Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Plötslig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 ’ PLÖ
PLÖTSLIG, plö’ttsligg, a. 2. (l. plötilich) Som
sker, inträffar helt hastigt och oförmodadt. En
p. olycka.
PLÖTSLIGEN ell. PLÖTSLIGT, adv. Helt
hastigt och oförmodadt.
PNEVMAT1K. pnävvmati’k, f. 3. (från grek.)
4) Läran om elastiska flytande massors rörelse.
— 2) Se Pnevmalologi. — Skrifves äfv.
Pneu-matik. •
PNEVMATISK, a. 2. Som har afseende på
andedrägten eller luften. P. maskin, luftpump.
P. apparat, samlingen af de instrumenter, som
behöfvas till försök med gaser. — Äfv.
Pneu-malisk.
PNEVMATOLOGI, pnävvmatålåji’, f. 3. Läran
om andarna. — Äfv. Pneumatologi.
POCAL, se Pokal.
POCK, n. sing. Se Pockande. Hvarken med
lock eller p., hvarken med godo eller ondo.
POCKA, v. n. 4. 4) På ett trotsigt och
befallande sätt framställa sina anspråk. P. på
något, trotsigt begära något. Han har ingenting
alt p. på, ingenting att fordra. P. sig lill något,
genom pockande erhålla. — 2) P. på betyder äfv.:
vara stolt öfver, t. ex.: P. på sina rikedomar.
— 3) (l vissa kortspel) Bjuda ytterligare.
POCKANDE, n. 4. Handlingen, då man
pockar.
POCKENHOLS, på‘ck’nhå’lls, m. 3. (t.
Pocken-holz) Det hårda, välluktande virket af
Guajac-trädel.
POCKEK’ på’ck’r, int. Hin! P. i våld! hin
i våld!
Anm. Pocker betyder egenll.: djellar, af Isl.
Puke, ond ande.
POCKNING, f. 2. Se Pockande.
POCKSPEL, n. 3. Kortspel, hvarvid
pock-ning äger rum.
POCULERA, se Pokulera.
PODAGER, -åg’r, m. sing. (grek. Podagra)
Gikt i fötterna. Plågad af p.
POEM, poä m, n. 3. (grek. Poidma)
Skaldestycke, dikt.
POESI, - - si’, f. 3. (grek. Poidsis) 4)
Skaldekonst, diktkonst, skaldskap. — 2) Skaldeslag.
diktart. Lyrisk, dramatisk p. — 3) Verskonst. —
4) Hög skönhet eller känsla i tankar och uttryck,
i elt konstverk, hos naturföremål, o. s. v. Del
dr mycken p. i hans skrifter. En tafla, som
röjer mycken p. Hvilken p. i delta landskap!
— 3) Hvad en författare skrifvit på vers; ett
lands skalde-lillcratur. Hans p. är ojemförlig.
Den grekiska p-en dr full af nalursanning
och harmoni. — P-er, pl. Skaldestycken, dikter,
versstycken af mindre vidd. Bottigers p-er. —
Skrifves äfv. Poesi.
POET. - ét, m. 3. Skald, diktare. — Äfv. PoH.
POETAST, - - åssl, m. 3. Rimsnidare,
vers-makare. — Äfv. Poélasl.
POETASTERI, –asslen”, n. 3. Rimsnideri,
versmakeri. — Äfv. Poétasteri.
POETIK. –i’k, f. 3. Lära om skaldekonsten.
— Äfv. Poèlik.
POETISERA, v. n. 4. Göra vers. — Äfv.
Poèlisera.
POETISK, a. 2. 4) Som tillhör eller har
afseende på skaldekonsten. Skaldisk. P-t arbete.
P. stil. P-t språk. P-l snille. P. frihet,
frihet i bunden stil från vissa språkreglor, dem
prosan är underkastad. — 2) Sorn har anlag för
skaldekonsten, har känsla, sinne derför. Han är
myckel p. — Äfv. Poélisk.
