Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Otta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OUR 199
ÖtT
ÖTTÅ (slutet o), f. 1. 4) (i fornspråket och
ännu i folkspråket) Tiden emellan kl. 3 och kl. 6
pj morgonen. — 2) Se Oltesång. Gå i o-n.
Deraf: Julotla.
OTTEMÅL (slutet o), n. B. Mål, som intages
helt billidapå morgonen.
OTTESÅNG (slutet o), m. 2. Gudstjenst. som
hålles bittida på morgonen.— Ss. O-sprcdikan.
OTTEVARD (slutet o), m. 2. Se Oltemål.
OTTOMAN, åttomån, m. 3. Turkisk
hvilobädd, låg soffa.
OTTOMANISK, åltomanissk, a. 2. O-a
por-len, turkiska kabinettet. Betyder egentl.
hufvud-ingången till kejserliga palatset i Konstantinopel.
OTUKT, m. sing. 4) Brott emot kyskheten.
Mrifva o. Förföra lill o. Låta bruka sig
Ullo. — 2) Okyskt lefnadssätt. Lefva i o. — Syn.
Okyskhet. Liderlighet, Lösaktighet, Skörlefnad.
OTUKTIG, e. 2. Som bcdrifver otukt, lefver
i otukl. En o. qvinsperson. — Säges äfven om
sak, t. ex.: O-l lefnadssätt. — Syn. Okysk,
Li-dcrlig, Lösaktig.
OTUKTIGHET, f. 3. 4) Egenskapen att vara
oluklig. En qvinnas o. — 2) Se Otukt.
OTüKTIGT, adv. På ett otukligt sätt, i
otukt. Lefva o. — Syn. Okyskt, Liderligt,
Lösaktigt.
OTUR, ötür, m. 3. Brist på tur i spel eller
eljest. Spela med o. Sitta i o., hafva otur i
spel. Han har o. i befordringsväg.
OTVIFVELAKTIG, a. 2. Som’ ej kan
be-IriHas. O. visshet. — Syn. Se Obestridlig. —
Otti f vel a k ti g hel, f. 3. — Otvi fv cl
akti gl, adv.
OTVUNGEN, a. 2. neulr. — et. 4) Ej
tvungen, pj genom tvång frambringad. En o.
bekännelse. — 2) (i litteratur och skön konst) Som ej
lider af tvång. En o. stil. — Syn. Ledig, Osökt,
Okonstlad, Naturlig.
OTVUNGENHET, f. 3. Frihet ifrån tvång.
— Syn. Ledighet, Osökthet. Naturlighet.
OTVUNGET, adv. 4) Utan tvång. O. tillslå
någol. — 2) Ledigt. Föra sig o.
OTYDLIG, a. 2. Ej tydlig. Meningen är o.
— Syn. Oklar, Oredig, Dunkel, Mörk.
OTYDLIGHET, f. S. Brist på tydlighet. Del
råder n. i hans stil. — Syn. Oklarhet, Dunkel.
OTYDLIGT, adv. På ett otydligt sätt. Se
någonting o. — Syn. Dunkelt, Oredigt.
OTYG, öty’g, n. B. Sc Djefvulskap.
OTYGLAD, a. 2. (fig.) Ej återhållen, ej hejdad,
pj bunden af lag eller ordning. O-e begär. —
Syn. Tygellös. Ordningslös, Otamd, Sjelfsvåldig,
Ohejdad, Hcjdlös, Omåltlig.
OTYGLADT, adv. Ulan hejd, utan återhåll.
— Syn. Tygellöst. Hejdlöst, Ohejdadi, Sjelfsvåldigt.
OTYMPLIG, a. 2. (tam.) Plump, grof, tölpig.
— Oly m p lig het, f. 3.
OTÅLIG, a. 2. 4) Ej tålig. O. i lidandel.
— 2) Harmsen, förargad. Blifva o. öfver någol.
— Otålighet, f. 3. — Otåligt, adv.
OTÄCK, a. 2. (fam.) 4) Ganska ful. En
gammal n. käring: — 2) I hög grad oren,
smutsig. Kläderna äro så o-a af smuts, att de
ej kunna visas. — 3) Ganska svår, besvärlig,
hinderlig. plågsam, ledsam. O-a vägar. O-l
väder, väglag. Ett o-l hål. En o. tandvärk,
snufva. — 4) (i sedlig mening) Afskyvärd,
ohygglig. Hvilken o. händelse, historia! En o.
handling. Elt o-l drag. — B) I hög grad plump,
grof, oanständig. O-a ord. O-l prat. — Syn.
