Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Oförvållad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OFÖ
OHE
173
förevita. En o. person. O. vändeL — Syn.
Ostrafflig, Tadellös, Tadelfri, Oklanderlig, Otadlig.
— Oförvi ll i ghct, f. 3. — Oförvitligt,
adv.
OFÖR VÅLLAD, a. 2. Ej förvållad; hvarlill
man ej är skulden. O. skada.
OFÖRVÄGEN, a. 2. neutr. — el. Sorn af
obe-länksamhet eller Lill följe af någon sinnesrörelse
utan nödvändighet utsätter sig för en
ögonskcn-lig fara. En o. sälle. — Syn. Förvägen,
öfver-dådig, Dumdristig. — Qförvägenhel, f. 3. —
Oförväget, adv.
OFÖRVÄNTAD, a. 2. Sc Oförmodad. —
O fö r vänta dl, adv.
OFÖRYTTERLIG, a. 2. Som ej får föryltm.
O rättighet, sådan, hvars bortlcmnande skulle
förnedra menniskan till ell förnufllöst verktyg för
en annan.
OGAGN, n. sing. i) Onyttigt arbete, onytta.
— 2) Skada, otjenst.
OGAGNELIG, a. 2. Sc Onyllig. —
Ogag-n eli g hel, f. 3. — Ogagnelig l. adv.
OGALEN. a. 2. neulr. — cl. (pop. o. fam.) Se
Oäfven.
OGEMEN. a. 2 (pop. o. fam.) Utomordentlig,
ovanlig, ganska stor. En o. lärdom. O. hop. —
Syn. Se Stor.
OGEMENT, adv. (pop. o. fam.)
Utomordentligt, ovanligt. O. vacker. — Syn. Sc Myckel.
OGEN, öjén, a. 2. (af isl. Geignasl, gagna) 4)
(orn person) Ovillig att vara till tjenst, all hjelpa.
En o. menniska. — Syn. Obenägen, Ovillig,
Oljenslvillip, Otjenslfärdig, Tvär, Ovänlig. — 2)
(om sak) Som långsamt leder till målet. En o.
mclod. — Syn. Ovig.
OGENERAD, öschencradd. a. 2. Obesvärad,
ledig, otvungen.
OGENHET, f. 3. Ogent sinne, ogen
sinnesstämning. — Syn. Obenägenhet, Ovillighet,
Oljensl-villighet. Oljensirärdighet, Ovänlighet.
OGENOMSKINLIG, a. 2. Ej genomskinlig,
d. v. s. som ej släpper ljuset igenom sig, ulan
kastar det tillbaka. O-a kroppar. —
Ogenom-skinlighel, f. 3.
OGENOMTRÄNGLIG, a. 2. Som oj kan
genomträngas.
OGENOMTRÄNGLIGHET, f. 3. 4)
Egenskapen att ej kunna genomträngas. — 2) (fys.)
Materiens förmåga all fylla elt rum, eller den
egenskap bos kropparna, till följe hvaraf ingen kropp
kan på samma gång intaga enahanda rum med
en annan, d. v. s. tränga igenom sjelfva dess
materia. — Syn. Impcnelrabilitet.
OGENT, öjéni, adv. På elt ogent säll, med
ogcnbeL O. bemöta någon. — Syn. Obenäget,
Ovilligt.
OGERNA, adv. Med ovilja. Jag gör del o.
O. se, icke tycka om, t. ex.: Jag ser o. hans
besök. (Fam.) Se o. ul, se ovillig ut.
OGER NING, f. 2. Se Missgerning,
OGERNINGSMAN. m. 5. pl. — män. Sc
Missgemingsman.
OGIFT, a. 4. Ej gift. O. man, qvinna.
lefva och dö o. O-a ståndet, tillstånd, då nian
lefver ogift.
OGILD ell. OGILL, a. 2. (lag.) 4) Ej laggill.
ej giltig. Vare o-l. — 2) För hvilken ej böter
erläggas eller straff kräfves. Varder han i Ihy
dräpen, ligge o.
OGILLA, v. a. 4. Förklara, all något icke är
sådant, som det bör vara, eller sådant man
önskar del. O. ens uppförande. O. en dom, upp-
häfva den. — Syn. Förkasla, Fördöma,
Missbilliga. — Pari. akt. O-nde brukas stundom
nästan adjcktivl. l. ex: En o. blick, min.
