Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Osäljbar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
OSÄ
OTT
Utan säkerhet, utan visshet. Skjuta o. — 5)
Utan tillräckligt skydd för person och egendom.
I Australien lefver man ganska o.
OSÄLJBAR, a. 2. Som ej kan säljas.
OSÄLL, a. 2. Sc Osalig, Olycklig. De o-as
boningar, helvetet. — Osällhet, f. 3. —
Os ä III, adv.
OSÄMJA, f. 4. Se Oenighet.
OSÖKT, a. 4. 4) Ej eftersökt. En o.
anledning. — Syn. Naturlig. — 2) Ej sökt, ej
tvungen. O. stil, prydliyhel. — Syn. Se Okonstlad.
— Osökthet, f. 3.
OTACK, m. sing. Se Olacksamhet. Löna
med o. Få o. igen.
OTACKAD, a. 2. (fam.) Ulan att tackas.
Den oombedd hjelper, går o. bort.
OTACKSAM, a. 2. 4) Ej tacksam. Visa sig
o. emot någon. En o. menniska. O-l hjerla.
Brukas äfven stundom substantivt, t. ex.: Den
o-me! — Syn. Oerkännsam. — 2) Säges äfv. om
det, hvars nytta, framgång, frukt ej svarar emot
derpå använd kostnad, möda. O. jord. O-l yrke.
O-l arbete, hvaraf man ej har någon fördel eller
glädje. O-l ämne, ej gynnsami för utveckling af
snille, talang; sådant som cj kan gifva idéer.
OTACKSAMHET, f. 3. Brist på tacksamhet.
O. är bevis på en låg själ.
OTACKSAMT, adv. På clt otacksamt sätt,
med otacksamhet. Uppföra siy o. emot någon.
OTADLIG, a. 2. Se Oklanderlig.
OTALIG, a. 2. Sc Oräknelig. O. mängd.
— Otålighet, f. 3. — Olaligl, adv.
OTALT (-’-). a. n. I uttrycket: Hafva o.,
hafva något alt säga, t. ex.: Han har mycket o.,
har ännu myckel all säga. Jag har något o.
med er, har något att förebrå er, cn
tillrättavisning o. s. v. att gifva er. Jag har intet o. med
honom, har med honom intet all skaffa.
OTAMDHET, f. 3. (föga brukl.) Vildhet,
ore-gerlighet.
OTER A, v. a. 4. (pop.) Orena. — O. sig,
v. r. Orena sig.
OTERIG, a. 2. (pop.; isl. Olierugr) Oren,
osnygg.
OTERIGHET, f. 3. (pop.) Orenhel.
OTERING, m. 2. (pop.) Se Fuling.
OTID, ölid, m. sing. 1 o., i oläglig lid, på
obehörig, opassande tid, för billida. Komma i o.
OTIDIG, a. 2. 1) Som sker, göres. säges,
visas i otid; som ej är på sitt ställe, otillbörlig,
opassande. O. nyfikenhet, (lathet. O-t skämt.
O-l nit. — 2) (både om sak och person)
Oförskämd, ovettig. Vara o. emot någon. O-a ord.
— Syn. Se Oförskämd.
OTIDIGHET, f. 3. 4) Egenskapen att vara
otidig. — 2) Olidigt ord. yttrande, otidigl
uppförande. Säga o-er. Bemöla någon med o. —
Syn. Oförskämdhet, Ovctt.
OTIDIGT, adv. På otidigt sätt. Uppföra sig
o. emot någon.
OTILLBÖRLIG, a. 2. Ej tillbörlig. En o.
anmärkning. — Syn. Se Obehörig, Obillig.
OTILLBÖRLIG EN. adv. Se Otillbörligt.
OTILLBÖRLIGHET, f. 3. 4) Egenskapen att
vara otillbörlig. En anmärknings o. — Syn. Sc
Obehörighet. — 2) Otillbörligt ord, yttrande,
otillbörlig handling. — Syn. Se Oskicklighet, 3.
OTILLBÖRLIGT, adv. På otillbörligt,
opassande sätt. Uppföra sig o. emol någon. — Syn.
Se Oskickligt.
OTILLGÄNGLIG, a. 2. 4) Ej tillgänglig. O-l
pass. 0. orl. — 2) Som ej gerna inlåter sig i
samtal med andra, ej umgängsam. En o.
menniska. — Otillgänglighet, f. 3.
