Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Plym ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PLY
PLÖ
227
PLYM, m. 3. (fr. Plume, Pluma)
Hattfjäder, fjäderbuske.
PLYS, m. 3. (fr. Peluche, eng. Plush) Tyg af
ull, silke, bomull o. s. v., som på ena sidan är
mycket långhårigt.
PLYSA, v. a*. 4. (klädesf.) Utrycka noppor och
smolk af väf, då den kommer ifrån väfstolen. —
Plysning, f. 2.
PLÅGA, v. a. 4. Förorsaka smärta, lidande,
sorg, bekymmer. Vara p-d af gikt. P-s af
törst. P. bönder, underhafvande. P. sitt sinne
med bekymmer. (Fig.) Samvetet p-r honom.
P. sig med onödiga omsorger. — Syn. Pina,
Qvälja, Agga, Anfäkta, Jägta, Ansätta, Beklämma,
Marlera, Beängsta, Besvära.
PLÅGA, f. 4. 4) Känsla af något, som plågar.
Förorsaka p. — 2) Hvad som plågar.
Sten-passion är en svår p. (Bibi.) De egyptiska
p-gorna, de tio svåra plågor, hvarmed Gud
hemsökte Egypten, då Pharao ej ville släppa Israels
barn. (Ordspr.) Hvar dag har sin p., medför
något, som plågar, oroar, gör bekymmer eller
besvär. — Syn. Pina, Marter, Anfäktelse,
Anfäkt-ning. Agg. — Ss. Plågofri ell. Plågfri.
PLÅGANDE, n. 4. Handlingen eller
verkningen. hvarigenom någon plågas.
PLÅGARE, m. 5. En, sorn plågar. Har
sammansättningarna Bond-, Hästplågarc.
PLÅGNÄSTE, n. 4. (fam.) Ställe, hvarifrån
plågor utgå. Det är ett p. för orten.
PLÅGOANDE, m. 2. pl. — andar. 4) (myt.)
Ande, hvars bestämmelse är att plåga de onda.
Jfr. Fürie. — 2) (fig.) En, som plågar. Han är
vår p.
PLÅGORIS, n. 5. (fig.) Person eller sak, som
orsakar svåra plågor, mycket ondt. Altila var
verldens p. — Syn. Gissel.
PLÅGSAM, a. 2. Som bringar, medför,
orsakar plågor. En p. tandvärk. — Syn.
Pinsam, Smärtsam, Plågande, Pinande, Marterande,
Besvärlig, Grym.
PLÅN, n. 5. Oljadt pergament, som
begagnas att derpå skrifva med blyertspenna, då det
skrifna åter kan utplånas, hvarefter pergamentet
åoyo kan nyttjas till samma ändamål.
PLÅNA, v. 4. P. ut, se Utplåna.
PLÅNBOK, f. 3. pl. — böcker. Liten bok
med inhäftade plån till anteckning af hvarjehanda.
PLÅSTER, n. 3. (t. Pflaster, lat.
Empla-slrum) Ett slags läkemedel för utvärtes bruk, till
sammansättning och användning liknande en salva,
men fastare och segare, så alt det vid
uppvärmning i handen blir mjukt och klibbigt, utan alt
smälta. Lägga på p. Taga af p. (Talesätt)
Det är som hvila p-lret, gör hvarken godt eller
ondt, gör ingen nytta, tjenar till intet.
PLÅSTERDOSA, f. 4. Dosa, hvari plåster
förvaras.
PLÅSTERDUK, PLÅSTERLAPP, m. 2. Duk,
lapp, hvarpå plåster blifvit utbredl.
PLÅSTERLÅDA, f. 4. Låda, hvari plåster
förvaras.
PLÅSTERSPADE, m.* 2. pl. — spadar. Liten
spade af trä, hvarmed plåster ulbredes.
PLÅSTRA, v. a. o. n. 4. Pålägga plåster,
använda plåster emot en sjukdom. Se äfv.
Qvack-salva. — Plåstrande, n. 4. o. Plåstring,
f. 2.