(för alla bem,) Gemen.
OTÄCKA, f. 4. (fam.) Otäck qvinna.
OTÄCKHET, f. 3. (fam.) 4) Egenskapen alt
vara otäck. — 2) Oläck sak, otäckt ord, yttrande.
— Syn. Gemenhet.
OTÄCKING, m. 2. (fam.) Otäck karl eller
gosse.
OTÄCKT, adv. I. På etl otäckt sätt. O. ful.
— Syn. Afskyvärdl. Gement.
OTÄCKT, a. 4. II. Ej täckt, ej bcläckt; utan
tak. Eli o. hus.
OTÄMJELIG, o. 2. Som ej kan, ej låter sig
tämjas.
OTÄNKBAR, a. 2. Ej tänkbar; som man ej
kan länka sig; hvars kännetecken ej låta förena
sig till elt begrepp. En o. händelse. Det är
o-l, att ... — Syn. Omöjlig. —
Olänkbar-hel, f. 3.
OTÄT, a. 2. Ej tät. Dörren, tunnan är o.
O. gärdesgård. — Syn. Gisten, Läck, Gles. —
Otäthel, f. 3.
OTÖRSTIG, a. 2. Som fått sin törst
tillfredsställd. I uttrycket: Dricka sig o.
OUMBÄRLIG, a. 2. Som ej kan umbäras.
O. hjelpreda. — Syn. Nödvändig.
OUMBÄRLIGEN. adv. Se Oumbärligt.
OUMBÄRLIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
oumbärlig. En persons o.
OUMBÄRLIGT, adv. På ett oumbärligt sätt.
O. nödvändig.
OUMGÄNGSAM, a. 2. Ej umgängsam. —
Syn. Osällskaplig, Otillgänglig. —
Oumgäng-samhel, f. 3. [Oomg —.]
OUNDGÄNGLIG, n. 2. Som ej kan undgås,
undvikas. Del blir o-l alt . . . — Syn.
Oundviklig. Oeflergiflig. — Oundgänglighet, f. 3.
— Oundgängligen o. Oundgängligl,
adv. [Ourng—.]
OUNDVIKLIG, a. 2. Som ej kan undvikas.
Tro på ell o-l öde. — Syn. Se Oundgänglig. —
Oundviklighet, f. 3. — O u n d v i k l i g c n
o. Ound vi kli g t, adv.
OUPPHINNELIG, a. 2. Som ej kan
upphinnas.
OUPPHÖRLIG, a. 2. Som fortgår, forlsättes,
fortfar utan uppehör, utan uppehåll; beständigt
förnyad. O-a bekymmer, förargelser,
ledsamheter. — Syn. Idkelig, Oafbruten, Oafiåtlig,
Beständig..
OUPPHÖRLIGEN, OUPPHÖRLIGT, adv. Ulan
uppehör. Det regnar o. — Syn. Idkcligcn,
Oaf-brutet, Beständigt, Oaflåtligt.
OUPPLYST, a. 4. Ej upplyst (både egentl.
o. fig.). O. rum. (Fig.) En af nåden o.
menniska.
OUPPLÖSLIG, a. 2. Som ej kan upplösas.
Mest i fig. mening. O. knut. (Fig.) En o. äkta
förening. — Syn. Olöslig. — Oupplöslighet,
f. 3. — Oupplös li g en, o. Oupplösligt,
adv.
OUPPMÄRKSAM, a. 2. Ej uppmärksam. O.
på sina pligler. — Syn. Oaktsam. — O
uppmärk samhet, f. 3. — O upp m är k samt,
adv.
OUPPSTIGEN, ». 2. neutr. — et. Som ej
uppstigil ur sängen. Han var ännu o.
OUPPSÅTL1G, a. 2. Som sker utan uppsåt,
utan Öfverläggning. O. glömska. — Syn.
Oaf-sigtlig, Oöfverlagd, Ofrivillig.
OUPPSÅTLIGEN, OUPPSÅTLIGT, adv. Ulan
uppsåt. O. tillfogad skada.
OURSÄKTLIG, a. 2. Som ej kan ursäktas.
O-l fel. — Syn. Oförlåtlig, Oförsvarlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
