Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Resurs ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280 RES
RESURS, resürrs, m. 3. (fr. Ressource) Utväg,
tillgång, hjelpmedel. — Skrifves äfv. Ressurs.
RESVAGN, m. 2. Vagn, som brukas på resor.
RESVERK, n. 5. Upprest timmerverk.
RESVURM, m. 2. 4) öfverdrifvet tycke för
resor. — 2) En, som har Öfverdrifven böjelse för
att resa, ständigt för sitt nöje skull är ute på
resor.
RESVÄDER, n. B. Väderlek, under det man
är på resa. Vackert, fult r.
RESVÄSKA, f. 4. Väska, hvari ressaker på
resa förvaras.
RETA, v. a. 4. 4) Med afsigt försätta i vrede.
R. någon lill vrede. R. hundar på någon.
(Fam.) Han kan r. slen på sig, är mycket
retsam. R. ihop, upp, se Hoprcla, Uppreta. —
2) (fig,) Egga; göra starkare, lifligare, Öka. R.
smaken, törsten, nyfikenheten. R. lill vällust.
Delta r-de ännu mer hans begär. Starka
drycker r. giklen. — 3) (med.) a) Förorsaka smärta,
hetta, spänning i en organ eller organväfnad.
Nässlor r. huden. — b) Genom något medel för
tillfallet höja verksamheten hos hinnor, nerver,
o. s. v. R. slemhinnan genom ny smedel. — R-s,
v. d. På skämt söka att bry, att förarga någon.
R. med någon. — R-nde, part. akt. Brukas
i vissa uttryck aktivt, t. ex.: R. medel. R.
behag, lockande b. — Retande, n. 4.
RETABLERA, v. a. 4. (fr. Rélablir)
Återställa, åter upprätta, upphjelpa; åter insätta (i
värdighet, rättigheter, o. s. v.).
RETARDATION, retarrdatschön, f. 3. (lal.
Relardalio; fys.) Aftagande i en kropps rörelse.
RETARDERA, v. a. 4. Fördröja, uppskjuta;
uppehålla, försinka; sätta i långsammare gång.
— Retar der an de, n. 4. o. Re tar de ring,
f. 2.
RETBAR, a. 2. 4) Som kan uppretas. — 2)
(med.) Som kan retas. — Relbarhel, f. 3.
RETBETA, f. 4. (fig. fam.) En, som gerna
vill retas. Brukas mest om barn.
RETELSE, f. 3. 4) Retning, lockelse.
Begärens r. — 2) Hvad som retar. Skönhetens r-r.
RETIKYL. –y’l, m. 3. (lat. Reliculum, litet
nät) Liten påse, hvari fruntimmer medföra
åtskilliga småsaker. [Ridikyl.]
RETINASFALT, reti’nåsfallt, m. 3. eller
RETINIT, –it. m. 3. Elt slags brunakligt,
vanligen ogenomskinligt mineral.
RETIRAD, –åd, m. 3. (fr. Relirade)
För-skansning bakom etl utanverk.
RETIRERA, v. n. 4. (fr. se Relirer) Draga
sig tillbaka.
RETL1G, a. 2. 4) (i moralisk mening) Lätt
att reta. — 2) (fys.) Som har retlighet.
RETLIGHET, f. 3. 4) (i moralisk mening)
Lätthet nit blifva retad. — 2) (fys.) Kraft eller
egenskap hos cn djurisk kropp att verkställa
rörelser, hvilka åstadkommas genom retning, d.
v. s. dynamiskt verkande orsaker.
RETMEDEL, n. B. (med.) Medel, som
förorsakar retning.
RETNING, f. 2. Handlingen eller verkningen,
hvarigenom person eller sak retas. Medel, som
verkar r. på huden.
RETNINGSMEDEL, n. B. Se Retmedel.
RETOR, rétårr, m. 3. (uttalas i pl. retörärr)
(grek. Rhälor) Offentlig talare; lärare i
talkonsten. — Skrifves äfv. Rhetor.