PLÅT, m. 2. 4) Tunn och jemn, valsad eller
ulsmidd, oförtennad skifva af metall. Beslå med
p-ar. — 2) Stycke af en dylik skifva, bcgagnadt
till något särskilt ändamål. P. på en värja, på
en böss-stock, o. s. v. Graverad p. — Se
Ljusplåt. — 3) a) Stämplad kopparplåt, fordom
brukad som mynt. — b) (nu) Fingeradt mynt = 46
skillingar. — 4) Ett slags fordom bruklig sköld
af jern eller koppar.
PLÅTHAMMARE, m. 2. pl. — hamrar. 4)
Hammare, hvarunder metall utsmides till plåtar.
— 2) Bruk med plålsmedja.
PLÅTPRESS, m. 2. Ett slags skrufpress.
PLÅTSAX, f. 2. Elt slags sax, som användes
till plåtars klippning.
PLÅTSEDEL, m. 2. pl. — sedlar, (tillförene)
Riksgäldssedel, som gällde en plåt.
PLÅTSLAGARE, m. 8. Handtverkare, som
vid sitt arbete begagnar oförtenta plåtar.
PLÅTSMED, m. 3. Smed, som utsmider plåtar.
PLÅTSMEDJA, f. 4. Smedja, der plåtar
ut-smidas.
PLÅTSMIDE, n. 4. Plåtars utsmidning af
metall.
PLÄDERA, v. n. 4. (fr. Plaider) Tala för en
sak inför rätta.
PLÄGA, v. n. 4. Hafva en viss vana; vara
bruklig, vanlig. Han p-r om aftnarna göra en
promenad. Del p-r så gå. — Syn. Bruka.
PLÄGA, v. a. 4. 4) Undfägna med mal och
dryck. P. någon väl. — Syn. Förpläga,
Undfägna, Traktera, Regalera. — 2) P. vänskap,
umgänge med någon, underhålla v., u. P. råd,
se Rådpläga. — P. sig, v. r. Undfägna sig. —
Plägande, n. 4.
PLÄGNING, f. 2. 4) Undfägnande med mal
och dryck. — 2) Se Välfägnad.
PLÄGSED, m. 3. Se Sedvana. Efter
gammal p.
PLÄNKRA, plä’nngkra, v. n. 4 (t. plänkern;
ridk.) Tumla om med hästen.
PLÄTER, plä’t’r, m. sing. Koppar,
öfverdra-gen med silfver.
PLÄTERA, v. a. 4. (t. platliren) öfverdraga
en sämre metall med en ädlare och kostbarare.
— Plälerande, n. 4. o. Pläter ing, f. 2.
PLÄTT, m. 2. 4) Liten plåt. — 2) Naken,
bar fläck. Rakad p. på hufvudet. — 3) Helt
liten tunn, rund kaka af hvetmjöl, ägg och mjölk,
gräddad öfver glödeld, i en särskilt panna
(Plätt-panna). — 4) (fam.) Litet lätt slag med handen,
— Syn. Smäck.
PLÄTTA, v. a. 4. 4) (tekn.) Platt-trycka
(gulddragares tråd). — 2) P. ti ll, ge elt lätt slag
med handen.
PLÄTTLAF, m. 2. pl. — lafvar. Lafslägtet
Lecidea.
PLÖJA, v. a. 2. (af Plog) 4) Med plog
uppköra jord, för odling eller till såning. P. första,
andra gången. P. 6m. P. néd, genom
plöjning öfvertäcka med jord. P. upp, se Upplöja.
— 2) (fig.) a) (om fartyg) Gå, drifvas öfver, genom.
Skepp, som p-jer hafvct. Kölen p-jcr vågen.
— b) Orsaka fåror. Bekymren ha p-jl hans
panna. — Plöjande, n. 4. o. Plöjning,
f. 2.
PLÖJ ARE, m. S. En, som plöjer.
PLÖRESI, - - i’, f. 3. (fr. Pleuresie) Håll och
styng.
PLÖRÖSER, -ö’s’r, m. 3. pl. (fr. Pleureuses,
af Pleurer, gråta) Hvila batlslremsor, som fästas
på rockuppslagen under de första dagarna af en
djup sorg.
PLÖS, m. 2. Läderremsan under remmarna
eller spännet på en sko, eller under remmarna
på en känga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
