Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Påakta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 PÅA PÅF
packade. — 8) Afstånd. P. långt, nära afstånd.
P. afstånd. P. långt, nära håll. — 9)
Riktning åt ett visst håll. P. höger, venster. P.
höger hand. — 10) Tillfället, då någon offentlig
akt, förrättning försiggår. P. bröllop,
begraf-ning, besigtning. Blifva bjuden p. bröllop.
— il) a) Tiden, då något sker. P. dagen. P.
en lördag. P. tredje året. P. bestämd lid.
— b) Tiden, hvarunder något varar, räcker,
fortgår. inom hvilken något sker. Han gjorde det
p. tre dagar. Arbetet går p. ell år. Göra en
resa p. fjorton dagar. Han kan ej komma p.
fjorton dagar, förr än efter fjorton dagar. Jag
har ej sett honom p. en månad, det är en
månad, sedan jag sist såg honom. Gossen är p.
tionde året, är emellan nio och tio år gammal.
— c) Klockan går p. tio, är öfver nio. — 12)
Del af ett helt. Bufvudet p. cn häst. Håret
p. en menniska. — 13) Ämne, hvaraf en
maträtt hufvudsakligcn är beredd. Pastej p. höns.
— 14) Värde (pappersmynts). En sedel p. Ho
riksdaler. — 15) Sätt, vis. P. ryska sättet,
viset. P. intet vis. P. franska modet. P.
måfå. P. höft. P. allvar. P. narri, p. lek,
p. skämt. P. svenska, uttryckt genom svenska
språket. — 16) Förutgånget och efterföljdt af
samma substantiv, betecknar På ett tätt
upprepande af en handling, t. ex.: Slag p. slag, bud
p. bud. — 17) Omedelbart efter. Dricka p.
soppan. En sup p. fisken. — 18) Ända till.
Han uträknar p. slyfvern, hvad del koslar.
— 19) Af, genom. Känna en p. rösten. Jag
ser, märker p. hans min. all... — 20) Till
följe af, enligt. P. hans befallning. P. min
inrådan. P. misslanka. — 21) Hos. Jag har
inga penningar p. mig. — 22) På brukas äfv.
för vissa verbers och nominers utbildning (se
derom hvarje särskilt ord), t. ex.: Se p. någon.
Tvifla p. något. Tro p. Gud. Stå p. sin rätt.
Hämnas p. någon. Spela p. lotteri. Skaka
p. hufvudet. Rycka p. axlarna. Ropa p.hjelp.
Del beror p. honom. Ord som slutas p. a.
Det ordel finnes p. C, under bokstafven C.
Taxa p. möbler. — 23) P. min ära, se Ära.
P.....när, se När. — 24) Efter elt verb ökar
På ofta betydelsen och har då alltid tonen, t. ex.:
Gå på’, rida på’, o. s. v. — 25) Bildar en mängd
sammansättningar rned verber och nominer,
huf-vudsakligen i enlighet med föreslående bem. 2 o.
3, men för öfrigt i mångahanda skiftande
betydelser. Dylika sammansättningar, som lätt
förstås ulan vidare förklaring, äro: Påbinda,
På-drypa, Påfdsla, Pågjuta, Påhaka,
Påhålla, Påhäfla, Påhäfva, Påhäkta,
På häll a, Påhänga, På hölj a, På ka sta,
Påklistra, Pålyfla. Påsmeta,
Påsmörja, Påslrö, Påslälla, Påslänka,
Påvräka, Påvälla, Påvällra, Påösa. —
På del all, konj. För det ändamål att, i den
afsigten att. Del skedde, p. det alt han måtte
bli nöjd.
PÅAKTA. v. a. 1. Gifva akt på.
PÅBEGYNNA, v. a. 2. Begynna på med något.
— På be gynnande, n. 4.
PÅBJUDA, v. a. 3. (böjes som Bjuda) Genom
allmän kungörelse anbefalla. P. skatter, gärder,
bevillning. P. riksdag. — Påbjudande,
n. 4.
PÅBLÅSA, v. a. 2. Blåsa på. Brukas föga.