RETORIK, –i’k, f. 3. 4) Talkonst,
vältalighet. — 2) Lärobok i vältaligheten. —• Skrifves
äfv. Rhetor ik.
REV
RETORIKUS, relörikuss, ell. RETORIKER,
retöricVr, m. B. Författare eller lärare i
talkon-slen. — Skrifves äfv. efter latinet Rheloricus,
samt Rheloriker.
RETORISK, a. 2. Af talkonsten föreskrifven
eller med densamma öfverensslämmande, dit
hörande. R-a prydnader, figurer. — Skrifves äfv.
Rhctorisk.
RETORT. retå’rrt, m. 3. (fr. Relorle, af lat.
Relorlus) Distilleringskärl af glas med krokig
hals.
RETOUCHERA. RETOUR, se Retuschera,
Retur.
RETRAKTORISK, rctracklörissk, a. 2. R.
jernmalm, som endast dragés af magneten, utan
alt sjelf utöfva dragande kraft, [-tracl—.]
RETRANCHEMENT, retranngschemånng, n.3.
(fr.) Fästningslinie, anlagd innanför en fästnings
hufvudvall, i ändamål all försvåra den sednares
eröfring. gynna dess återtagande, och utgöra en
ny försvarslinie, i fall fienden lyckas all fästa sig
i bastionen. Slutvärn.
RETRIBUERA, v. a. 4. Vedergälla, löna.
RETRIBUTION, –-tschön, f. 3.
Vedergällning, belöning.
RETRIBUTIONS-TEORI,––––––-tschönsteori’,
f. 3. (mor. fil.) Den åsigt, i frågan om statens
straffrätt, alt den bör utöfva vedergällningsrätten,
eller vedergälla ondt med ondl.
RETROAKTION, - - acktschön, f. 3.
Tillbaka verkning på det förflutna. [— action.]
RETROAKTIV, –acktfv, a. 2. Som verkar
tillbaka på det förflutna. [— actif.]
RETROAKT1VITET, - - ack t i vilét, f. 3.
Egen-skapen att verka tillbaka på det förflutna.
[- »et -.]
RETROGRAD, a. Tiilbakaskridande. R.
rörelse.
RETRÄTT, - ä tt, m. 3. (fr. Relraile) 4)
Återtåg. — 2) Tillbakadragande från affärslifvet i
lugnet. — 3) Tillflykt. — 4) Tillflyktsort.
RETTIKA, se Rällika.
RETUR, -ür, m. 3. (fr. Relour) Återgång,
återresa,, hemresa; återväg, hemväg; återkomst.
Vara på r., vara sladd på ålerväg; (fig.) börja
aflaga, förfalla.
RETURFRAKT, retürfråckt, c. 3. Återfrakt.
RETURHÄST, m. 2. Häst, som begagnas i
återskjuts.
RETURNERA, v. n. 4. (fr. Relourner)
Återvända.
RETURVEXEL, m. 2. pl. — vexlar. Vexel,
som skickas tillbaka med protest.
RETUSCHERA, v. a. 4. (fr. Reloucher)
Förbättra, rälta, öfverse (en målning, ett poem, o. s. v.);
gravera upp (en förnöll plåt).
REUN1ON,–––––én, f. 3. (fr. Réunion, af lat.
Re och Unio) Återförening, församling.
REVANCHE, revåongsch, m. 3. (fr.) 4) Hämd.
Taga r. — 2) Ersättning, skadestånd. Söka r.
— 3) Nytt spelparti för återvinnande af hvad
man tappat. När man lappar, vill man gerna
ha r. (Revenche, Revange.]
REVELATION, –-tschön, f. 3. (lal.
Reve-lalio) Uppenbarelse.
REVELJ, revällj, m. 3. (fr. Reveil) Trumslag
till väckning i läger vid viss tid på morgonen.
REVENY, –y’, m. 3. (fr. Revenu)
Afkasl-ning, inkomst.
REVERBER, reYärrbä’r, m. 3. (fr. Re verbére)
4) Spegel eller blank meialiplåt, sorn användes
all kasia tillbaka skenet af ell ljus eller en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
