Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Palma ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAL
PALMA, v. a. 4. (sjöt.) Hala i ett tåg med
en hand i sender.
PALMETT, pallmä’tt, ra. 3. (fr. Palmetle)
Prydnad på grekiska pelare, i form af ett
palmblad.
PALMMERG, m. sing. Mergen i palmer.
Saga är elt slags p. [-märg.]
PALMMOSSA, f. 4. Ett moss-slägle.
Cli-macium.
PALMOLJA, f. 4. Ett slags välsmaklig ocb
Yälluktande olja, som pressas af oljpalmens
fruktkött.
PALMSMÖR, n. sing. Se Palmolja.
PALMSOCKER, n. sing. Socker, beredt af
saften utaf Socker- eller Vinpalmen, [-såcker.]
PALMSÖNDAG, m. 2. Söndagen före påsk;
har sitt namn af de palmqvistar, hvilka då
ströddes på vägen framför Cbristus, då han red in till
Jerusalem.
PALMTRÄD, n. 5. Se Palm.
PALMTVÅL, m. sing. Tvål, beredd af
palmolja.
PALMVIFVEL, m. 2. pl. — viflar. En svart,
två tum lång insekt af Skalbaggarna, hvars larv
i Sydamerika ätes sorn en läckerhet. Curculio
Palmarum.
PALM VIN, n. 3. Vin. beredt af saften utaf
Vin- eller Sockerpalmen.
PALSTERNACKA, f. 4. Tvåårig köksväxl
med långa, hvita, toppformiga, välsmakliga rötter.
Pastinaca sativa.
PALT, m. 2. 4) (i sing. kollektivt) Ett slags
mat, tillredd af blod, mjöl och kryddor, samt
kokad i större eller mindre klirnpar. — 2) Kokad
klimp af detta slags mal. — 3) Fordom brukligt
öknamn på personer, tillhörande stadsvakten. —
4) Se Pallpolales.
PALTA, f. 4. (pop.) Slarfva, trasa; dålig
klädespersedel. Brukas mest i plural.
PALTA, v. n. 4. (pop.) 4) Gå. Säges egentl.
om tiggare. P. åf. — 2) P. på sig, hölja sig
i gamla lumpor, i trasiga kläder.
PALTIG, a. 2. (fam.) Uselt klädd. —
Pal-tighet. f. 3. — Palligl, adv.
PALTPOTATES, m. pl. potäler. En sorl
rund, något platt, stor potates.
PAMFLETT, pammnä tt, m. 3. (fr. Pamphlel)
Flygskrift, smadeskrifl. [Pamphletl.]
PAMP, m. 2. (pop.) 4) Stort svärd, lång värja.
— Syn. Plit. — 2) Knekl, soldat. Helst i
kortspel, t. ex.: Klöfverpamp.
PAMPELMOS, –mös, m 3. Ett slags stora
pomeranser af trädslaget Citrus decumana.
PAN (a långt), nom. prop. m. (grek, myl.)
Herdeguden. P-s flöjt, se Herdeflöjl.
PANACÉ, m. 3. (från grek.) Botemedel emot
alla sjukdomar.
PANASCH, -äsch, m. 3. (fr. Panache)
Hjelm-buske, fjäderbuske.
PANDEKTER, panndä’ckt’r, m. 3. pl. (från
grek.) Benämning på en romersk lagsamling,
företagen på kejsar Jusliniani befallning.
PANDEMONIUM, påndemöniumm, n. sing.
(från grek.) 4) Helvetets diktade hufvudslad, der
Satan håller sin konselj. — 2) (fig.) Samling af
elaka menniskor.
PANDORA, panndöra, nom. prop. f. (grek,
myt.) En af Vulcan skapad, skön flicka, som i en
•sk förvarade alla menskliga olyckor. (Fig.) P-s
ask, källa till allt ondt.
PANDUR, panndür, m. 3. (af byn Pandur i
nedre Ungern) Ungersk soldat till fots.
