Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Positiv ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239 POS . POS
Ställning, läge, belägenhet. — 2) (krigsk.) Den
jordgrund, hvarpå en krigshär med fördel kan
uppställas till strid. Fältställning, Ställning.
POSITIV. a. 2. 1) Bestämd, afgjord,
gifven, viss, säker. P-a bevis, löften. — 2)
Bjudande. befallande. P-a bud. — Motsats:
Negativ. — 3) Som antager något såsom verkligt:
ja-kande. — Motsats: Nekande. — 4) Ej grundad
på eller innefattad i naturrätten. P. lag, stiftad
låg. — Motsats: Naturlig. — Ö) (orn person)
Bestämd i sina yttranden, ej fallen för eftergift,
befallande, myndig. — 6) (alg.) P. qvanlilel, som
har tecknet 4- framför sig. — S. n. 3. Lilet
orgverk. Kammarorgel. Se äfv. Vefposiliv,
Få-gclposiliv. — S. m. 3. (gram.) Adjektivets
enk-lasie ställning, som innebär ingen jcmförelse med
något annat. Kallas äfv., enligt latinet,
Posili-vus. (— >f-]
POSITIVSPELARE, - - fvspélare, m. S. En
som går omkring med elt vefposiliv och låter
höra det för penningar.
POSITIVT. –fvt, adv. Bestämdt, säkert,
afgjordt. [— ifl.]
POSITO. pösito. (lat.) Förutsatt, antaget.
POSITUR. –y’r, L 3. 4) Ställning med
kroppen. — 2) Ställning, som man antager, då
man börjar fäkta. Ställa sig i p.; äfv. (fig.)
göra sig färdig lill någol. bereda sig lill slrid.
POSSESSION. påssäschön, f. 3. (lat. Possessio)
4) Besittning, innehafvande. — 2) Åtnjutande. —
3) Jordområde, som någon besitter; besittning.
POSSESSIONAT, påssässchonåt, m. 3. Ägare
af större landlegendom.
POSSESSIV, påssässfv, a. 2. (gram.) P-l
pronomen eller Possessivum (egenll. Pronomen
possessivum, lat. ord), pronomen, sorn utmärker
elt ägande, t. ex.: min, din.
POST, på’sst, m. 3. (fr. Posle, af lat. Ponere,
ställa) 4) Ställe, der soldat eller trupp blifvit
ställd att hålla vakt. Deraf Fällpost, Förpost.
Inlaga en p. Slå på p., vara utställd som vakt.
(Fig.) Vara på sin p., iakttaga sina
skyldigheter, ej försumma nödig uppmärksamhet. — 2) På
ett sådanl ställe utställd soldat eller trupp. En
p. af nationalgardet, af linielrupperna.
Fördubbla p-erna. — Syn. Vakt. Postering. — 3)
Beställning, syssla. Innehafva en hög p. Deraf
Hederspost. — 4) a) Parti af varor. En p.
spannmål. — b) Hvarje i räkning upptagen
särskilt vara, varusort, arbete o. s. v., jemte derför
utsatt penningbelopp. För denna p. på min
räkning. Denna p. i min herres räkning är
oriktigt påförd. — 3) Allmän inrättning för
brefafsändning ifrån ell ställe lill ett annat, emot
fastställd afgift. Brefpost. P-en är en sednare
tiders uppfinning. Skicka bref på p-en. —
6) Se Postkontor. Lcmna in ell bref på p-en.
— 7) Se Poststyrelse, Postverk. — 8) Bref och
tidningar, som föras medelst posten emellan orter.
Föra p-en ifråh Stockholm lill Göteborg. —
9) Postbud, poslförare, postkarl, posliljon. P-en
har nyss kommit. Åkande, ridande p. Jag
skall skrifva med nästa p. — 40) (fig.) Nyhet.
En bedröflig p. — 44) Utländsk skjulsinrättning.
Resa med p-en. — 42) Liten stolpe. Se vidare
Dörr-, Fönsterpost.
POSTA, v. n. 4. 4) Stå på post. — 2) (fig.
fam.) Gå på ett ställe och vänla. — Postande,
n. 4.