P. elden.
PÅBRYTA, v. n. 3. (böjes som Bryla) (boktr.)
Förflytta uppsatt stil ifrån skeppet och deraf
formera kolumner. Vanligare: Bryta på’. —
Påbrylning, f. 2.
PÅBRÅ, på brå’, v. n. ell. PÅBRÅS, på brå s,
v. d. 2. Se Brås. Han har intet godt all p.,
har inga goda egenskaper alt ärfva efter föräldrar
och slägt.
PÅBRÖD, n. sing. Hvad som vid brödköp
ges på köpet.
PÅBUD, n. 5. Offentlig kungörelse, hvarigenom
något påbjudes.
PÅBULTA, v. a. 1. Bulta på. — 2) (fam.)
Gifva ryggen full med stryk, piska på. —
Påbultande, n. 4. o. Påbullning, f. 2.
PÅBYGGA, v. a. 2. Tillbygga ett hus på
höjden. Låta p. ell hus. — Påbyggande,
n. 4.
PÅBYGGNAD, m. 3. 1) Påbyggande. — 2)
Den del, hvarmed ett hus blifvit tillökt genom
påbyggande.
PÅBYLTA, v. a. 1. (fam.) Se Bylta på’.
PÅBÖRDA, v. a. 1. Beskylla för, lägga till
last. P. en ell brott. Han vill p. mig all
hafva sagt. — Påbör dan de, n. 4.
PÅDIKTA, v. a. 1. Falskeligen påbörda,
till-räkna eller tillägga. P. någon fel, dygder,
för-tjensler. — Pådiklande, n. 4. o. På di
kinin g. f. 2.
PÅDRAGA, v. a. 3. (böjes som Draga) Draga
kläder på någon. Beljenlen pådrog honom
strumporna, byxorna, hjelple honom alt p.
dem. — Äfv. Draga pa. — Pådragande,
n. 4. o. Pådragning, f. 2.
PÅDRIFVA, v. a. 3. (böjes som Drifva) 1)
Nödga att gå fortare. P. oxar, hästar. — Syn.
Påmota, Påfösa, Påmana. — 2) Nödga att arbeta
fortare. P. arbetare. — Äfv. Drifva på’. —
Pådrifvande, n. 4.
PÅDRIFVARE. m. 5. En, som pådrifver
(boskap eller arbetare).
PÅDYFLA. v. a. 1. (fam.) Se Påbörda.
PÅFALLANDE, a. 1. (nytt ord) I ögonen
fal-lande. uppenbar, märkbar. En p. likhet.
PÅFINNA, v. a. 3. (böjes som Finna) 1)
Finna, träffa, anträffa. Afan har i skogen
påfunnit liket efter en person. — 2) (Gg.) Genom
eftersinnande finna. P. en utväg. — Äfv.
Finna pa.
PÅFINNANDE, n. 4. 1) Händelsen, då något
pafinnes. — 2) (fig.) Eftertänkande, hvarigenom
något påfinncs.
PÅFINNARE, m. 5. En, som påfinner något.
PÅFINNING, f. 2. 1) Påfinnande. — 2) Hvad
som genom eftertänkande blifvit påfunnet.
PÅFLIG, se Påfvelig.
PÅFLUGEN, a. 2. neutr. — et. (pop. o. fam.)
Som oblygt och utan betänkande tilltalar hvem
som helst, utan afseende på person. — Syn.
Fram-fus, Oförsynt. Oblyg.
PÅFLUG ENHET, f. 3. Egenskapen att vara
påflugen. — Syn. Framfusighet, Oförsynthet,
Oblyghet.
PÅ FOG EL, se Påfågel.
PÅFORDRA, v. a i. 1) På grund af
rättighet fordra, begära. P. ens hjelp. — 2) Fordra,
tarfva, behöfva. Delta p-r en förklaring. —
P-s, v. d. Fordras, erfordras, behöfvas. Når
så p-s.
PÅFORDRAN, f. sing. indef. Fordran,
begäran på grund af rättighet. All betalas vid p.
Anskaffa något efter skedd p. — Syn.
An-fordran.
PÅFUND, n. 5. Något som blifvit upptänkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
