Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Plog ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226 PLO
PLOG, m. 2. Åkerbruksredskap, som dragés
af en eller flera dragare, styres af en körsven,
och begagnas isynnerhet till plöjning. Köra p-en.
PLOGA, v. a. 4. Se Snöploga.
PLOGBEN, n. 5. (anat.) Två små med
hvarandra förenade ben, som bilda öfversla delen af
näsan.
PLOGBILL, m. 2. Det hvassa jcrnet på en
plog, hvilket skär horisontelt.
PLOGFJÖL, m. 2. Vändskifvan på en plog.
PLOGFÅRA, f. 1. Fåra, som plogen gör i
jorden vid plöjning.
PLOGHYFVEL, m. 2. pl. — hyflar. Elt slags
byfvel med cirkelformigt jern.
PLOGHÄST. m. 2. Häst, som drar plogen
eller dertill i allmänhet användes. Arbetshäst.
PLOGJERN, n. B. Se Plogbill.
PLOGLAND, n. B. Så stor åkerrymd, som
med en plog kan plöjas på dagen.
PLOGLIST, f. 3. (byggn. k.) Inböjd list af %
eller % cirkel.
PLOGRIST. m. 2. Dct främsta, hvassa jernet
på en plog, hvilket skär jordskifvan lodrätt.
PLOGSTJERT. m. 2. Handtaget på en plog.
PLOGSTÄLLNING, f. 2. Framställning lill
en plog, bestående anlingen af en tvåhjulig vagn,
eller blott ett hjul, eller också blott en släpa.
PLOGTISTEL, m. 2. pl. — tistlar. Tisteln
eller dragträet till cn plog.
PLOGÅS, m. 2. Den del af plogen,
hvarigenom den sättes i förening med dragkraften.
PLOMBERA, plånngbèra, v. a. 1. (fr.
Plomber, af lat. Plumbum, bly) 1) Beslå med bly. —
2) Fylla med bly (ihåliga tänder). — 3) Förse
med blyslämpel. P. fabrikaler. —
Plombe-ring, f. 2.
PLOMMON, n. B. Frukten af Plommonträdet.
— Ss. P-kär na.
PLOMMONTRÄD, n. B. Ett allmänt odladl
fruktträd af fam. Drupaceæ. Prunus domestica.
PLOTTER, n. sing. 4) Plottrande. — 2)
Hvad som blifvit ploltradt. — 3)^ (Cg. fam.) a)
Små onyttiga utgifter. — b) Småsaker, lappri.
[Plåtter.]
PLOTTERPAPPER, n. B. Papper alt plottra på.
PLOTTERPENNINGAR, m. 2. pl. (fam.)
Penningar, bestämda lill små onödiga utgifler.
PLOTTERVIS, adv. 4) Lilel här och litet
der; litet då och litet då. —2) På elt plottrande
sätt, på plotter, genom många små onyttiga
utgifler. Förstöra sina penningar p.
PLOTTRA, v. n. 4. 4) Blott för lidsfördrif,
utan något särskilt ändamål, skrifva strödda
bok-släfvcr eller ord på ett papper. Sitta och p.
P. full, néd, fullskrifva med plottrade
bokstäf-ver eller ord. — 2) P. bort, se Bortplottra. P.
pa en något, narra cn att köpa något dåligt
eller ulan värde.— Plottrande, n. 4. [Plåttra.]
PLOTTRARE, m. 5. En, som gcrna plottrar.
PLUGG, m. 2. Tränagel. Slå p. i elt hål.
PLUGGA, v. a. 4. Slä plugg i. P. igén,
slänga, tillsluta, fylla med plugg. P. in, se
Inplugga.
PLUMAGE, plymåsch, m. 3. (fr.)
Fjäder-b usk c
PLUMAGEKORN, plymåschkörn, n. sing. Se
Bredkorn.
PLUMP, m. 2. Bläckfläck på papper,
uppkommen deraf, att man vid skrifning råkat doppa
pennan för djupt i bläckhornet, så alt hon släppt
en del af bläcket. Sälla en p.
