Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Rekrimination ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REK
REL
273
REKRIMINATION, - –-tschön, f. 3.
Mot-beskylloing. [Recri —.]
REKRYT, -yT, m. 3. (fr. Recrue) Nyvärfvad
soldat. [Recryt.]
REKRYTERA, v. a. 4. 4) Värfva nytt
manskap för en armé, en trupp. — 2) (fig.) Skaffa
anhängare. — Rekryterande, n. 4. o.
Rekrytering, f. 2. [Recr —.]
REKTANGEL, räcktång’1, m. 2. pl. — anglar.
(geom.) Fyrsidig rätvinklig figur, i hvilken de
motstående sidorna äro lika stora. [Rect —.]
REKTANGULÄR, räcklanngulä’r, a. 2.
Rätvinklig. [Rect —
REKT1FICERA, räcktifisèra, v. a. 4. 4) Rätta,
beriktiga. — 2) (kern.) Rena en vätska genom ny
distillering. — 3) (geom.) R. en kroklinie, finna
en rät linie, som är lika stor med den samma. —
Re kl if icering, f. 2. [Rect—.]
REKT1FIRATI0N, räcktifikalschön, f. 3.
Handlingen, förrättningen, då man reklificerar.
[Reclificalion.]
REKTIFIKATOR, räcktiGkåtårr, m. 3.
(uttalas i pl. — törärr) Ett slags bränneriredskap,
hvars ändamål är att frånskilja det öfvcrflödiga
vattnet i ångorna och endast uppfånga ångor af
eo viss åslundad spritbalt.
REKTOR, rä cklårr, m. 3. (uttalas i pl.
räck-törärr) Styresman för ett läroverk. [Rector.]
REKTORAT, räckloråt, n. 3. o. 5. Rektors
etnbete. [Rect —
REKULERA, rekylèra, v. n. 4. (fr. Reculer)
Studsa tillbaka. [Rec—.]
REKURS, rekürrs, m. 3. (lat. Recursus) 4)
Tillflykt. — 2) Ersättningstalan.
RELATERA, v. a. 4. (fr. Relater, af lat.
Re-latus, berättad) Förtälja, berätta. —
Relaterande, n. 4. o. Relalering, f. 2.
RELATION, –tsch’ön, f. 3. 4) Afseende;
förhållande. — 2) Bekantskap, förbindelse,
beröring, brefveiling. — 3) Person, med hvilken man
slår i förbindelse. — 4) Berättelse.
RELATIV, –i’v, a. 2. Som hänför sig lill
något annat, ej kan tänkas i och för sig sjelf.
R-l pronomen. — S. n. 3. Relativt pronomen.
[— Æ]
RELATIVT, –i’vt, adv. Förhållningsvis, i
förhållande. R. lill, i förhållande till. [— ift.]
RELEGATION,––––––tschön, f. 3. Förvisning
ifrån ett läroverk.
RELEGERA, v. a. 1. Förvisa från ett
läroverk (studerande, som begått någon svårare
förseelse). — Rele g erande, n. 4. o.
Relege-ring. f. 2.
RELEVERA, v. a. 4. 4) Ater upprätta. —
2) Upphöja, prisa, berömma. — 3) (fig.) Gifva
mer glans, värde, behag, skönhet; upphöja,
försköna. — 4) (fig. både i god och dålig mening)
Anmärka, utmärka, utpeka, påpeka, lägga för en
dager, fästa sig vid. — Releveran de, n. 4. o.
Relevering, f. 2.
RELIEF, reliä ff, m. 3. (fr.) 4) Upphöjdt
bild-huggeri-arbele. — 2) Upphöjning, Iramslående
utom grundytan. — 3) (fig.) Förhöjd glans,
för-skönadt utseende, förhöjning. Gifva r. ål något.
RELIGION, religiön (uttalas vanligen: relijön),
f. 3. (lat. Religio) 4) (i allm.) Kunskap om och
dyrkande af en gud. Gudalära, Gudsdyrkan.