POSTAFGIFT. f. 3. Se Postpenningar.
POSTAMENT, påslamä nnt, n. 3. (af fr. Poster,
Hälla) Fotställning.
POSTBETJENING, f. 2. Tjenslemäp vid
postverket
POSTBOK, f. 3. pl. — böcker. Motbok, hvari
enskilt person, som har räkning med ett
postkontor, till rättelse vid uppgöringen låter der
anteckna alla bref. som af honom rned posten afsändas.
POSTBONDE, m. 3. pl. — bönder. Bonde
å hemman, som har skyldigheten atl emot viss
skjutslega fortskafla posten.
POSTBUD, n. 5. Person, afsänd, för alt hämta
bref och tidningar på ett postkontor.
POSTDAG, m. 2. Dag., då post afgår.
POSTDAGLIG. a. 2. Som kommer eller
afgår hvar postdag. P-a underrättelser. P-a
penningremisser
POSTDAGLIGEN. adv. Med hvarje postdag.
P. bekomma bref.
POSTDATERA, v. a. 4. (fr. Posldalcr) Åsatta
ett sednare datum än det verkliga.
POSTDILUVIANSK, a. 2. Tillhörande liden
efler syndafloden.
POSTDIREKTÖR, på’ssldiräcktö’r, m. 3.
Posl-inspektor i slörre städer. Se äfv.
Öfver-Posl-direklör. [— reclör.]
POSTDUFVA. f. 4. Se Brefdufva.
PÅSTERA, påstèra, v. a. 4. Ställa på post,
utställa en trupp på en viss post. — P. sig,\.r.
Ställa sig på post; falla posto.
POSTERANDE, n. 4. Ställande på post.
POSTERING, f. 2. 4) Se Posterande. — 2)
Soldater, trupper, posterade på ett ställe, lill dess
försvar.
POSTFARTYG, n. 5. Fartyg, som användes
alt föra posten emellan tvenne orter.
POSTFRI, a. 2. Fri för postafgift. —
Posl-frill, adv. — Syn. Franco.
POSTFRIHET, f. 3. Frihet ifrån postafgift.
POSTFÖRARE, m. 5. En, som förer posten.
— Syn. Posliljon.
POSTFÖRING. f. 2. Poslcns forlskaflande
mellan orler.
POSTFÖRVALTARE, m. 5. Tjensteman, sorn
har högsta tillsyn öfver göromålen vid ett
postkontor eller vid en afdelning af etl slörre sådanl.
POSTGOSSJS, m. 2. pl. — gossar. Gosse,
som förer posten eller är afsänd som postbud.
POSTGÅNG, m. 2. Postens förande mellan
orter. P-en emellan Stockholm och Ystad.
POSTGÅRD, m. 2. Se Posthus och
Post-hemman.
POSTHEMMAN, n. 3. Hemman, anslaget till
postens fortskaflande.
POSTHORN, n. 5. 4) Eli litet
valdlhorn-ellcr trumpetlik t messingsinslrument. som
poslil-joner föra med sig. och hvari dc blåsa, då de
vilja gifva tecken åt vägfarandc att hålla ur vägen.
— 2) Benämning pä tvenne snäckarler, Naulilus
Spirula och Helix planorbis.
POSTHUS, n. 3. Slälle utrikes, der
posthästar hållas resande tillhanda.
POSTHÄST, n». 2. 4) Skjutshäst, som utrikes
hålles resande tillhanda vid poststalionerna. Resa
med p-ar. — 2) (i Sverige) Häst, som förer posten.
POSTILJON. påslilljon, m. 3. (fr. Poslillon)
4) Vid postverket anställd person, som förer posten
emellan vissa orter. — 2) Körsven på en postvagn.
POSTILLA, påstilla, f. 4. Bok, som
innehåller predikningar öfver årets sön- och
höglids-dags-evangelier.
Anm. Benämningen är uppkommen af de laU
orden post illa (näml, verba, efler dessa ord,
d. v. s. de ulur bibeln såsom predikotext
upplästa ord)*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