POL
POETISKT, adv. På poetiskt sätl, på
skaldens sätt, på skaldespråket, på vers, med poetisk
ingiArelse, känsla. — Äfv. Pofliskl.
POETISSA, f. 4. Skaldinna. — Äfv. Poèlissa.
POJKAKTIG, a. 2. 4) Fallen för pojkstreck.
—- 2) Som utmärker, anslår pojkar. Eli p-t streck.
— Pojkaktigt, adv.
POJKAKTIGHET. f. 3. 4) Fallenhet för
pojkstreck. — 2) Pojkaktig handling, pojkstreck. Begå
p-er.
POJKE, m. 2. pl. pojkar. Se Gosse. Brukas
mest i talspråket, och antager ofta en något
föraktlig anstrykning. (Iron.) En vacker p., just en
hygglig karl, yngling.
POJ K FLICKA, f. 4. Flicka, som gerna söker
pojkars sällskap.
POJKSTRECK, n. 3. Streck, skälmstycke,
sådant som pojkar pläga göra.
PO JK VASE, m. 2. pl. — vasar (i sing. äfv.
Pojkvasker). Liten pojke.
POKAL, - ål, m. 3. (lat. Poculum) Stor
bägare. [Pocal.J
POKULERA. v. n. 4. Klinga med glasen,
dricka skålar, dricka om. — Pokulerande,
n. 4. o. Pokulering, f. 2. [Poc —.]
POL, m. 3. (grek. Polos) 4) Hvardera ändan
af jord- eller vcrldsaxeln. — 2) Hvardera ändan
af en magnet, der den har största kraflcn. Om
en magnet fritt upphdnges, vänder ena polen
sig åt norr, den andra åt söder.
POLACK. på‘lack, m. 2. Band med bricka
på, i brädspel.
POLAR, - år, a. (i sammansättningar) Se
Pola risk.
POLARCIRKEL, - årsi’rrk’1, m. 2. pl. —
cirklar. På jord- eller himmelsgloben hvarje cirkel,
som föreställes dragen genom polerna.
POLAR1SK, a. 2. Som tillhör eller har
afseende på polerna, belägen i grannskapet af endera
polen.
POLARITET, –ét, f. 3. Magnetnålens
egenskap att vända sig ål polerna.
POLARSTJERNA. -år–, f. 4. Se
Nord-stjerna.
POLCIRKEL, pölsi’rrk’1, m. 2. pl. — cirklar.
Cirkel på jordgloben, pnrallel med eqvalorn, på
ett afslånd af 23% 0 från den närmaste polen.
Norra och södra p-n.
POLEJA, polä ja, f. 4. ört af slägtet Mynta.
Menlha Pulegium.
POLEMIK. –i’k, f. 3. (från grek.) Lärd,
vetenskaplig eller litterär skriftlig tvist; äfv.
skriftlig tvist i allmänhet, pennkrig.
POLEMISK, a. 2. Som angår polemik.
POLEMISERA, v. n. 4. Föra polemik.
POLERA, v. a. 4. (lat. Polire) 4) Genom
gnidning göra jemn och blank. — 2) (fig.) Hyfsa,
städa. — Polerande, n. 4.
POLERARE, m. S. En, som polerar.
POLERBORSTE, -èrbårrsle, m. 2. pl. —
borstar, Borste, som brukas till polering.
POLERFAT, n. 3. Fat, lunna, som brukas
till att polera krut eller kulor.
POLERFIL, m. 2. Härdad fil af stål,
hvarmed före polering metallsaker glättas.
POLER FILT. m. 2. Filistycke, hvarmed
åtskilliga handtverkare gnida föremål, för alt polera
dem.
POLERHAMMARE, m. 2. pl. — hamrar.
Ett slags hammare med cirkelrund, något kullrig
finpolerad ban, och som användes till att polera
bleck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
