Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Rena ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REN
REN
273
R. lära, fri för villfarelser. R-a tänkesätt. R-a
afsigter. Göra sig r. ifrån ett brott, visa, alt
man dertill är oskyldig. Ha r-a händer, vara
oskyldig. — c) (i fråga om lal och stil)
Betecknar egentlighet, riktighet i sjelfva uttrycket och
regelbundenhet i ordfogningen. En r. stil. Ett
r-t språk. R. diktion. R. latin. R. svenska.
(Fam.) På r. svenska, rent ut. — d) Betecknar,
i skön konst, riktighet, noggrannhet. Ett r-l
drag. R. teckning. R-a former, konturer. —
e) Som röjer, uttrycker rättskaffenshet, godhet.
Ett r-t ansigle. R-a drag. — f) Klar, tydlig,
redig. R-t begrepp. — g) Oafkortad. R. vinst,
inkomst. Han har i r. behållning 1000 Rdr.
— B) Fri för någon vedervärdig, smittsam
sjukdom. R. för smitta. Han har nu ändlligen
blifvit r. — 6) (enligt vissa religionsläror) a) Ej
besmittad genom vidröring af något, som anses
för orent. — b) Säges äfv. om åtskilliga djur,
som det är tillåtet att äta. — 7) (i musik) a)
Benämning på flera intervaller, såsom R-a
qvin-ten, m. fl. — b) R. sats, i hvilken alla rcglor
äro iakttagna. — 8) (vetensk.) R. ande, ej
förenad med materien. R. matematik, ej tillämpad.
(Fil.) Det r-a jaget, afsöndradt i tanken ifrån
allt utom det varande.
RENA, v. a. 4. Göra ren. R. luften,
vattnet, blodet. R. metaller. R. socker. -R-nde,
part. akt. Brukas stundom adjeklivt, isynn. i
medicinen, t. ex. R. medel. — Har
sammansättningen: Blodrenande. — Renande, n. 4.
RENBETSA, v. a. i. Rengöra (messings- eller
tombackspjeser) genom nedläggning i en sur vätska
(Bets).
RENBROMS, m. 2. En art af Bromsslägtet,
som mycket plågar renarna. Tabanus tarandinus.
RENDERA, ranngdèra, v. a. 4. (fr. Rendre,
af lat. Reddere) Gifva i afkaslning, i vinst, kasta
af sig.
RENDJUR, n. B. Se Ren, I.
RENEGAT, - - åt, m. 3. (fr. Renégat, af lat.
Negare, neka) Affälling ifrån cn religion (isynn.
kristen, som öfvergått till Islam). Affälling,
Tros-förnekare.
RENETT, renä’tt, m. 3. En sort ganska
välsmakliga, söta öplen med brungult skal.
RENFANA, f. sing. Magstärkande
apoteksväxt, med gula blomknippen, allmän på åkerrenar.
Tanacetum vulgäre.
RENFLUGA, f. 4. Se Renbroms.
RENGÖRA, v. a. 2. (böjes som Göra) Göra
ren. R. ett rum. R. ell barn. —
Rengörande, n. 4. o. Rengöring, f. 2.
RENGÖRARE, m. B. — RERSKA, f. 4. En,
som gör ren.
RENHET, f. 3. Egenskapen alt vara ren (i
bem. 4, 2, 4, a, b, c, d, e, B, 6, 7, b).
RENHJERTAD, a. 2. Som har rent hjerta.
RENHÅLLA, v. a. 2. (böjes som Hålla) Hålla
fri för smuts, orenhet. — Vanligare säges Hålla
ren. — Ren håll an de, n. 4. o. Renhållning,
f. 2.
RENHÅLLNINGSHJON, n. B. Person, som
användes lill renhållning af gator, torg, o. s. v.
RENING, f. 2. 4) Handlingen, arbetet,
förrättningen, då någon eller något renas. — 2) Se
Månadsrening.
RENKAFLE, m. sing. Ett grässlag.
Alope-curus agrestis.
RENKALF, m. 2. pl. — kalfvar. Unge af ren.
RENKLOR, m. 3. pl. (förvrängdt af fr.