Den naturliga r-en, den kunskap om Gud, som
kan vinnas genom förnuftet, ulan slöd af
uppenbarelsen. Den uppenbarade r-en, den kunskap
om Gud, bvars källa är Guds uppenbarelse i
C hr is to och i ordet om honom. — 2) (i inskränkt
II.
mening) Den fasta tron på Gud och odödlighet;
gudsfruktan. Hafva r. Vara utan r. — 3)
Trosbekännelse. Kristna, judiska,
mohammedanska r-en.
RELIGIONSBEGREPP, relijöusbegrépp, n. 8.
Ursprunglig föreställning om del gudomliga,
hvilken antages vara för handen hos hvarje menniska.
REL1G10NS-BEKÄNNELSE, f. 3. Se
Trosbekännelse.
RELIGIONS-BESPOTTARE, m. 8. En, som
bespollar allt slags religion eller särskilt den i
en stat antagna religionen.
RELIGIONS-CEREMONI, rel i jons - - - ni’, f. 3.
Ceremoni, som tillhörer gudstjenslen i en religion.
RELIGIONSED, m. 3. Ed, hvarigenom man
bedyrar, alt man bekänner sig lill någon viss
religion.
RELIGIONS-EDIKT, relijönsedfckt, n. 3. o. 8.
Påbud, som rörer religionen och kyrkan i en stat.
RELIGIONS-FILOSOFI, - - jönsfilåsäfi’, f. 3.
Filosofisk framställning af de eviga och allmänna
idéer, hvilka måste ligga lill grund för hvarje
särskilt religion.
RELIGIONSFRIHET, f. 3. Mcnniskans
frihet att bekänna sig till den religion, hon anser
för den sannaste och bästa.
RELIGIONSFÖRAKT, n. sing. Förakt för
allt slags religion eller särskilt för den i en stat
aniagna religionen.
RELIGIONS-FÖRFÖLJELSE. f. 3. Förföljelse,
som bekännarne af en religion eller ett
religions-parti anställa mot bekännarne af en annan
religion.
RELIGIONSFÖRVANDT, m. 3. En, som
bekänner sig till samma religion som en annan.
RELIGIONS-FÖRÄNDRING, f. 2. Öfvergång
till en annan religion.
RELIG1ONSHAT, n. 8. Hat, som bckännare
af någon viss religion eller religionslära hysa lill
bekännarne af en annan.
RELIGIONS-HEMLIGHET, f. 3. Högre lära,
som hålles hemlig för mängden af en
religions-bekännare och endast meddelas de invigde.
RELIGIONS-HISTORIA, f. 3. Den historiska
framställningen eller bcrällelsen om de religiösa
anlagens utveckling ibland folkslagen.
RELIGIONSKRIG, u. 6. Krig, uppkommet
till följe af olikhet i religion.
RELIGIONSKUNSKAP, f. 3. Kunskapen om
Gud och odödligheten.
RELIGIONSKÄNSLA, f. 4. Den hos
menni-skan inneboende, ursprungliga känslan af del
gudomliga.
RELIGIONSLÄRA, f. 4. Sammanfattningen
af alla lill en särskilt religion börande tros- och
sedeläror.
RELIGIONSNTT, n. 8. En af innerlig
religiös öfverlygelse härflytande, brinnande ifver alt
försvara och främja utbredandet af den religion,
hvartill man bekänner sig.
REL1GI0NSSAK, f. 3. Sak, som angår
religionen.
REL1GI0NSST1FTARE, m. 8. Stiftare af en
ny religion.
RELIGIONSSVÄRMARE, m. 8. En, som
svärmar i religionen.
RELIGIONSSVÄRMERI, n. 3. Känslans
öf-verspänning i en menniskas religiösa tänkande och
handlande.
RELIGIONSSYSTEM, relijönssysläm, n. 3.
Systematisk uppslällning af de lärosatser, som
tillhöra någon viss religion.
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