OTILLRÄCKLIG, a. 2. Ej tillräcklig. Ell
o-t anslag. — Otillräcklighet, f. 3. —
O lill räc k li g en o. Otillräckligt, adv.
OTILLSTÄNDIG, a. 2. Ej lillständig, ej
tillbörlig. O-l uppförande. O. frihet. — Syn. Se
Obehörig.
OTILLSTÄNDIGHET, f. 3. Sc Olillbörlighet.
OTILLSTÄNDIGT, adv. På ett otillständigt
sätt. — Syn. Obehörigt, Otillbörligt, Oskickligi.
OTILLÅTEN, a. 2. neutr. — el. Ej tillåten.
Taga sig en o. frihet. — Syn. Se Olillåilig.
OT/LLäTLIG, a. 2. Som ej kan tillåtas, ej
tillåten. Del är o-l all spalsera här. — Syn.
Otillåten, Olollig, Förbjuden. — Olillållighel,
f. 3. — O til låt ligen ell. Olillålligl, adv.
OTING, n. 5. Hvad som i verkligheten icke
finnes eller kan finnas; hvad som strider emol
förnuftet.
OTJENLIG. a. 2. Ej ijenlig, ej nyttig, ej
lämplig. O. föda. O-l råd, medel. — Syn.
Onyttig, Ogagnelig, Ofördelaktig, Olämplig,
Skadlig, Menlig, Förderflig, Osund. Ohclsosam. —
Otjenlighel, f. 3. — Oljenligl, adv.
OTJENST. f. 3. Dålig ijenst: handling, som
ådrager en annan någon mindre betydlig skada,
förtret, obehag. Göra någon en o.
OTJENSTAKTIG, a. 2. Ej ijenstaklig. —
Oljenslaklig hel, f. 3. — Oljenslakligl,
adv.
OTREFLIG. a. 2. Ej treflig. En o.
menniska. 0. ort. O-l sällskap. O-l göra. — Syn.
Se Obehaglig. — Olreflighel, f. 3. —
Olref-ligt, adv. (Otriflig.]
OTRO, f. sing. 4) Frånvaro af tro på en sak.
Med o. afhöra en berättelse, ulan alt tro den.
Han är svår all bringa från sin o. i delta
ämne. — Syn. Otrogenhet. — 2) (i religiös
mening) Frånvaro af tro på religionens sanningar.
Tron och o-n. — 3) Se Otrohet.
OTROGEN, a. 2. neutr. — el. i) Sorn ej
tror på en sak. Han försäkrar mig, all det
så förhåller sig: men jag är och förblir o. —
2) (i religiös mening) Som ej Iror på religionens
sanningar. Brukas för denna bem. mest
substan-livl, t. cx.: En o., de o-gne. — 3) Som bryler
emol utlofvad irohct. 0-gna vänner. Vara sin
älskarinna o. En o. Ijenarc.
OTROHET, f. 3. 4) Brist på trohet. En
tjenares, en väns, en älskarinnas o. — Syn.
Otro. — 2) Handling, hvarigenom man bryter
emot den trohet, man är någon skyldig. Begå
en o.
OTROLIG, a. 2. 4) Som man ej kan sätta
tro lill. En o. uppgift. — Syn. Se Osannolik.
— 2) Utomordentlig. En o. mängd. — Syn. Se
Slor.
OTROLIG HET, f. 3. Egenskapen att vara
otrolig. En berättelses o. — Syn. Osannolikhet.
OTROLIGT, adv. Utomordentligt. O. slor.
OTRYGG, a. 2. Ej trygg, ej säker, ej lugn.
O. uppsyn, min, blick. — Syn. Osäker. —
Otrygghet, f. 3. — Otryggt, adv.
OTRÄNGD, a. 2. 1 o-l mål, ulan
nödvändighet, onödigtvis.
OTRÖSTLIG, a. 2. Som ej låter trösta sig.
Vara o. öfver något. — Syn. Tröstlös,
Öfver-gifven, Förlviflad. — Olröslli g het, f. 3. —
Otröslligt, adv.
OTRÖTTLIG, a. 2. Se Oulrölllig.
OTTÅ (öppet o), sc Alla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