PAN 205
PANEGYRIK,–––––-rfck, m. 5. (från grek.)
Offentligt loftal, äreminne.
PANEGYR1SK. a. 2. Loflalande, prisande.
PANEGYRIST,–––––fsst, m. 3. Loftalare.
PANEL, -él, m. 3. (eng. Panel)
Brädbekläd-ning på väggarna i ell rum.
PANEL A, v. a. 4. Förse med panel.
PANELLIST, panèl-li sst, c. 3. List på en
panel.
PANELNING, f. 2. 4) Förseende med panel.
— 2) Sc Panel.
PANELSÅG, panclså’g, f. 2. Elt slags såg,
som har ett bredt, styft, mot ena ändan smalare,
och vid den andra med ett handtag försedt blad.
PANELVERK. panèlvä’rrk, n. sing.
Bräd-fodring på väggarna lill ett rum.
PANG! int. Utrop, hvarmed betecknas en
plötslig knall, skräll, t. ex. af etl skott, af en
fönsterruta, som slås sönder, o. s. v.
PANISK, a. 2. P. förskräckelse, plötsligt
påkommen häftig förskräckelse utan grundad
anledning.
PANK, pångk, a. oböjl. (fara.) Utan
penningar i kassan.
PANNA, f. 4. 4) a) Den Öfra delen af en
menniskas ansigte, ofvan Ögonen, bildad af
pannbenets nedböjda del. Hårlugg i p-n. Slå
någon midl i p-n. — Syn. Flint, Planet. — b)
Den motsvarande delen af hufvudet på vissa djur.
Slå en oxe för p-n. — 2) Fyrkantigt eller rundt
kärl, vanligtvis af metall, ofta af ringa djup i
förhållande till vidden, och dels med, dels utan
föller ocb handtag, att koka, värma, smälta uti,
o. s. v. Deraf Kok-, Värm-, Brygg-, Brännvins-,
Salpeter-, Smältpanna, m. fl. — Anm. Skilnaden
emellan Gryta och Panna är den, att Grytan
har öron, Pannan deremot i allmänhet handtag.
— 3) Se äfv. Fängpanna, Takpanna. — A)
Fördjupning, i hvilken en tapp vänder sig.
PANNBAND, n. 3. Band, som af fruntimmer
lill prydnad bäres om pannan.
PANNBEN, n. 5. Hvartdera af de tvenne ben
i hufvudskålen, hvaraf pannan bildas.
PANNBINDEL, m. 2. pl. — bindlar. 4)
Bindel, som af fruntimmer lill prydnad bäres om
pannan. — 2) (kir.) Bindel, som bäres om pannan
vid tillfälle af sår o. s. v.
PANNHÅR, n. S. Hår, som nedhänger öfver
pannan. Säges isvnnerhet om hästar.
PANNKAKA, f. 4. Se Kaka. 2.
PANNKAKSLAGG, m. 2. Flat, rund panna
af gjutet jern, hvarpå tunna pannkakor gräddas
Öfver glödeld.
PANNMUSKEL. m. 3. pl. — muskler.
Muskel, som har sitt läge i pannan.
PANNREM, f. 2. pl. — remmar. Rem på
ett betsel, hvilken går Öfver hästens panna.
PANNSKAFT, n. S. Skaftet på en kok- eller
gräddpanna.
PANNSMED, m. 3. Smed, som tillverkar
kok-pannor, m. m.
PANNSOCKER, n. sing. Socker, som erhålles
genom mellansiraps inkokning lill torrhet.
PANNSTEN, m. sing. Sten, som vid kokning
afsältcr sig i kokkärlet, af vissa kalkhalliga
källvatten.
PANNSTYCKE, n. 4. Remsa af breda spetsar,
som bäres under en bindmössa. Kallas vanligen
förkortningsvis Stycke.
PANNSÖM, m. 2. pl. — sömmar, (anat.)
Den ifrån näsrolen rakt uppåt gående föreningen
emellan båda pannbenen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
