. Som ej brukas, är
kommen ur bruk. Eli numera o-l mod. O-l ord.
— Obruktighet, f. 3.
OBRUNNEN, a. 2. neutr. — eL Som ej
brunnit. O. gödsel, som ej undergalt jäsning.
OBSCEN, åbbschcn, a. 2. (lat. Obscoenus) Som
sårar blygsamheten, otuklig, groft oanständig.
OBSCENITET, åbbschenitél. f. 3. 4)
Otuk-lighel, grof oanständighet. — 2) Hvad som i hög
grad sårar blygsamheten.
OBSERVANS, åbbsärrvanns, f. 3. (lat.
Obser-vantia) 4) Iakttagande af religionslag, af
andlig ordensregel. — 2) Andlig ordensstadga eller
regel.
OBSERVATION, åbbsärrvatschön, f. 3.
Iakttagande; iakttagelse; anmärkning.
OBSERVATÖR, åbbsärrvètårr, m. 3. (uttalas
i plur. — törärr) En. som anställer rön och
försök; forskare; iakttagare, betraktare; anmärkande
åskådare. Äfv. Observatör.
OBSERVATORIUM, åbbsärrvalöriumm, n. 3.
pl. — ier. Byggnad, bestämd för astronomiska
observationer. Sljernkikeri.
OBSERVATÖR, se Observatör.
OBSERVERA, åbbsärrvèra, v. a. 4. 4) Gifva
akt på, iakttaga, bevaka, med uppmärksamhet följa.
— 2) Anställa rön, iakttagelser eller betraktelser
öfver, betrakta. — 3) Anmärka, varseblifva. —
4) Iakttaga, efterlefva. — Observerande,n. 4.
o. Observer in g, f. 2.
OBSI DIAN, åbbsidiån, m. 3. (mineral.) En
vulkanisk produkt, bestående af en sammanfluten,
förglasad massa, vanligen svart, glasglänsande och
musslig i brottet.
OBSKUR. åbbskür ell. åbbsky’r, a. 2. (laL
Obscurus) 4) Mörk, dunkel, otydlig. O-a
talesätt, fraser. — 2) Föga känd, obekani, ringa,
obemärkt. En o. person. [Obscur.]
OBSKURANT, åbbskurånnt, m. 3. (fr. Ob-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