OGILLANDE, n. 4. Förklaring, all man ej
gillar, godkänner något. — Syn. Förkastande,
Missbilligandc.
OGILTIG, a. 2. Som ej kan gillas,
godkännas, antagas. O. ursäkt. O-l skäl. Förklara
o-, ogilla. — Syn. Oantaglig. [Ogilllig.]
OGILTIGHET, f. 3. Egenskapen alt vara
ogiltig. [Ogilllighct.]
OGILTIGT, adv. På ett ogiltigt säll. [Ogill-
OGIN, se Ogen.
OGJORD, a. 2. 4) Ej gjord. Der är ännu
myckel o-l. Anse något som o-t. Göra o-l
arbete, ofullkomligt; äfv. arbeia förgäfves.
(Ordspråk) Gjordl kan ej blifva o-l, hvad som en
gång skett, kan ej mer ändras. — 2) (af Göra, i
den äldre bem.: trolla) O-l väder, oväder,
fram-bragt genom trollkonster. (Fig.) I o-l väder, på
oläglig tid, olägligt. Löpa i o-l väder, fjeska
onödigtvis.
OGLAD. a. 2. (i äldre språket) Ej glad, ledsen.
OGNALIG, a. 2. (fam.) Se Kinkig, Fnurrig.
OGRAVERAD, a. 2. Ej graverad. O.
egendom, fri för skuld och inteckningar.
OGRENAD, a. 2. Utan grenar.
OGRUNDAD, n. 2. Som saknar grund, orsak,
skäl, anledning. O-e farhågor. Eli o-l rykte.
OGRUNDLIG, a. 2. (pop) Oerhördt stor. —
Syn. Sc Stor. — Ogrundligl, adv.
Utomordentligt. — Syn. Se Mycket.
OGRÄS, n. 5. Gräs eller ört, som gör skada
på åker, trädgårdsland, o. s. v. Rensa bort o.
OGUDAKTIG, a. 2. 4) Ej gudfruklig. En
o. menniska. — Brukas äfv. subslanlivl, t. ex.:
De o e. — 2) Som röjer, uttrycker,
tillkännagif-ver ogudaktighet. Eli o-l lefvernc. O-a tankar.
— Syn. (för begge bem.) Gudlös.
OGUDAKTIGHET, f. 3. 4) Ogudaktigt sinne,
ogudaktiga tänkesätt. — 2) Ogudaklig handling.
— Syn. (för begge bem.) Gudlöshet.
OGUDAKTIGT, adv. På elt ogudaktigt sätt.
Lefva o. — Syn. Gudlöst.
OGUNST, f. sing. Ogynnsam sinnesstämning
i afseende på någon. Ådraga sig ens o. Vara
i o. hos någon. — Syn. Onåd, Obevågenhel.
OGUNSTIG, a. 2. Ej gunslig, ej bevågen, ej
gynnsam. (Fig.) Lyckan var honom o. — Syn.
Oblid, Obevågen, Obenägen, Onådig. Ogynnsam,
Missgynnande.
OGUNSTIGT, adv. På elt ogunsligt sätt. O.
upptaga en anhållan. — Syn. Onådigt.
OGYNNSAM, a. 2. Ej gynnande. O. vind.
O-l svar. — Syn. Se Ogunslig. —
Ogynnsamt. adv.
OGÄSTFRI, a. 2. Som ej bevisar gästfrihet.
Ell o-ll folk, land.
OGÄSTVÄNLIG, a. 2. Se Ogäslfri.
OGÖRLIG, a. 2. Som ej låter sig göra. —
Syn. Se Omöjlig. — Ogörlighet, f. 3.
OHANDTERLIG, a. 2. 4) Som man icke
kan handtcra, svår att handtera. — 2) (fig.) Sc
Oregerlig.
OHAPPANDES, sc Oförhappandes.
OHEJDAD a. 2. Ej hejdad, ej återhållen.
(Fig.) O. ifver. O-l raseri. — Syn. Tygellös.
OHELGA, v. a. 1. 4) Visa vanvördnad för
eller till verldsliga ändamål nyttja heliga ting.
O. kyrkokärlen. templet, altaret. O. Guds namn.
— 2) (fig.) Göra dåligt bruk af det som är kosU
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
