Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Oförmögenhet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
OFÖ
OFO
förmåga. O. all röra sig. O. all belala. —
Syn. Ur stånd, Urslåndsalt, Ej mäktig. — 2)
(absolut) Ulan aftingsförmåga.
OFÖRMÖGENHET, f. 3. Sc Oförmåga.
OFÖRNEKLIG, a. 2. Sc Onekliy. —
Oför-ne kl i g het, f. 3.
OFÖRNUFT, n. sing. i) Rrist på förnuft.
Del vore o. all tro del. — Syn. Oförstånd. —
2) Hvad som är oförnuftigt, dåraktigt. En bok,
full af o.
OFÖRNUFTIG, a. 2. t) (om person) a) Ej
begäfvad ined förnuft. De o-a djuren. — Syn.
Oskälig. — b) Som ej rätt brukar silt förnuft.
Om du del gör, så är du bra o. — Syn. Se
Oklok. — 2) (om sak) Sorn innebär, röjer,
uttrycker brist på förnuft. En o. tanke, handling.
O-a ord. råd. — Syn. Sc i, b.
OFÖRNUFTIGHET, f. 3. Egenskapen alt vara
oförnuftig. — Syn. Se Oklokhet.
OFÖRNUFTIGT, adv. På ett oförnuftigt sätt,
utan förnuft. Tala, handla o. — Syn. Se Oklokt.
OFÖRNÖJD, a. 2. 1) Ej förnöjd, ej
tillfredsställd. — 2) Se Oförnöjsam. — Of örn öj d hel,
f. 3. — Oförnöjdt, adv.
OFÖRNÖJSAM, a. 2. Fallen för all vara
oför-nöjd. Eli o-l sinne.
OFÖRNÖJSAMHET, f. 3. Oförnöjsamt sinne.
OFÖRRYCKT, a. 4. Orörd, oflyttad; ulan alt
förryckas, flyttas, användas lill andra ändamål än
de rätta. Summan skall o. gvarslå i kassan.
OFÖRRÄTT, m. 3. Hvarje rältsvidrig
handling eller pliglförsummclse, hvarigenom en
annans personlighet eller ära kränkes. Tillfoga
någon o-er. — Syn. Förnärmelse, Förfördelande,
Förorättande. Förolämpning.
OFÖRRÄTTA, v. a. 4. Tillfoga oförrätt.
-Syn. Se Förfördela. — Of ör rä Ilande, n. 4.
OFÖRRÄTTAD, a. 2. Éj förrältad. Med o-e
ärender, utan att hafva uträttat silt ärende, ulan
att hafva lyckats.
OFÖRSEDD, a. 2. Sc Oförmodad.
OFÖRSEDT. adv. Sc Oförmodadi.
OFÖRSEENDES, adv. Af misstag. Jfr.
Oför-varandes.
OFÖRSIGTIG, a. 2. Som ej iakttager, ej
innebär, ej är en följd af försigtighct. O.
menniska. O-l ord, beleende. — Syn. Obetänksam,
Obctänkl, Ocflerlänksam, Ovarsam, Oklok.
OFÖRSIGTIGHET, f. 3. i) Egenskapen alt
vara oförsigtig. O-en af cn handling. — 2)
Oför-sigiig handling. Begå en o. — Syn.
Ovarsamhet, Oklokhet. Obetänk samhet, Oeftertänksamhet.
OFÖRSIGTIGT, adv. På elt oförsigligt sätt.
Handla o. — Syn. Obetänksamt,
Oeftertänksamt, Ovarsamt, Oklokt.
OFÖRSKRÄCKT, a. 4. Som ej känner
förskräckelse. En o. krigare. Säges äfv. om sak,
t. ex.: O. mod, frihet ifrån all rädsla. — Syn.
Orädd, Oförsagd, Oförfärad, iModig, Käck. —
Oför-skräcklhet, f. 3.
OFÖRSKYLLD, a. 2. Som man ej förskyllat,
förtjenat. O a förebråelser. Oförshyldl beröm.
— Syn. Oförtjcnl. [— skyld.]
OFÖRSKYLDT, adv. Ulan förskyllan, ulan
förljcnst. O. berömmas. — Syn. Oförljcnt.
OFÖRSKÄMD, a. 2. (t. unterschäml) Som
utan blygsel tillåter sig ord eller handlingar,
hvilka innefatta missaktning emoi andra. En o.
menniska. Han var nog o. all begära hennes
hand. Säges äfv. om sak, t. ex.: Ell o-l
uppförande. — Syn. Skamlös, Oblyg, Fräck,
Oför-synt, Olidjg,
OFÖRSKÄMDHET, f. 3. 4) Oförskämdi sinne.