PLUMP, a. 2. 4) Rå och grof i taf. Han
PLÜ
är så p. i sitt lal, att fruntimren sky honom.
— 2) (fam.) öfvermåtlan stor, utomordentlig. Han
har gjort en p. vinst. — Syn. Se Stor.
PLUMPA, v. n. 4. 4) Göra plump på
papperet, då man skrifver. (Fig. fam.) P. i
protokollet, göra en bock, fela, förgå sig. P. néd,
fläcka full med bläckplumpar. — 2) (fam.) Falla
häftigt och med buller i vallen. P. i vattnet.
I samma mening säges äfven: P. néd. P. lill
vägs, se Rusa lill vägs.
PLUMPHET, f. 3. 1) Egenskapen att vara
plump. P. i lal. — 2) Plumpt ord, yttrande.
Säga p-er. — Syn. Grofhet.
PLUMPHUGGARE, m. 5. (fam.) Se Grobian.
PLUMPIG, a. 2. Vanställd af plump eller
plumpar. Skrifva p-a bokstäfver.
PLUMPS! int. Uttryck, hvarmed ljudet
efterhärmas, då någon plumpar i vattnet.
PLUMPT, adv. På ett plumpl sätt, med plumpa
ord. Tala p. — Syn. Grofl.
PLUMPUDDING, plummpüddinng, m. 2.
(engelskt ord, af Plum, russin, och Pudding)
Russinpudding.
PLUNDERSKRUF, m. 2. pl. — skrufvar.
Krats, hvarmed laddningen uttages ur en laddad
bössa eller kanon.
PLUNDRA, v. a. 4. 4) Fråntaga en besegrad
flende de dyrbarheter, han bär på sig; äfv. sköfla
land eller stad, som blifvit eröfrade; äfv.
från-röfva någon dess egendom. P. en fallen fiende.
P. en inlagen stad. Han har blifvil p-d af
röfvare. Brukas om krigsfolk ofta absolut, t. ex.:
En fiendllig trupp, som hade gått ut, för att
p. — 2) Uttaga laddningen ur en kanon, en bössa.
— Plundrande, n. 4.
PLUNDRARE, m. B. En, som plundrar.
PLUNDRING, f. 2. Handlingen, då man
plundrar (för begge bem.).
PLURAL, -ål, m. 3. (lat. Pluralis; gram.)
Numerus, som utmärker flera föremål. Flertal.
PLURALITET,–––––ét, f. 3. Större antal,
större mängd; största röstantal. Flertal.
PLURING, m. 2. (fam.) Stor slant.
PLUS, plüss, adv. (lat.) 4) Mer; öfverskott;
något som tillkommer, bör tilläggas. — 2)
Betecknar i räknekonsten, att ett tal skall adderas
till elt annai, och utmärkes med tecknet 4-, t. ex.:
6 4- 10 = 40. — Motsats: Minus. — 3) Tecknet
Plus (4-) utmärker på en termometer värmegrader
öfver fryspunkten.
PLUSQVAMPERFEKT,plussqvammpärrfä’ckt,
n. 3. (lat. Plusquamperfeclum; gram.) Tempus.
som utmärker, att något hade förut skett, då
något annat hände.
PLUTO, plüto, nom. prop. m. (latinskt ord af
grek. Pluton) Underjordens gud.
PLUTON, - ön, m. 3. (fr. Pelolon) Liten trupp
soldater, vanligtvis hälften af division eller kompani.
PLUTONELD, - önclld, m. 2. Gevärssalvor,
som aflossas plutonvis.
PLUTONISK, a. 2. (geol.) P. bergart, sådan,
som anses hafva tillkommit genom eldens
medverkan.
PLUTONVIS, -onvfs, adv. I plutoner; af
plutoner.
PLUTTRA, v. n. 4. Se Plottra. — 2) P.
och skjuta, se Plänkra.
PLUTUS, plüluss, nom. prop. m. (latinskt ord
af grek. Plutos, rikedom) Rikedomens gud.
PLUVIOMETER, pluviåméCr, m. 2. pl. —
metrar. (från lat. o. grek.) Verktyg att mäta
nederbörden. Regnmätare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