Reine-claude) En sort saftiga gröna plommon.
RENKO, f. 3. pl. — kor. Hona af
Ren-slägtet.
RENLAF, m. 2. pl. — lafvar. Se Renmossa.
RENLEFNAD, m. 3. Fullkomlig afbållelse
från all köttslig beblandelse, äfven den
äktenskapliga.
RENLIG, a. 2. Fallen för renlighet.
RENLIGHET, f. 3. Böjelsen och slräfvandet
att hålla sig ren och hafva rent omkring sig.
RENLIGT, adv. På ett renligt sätt, med
renlighet.
RENLÄRIG, a. 2. Som bekänner sig till den
rena, såsom rätta antagna läran. Brukas
egentligen i fråga om religion, men äfv., i utsträckt
mening, om andra läror, t. ex.: R. i politiken.
— Syn. Ortodox.
RENLÄRIGHET, f. 3. Bekännelse till den
rena läran. — Syn. Ortodoxi.
RENLÄRIGT, adv. På ell renlärigt sätt.
Predika r. — Syn. Ortodoxt.
RENMOSSA, f. 4. En ganska allmän laf, som
utgör renens hufvudsakliga föda. Cladonia
ran-giferina.
RENOMMÉE, renåmé, n. 3. (fr.) Rykte,
anseende.
RENOMMERA, renåmèra, v. a. 4. Göra
ryktbar. — R-d, part. pass. Brukas adjeklivt i
samma mening som: Berömd, beryktad, ryktbar,
namnkunnig.
RENOMMIST, renåmmi’sst, m. 3. 4) Student,
som söker att utmärka sig genom råhet i sätt
och skick, slagsmål o. d. — 2) Öfversittare.
RENONS, renå’nngs, m. 3. (fr. Renonce) 4)
Brist. R. på sundl förnuft. — 2) (i kortspel)
Brist på kort i en viss färg. — Brukas för begge
bem. adjektivt i uttrycket: Vara r. på något.
RENONSERA, renånngsèra, v. a. 4. Afstå
ifrån, afsäga sig. — R. sig, v. r. (i kortspel)
Kasta kort, så att man blir ulan cn viss färg.
RENOVATION,––––––tschön, f. 3. Förnyande,
förnyelse.
RENOVERA, v. a. 4. Förnya; förbättra,
upp-hjelpa. — Renoverande, n. 4. o.
Renovering, f. 2.
RENOXE, m. 2. pl. — oxar. Hanen af
Ren-slägtet.
RENREPE, m. sing. En foderväxt, allmänt
växande på åkerrenar. Lolium perenne.
RENSA, rannsa. v. a. 4. Afskilja från en
sak del som är orent, osundt, odugligt, skadligt,
hindcrligt o. s. v.; rena, rengöra. R. ell land
ifrån ogräs. R. ett träd ifrån qvislar, ris.
R. kålhufvudcn ifrån mask. R. en gård ifrån
grus, skräp, sten. R. en hamn ifrån gyttja.
R. en brunn, en vattenledning. R. grönsaker.
R. öron, länder. R. luflen. Eli läkemedel, som
r-r magen. R. fisk, fågel, uttaga innanmätet
utur dem. R. bort, ut, genom rensning afskilja.
R. om, ånyo rensa. R. upp, genom rensning
göra fullkomligt ren. — Rensande, n. 4.
RENSARE, m. 3. 4) En, som rensar. — 2)
Verktyg, som nyttjas alt rensa med. Mest i
sammansättningar, t. ex.: Piprensare.
RENSEL, rä’nns’1, m. 2. pl. renslar. Liten
kappsäck att bära på ryggen. [Ränsel.]
RENSKRIFVA, v. a. 3. (böjes som Skrifva)
Omskrifva någol förut i koncept affaltadt, så att
det blir frill ifrån öfverstrykningar och lättläsligt.
— Äfv. Skrifva ren. — Ren skrifvande, n. 4.
o. Renskrifning. f. 2.
RENSKRIFVARE, m. 3. En, som renskrifver,
hvars befallning eller yrke är att renskrifva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