— 2) Oförskämd handling, oförskämdt yttrande.
Hvilken o. af honom! — Syn. Skamlöshet,
Oblyg-hel, Fräckhet. Oförsynthet.
OFÖRSKÄMDT, adv. På ctl oförskämdt sätt.
— Syn. Skamlöst, Oblygt, Fräckt, OfÖrsynt.
OFÖRSONLIG, a. 2. 4) (om person) Som ej
låter beveka sig lill försoning. En o. menniska.
Man säger äfven: O-l sinne, hjerta, hat, o. själ.
o s. v. — Syn. Oblidkelig. — 2) (om sak) Som
ej kan försonas, godlgöras. Etl o-l brott.
OFÖRSONLIGHET, f. 3. Oförsonligt sinne,
hjerta. Med o. förfölja, hata
OFÖRSONLIGT, adv. Med olorsonlighet. O.
hala någon.n— Syn. Oblidkcligt.
OFÖRSTÅND, n. sing. Brist på förstånd, på
klokhet. Handla af o. — Syn. Oförnuft,
Oklok-het, Enfaldighet, Dumhel, Tanklöshet.
O FÖRSTÅNDIG, a. 2. 1) Som ej uppöfvat,
ej rätt brukar silt förstånd. O. menniska. —
2) Som innefaliar, röjer, uttrycker oförstånd. O.
handling. O-l beteende. — Syn. (för begge bem.)
Oklok, Dåraktig, Enfaldig, Dum, Tanklös. —
Of örstånd i ghe t. f. 3.
OFÖRSTÅNDIGT, adv. Pä elt oförslåndigt
säll. Bära sig o. åt. — Syn. Oklokt,
Dåraktigt, Enfaldigt, Dumt, Tanklöst.
OFÖRSTÄLLD, a. 2. Ej förställd. O.
vänskap. — Syn. Se Uppriktig.
OFÖRSTÄLDT, adv. Ulan förställning. — Syn.
Sc Uppriktigt.
OFÖRSVARLIG, a. 2. Som man ej kan
ansvara för. Etl o-l uppförande. Del är o-l all
så gå till väga. — Of örsvarlighel. f. 3. —
Oför sva rligl, adv.
OFÖRSYNT, a. 4. o. adv. Ulan försyn. —
Syn. Sc Oförskämd. — Oförsynthet, f. 3.
OFÖRSÖKT, a. 4. 4) (om sak) Ej försökt.
Ingenting duger o. I.emna ingenting o.,
uppbjuda allt. — 2) (om person) Obepröfvad, oerfaren,
oförfaren.
OFÖRTALT, a. 1. Utan alt förtala. Ilvar
och cn o., ulan all förtala någon. Honom o. —
Syn. Oförkränkl.
OFÖRTJENT, a. 4. Som man ej förljent. En
o. beskyllning. — Syn. Oförskylld. — Adv. Ulan
alt hafva del förtjeni. Blifva o. lofordad för
något. — Syn. Oförskyldt.
OFÖRTRUTEN, a. 2. neutr. — et. (af isl.
Tryt, tröghet) Som med outtröttlig ifver
fortsätter, fullföljer någol. O. i sina göromål. —
Syn. Trägen, Outtröttlig. Rastlös. —
Oförlru-lenhel. f. 3. — Oförtrutet, adv.
OFÖRTRÖTTAD, a. 2. Se Outtröttlig.
OFÖRTÄCKT, a. 4. Ej förläckt, ohöljd, klar,
tydlig. Med o-a ord. — Adv. Med oförläckta
ord. O. säga sin tanka.
OFÖRTÄNKT, a. 4. o. adv. Sc Oförmodad
o. Oförmodadi.
OFÖRTÖFVAD. a. 2. Som sker ulan att löfva,
ulan dröjsmål. En o. afrcsa. — Syn.
Oför-dröjlig.
OFÖRTÖFVADT, adv. Sc Ofördröjligl.
OFÖRUTSEDD, a. 2. Ej förutsedd. — Syn.
Sc Oförmodad.
OFÖR VANSKLIG, a. 2. (af gamla ordet
Fgh-ska, försämras) Sc Oförgänglig. — O för
vansklighet, f. 3. — O för vanskligi, adv.
OFÖRVAR ANDES, adv. Utan att man kan
taga sig i förvar. Fienden kom o. öfver dem.
— Syn. Sc Oförmodadt.
OFÖRVITLIG, a. 2. Som man ingenting kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
