Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Ris ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIS
RIT
RIS, n. 8. i. I pappersräkning ä 20 böcker.
Jfr. Bok, 2.
RIS, n. sing. II. Ett mycket gifvande
sädesslag, inhemskt i Asiens tropikländer. Oryza
sa-tiva. — Ss. R-halm, -land, -mjöl, -åker.
RIS, n. 6. III. 1) (i singular) Torra qvistar
eller smärre grenar; äfv. afhuggna torra buskar.
Bränna r. En knippa r. R. atl risa ärter
med. — 2) Sammanbundna färska björkqvistar,
af hvilka löfvet blifvit afrepadt, och sorn nyttjas
till bestraffning för barn eller qvinnon Gifva
ett barn r., bestraffa det mcd slag deraf på
bakändan. Få r., blifva sålunda bestraffad. Slita r..
säges om qvinna. som enligt laga dom blir straffad
med ris. (Talesätt) Vara vuxen ifrån r-el, vara för
gammal alt blifva straffad, tuktad, handterad som
elt barn. Binda r. åt sin egen rumpa, ådraga
sig sjelf skada, lidande genom anordningar,
förfoganden, stadganden, som voro riktade mot
andra. — 3) (fig.) Svår plåga. — Deraf Plågoris. — 4)
(i sing.) Brukas, mest i sammansättningar, om vissa
smärre bärbuskar, t. ex.: Lingon-, Mjölon-,
Blåbärsris. Plocka bären, ulan att upprycka r-et.
— Ss. R-hög, -knippa, -qvist, -stängsel.
RISA, v. a. i. (af Ris, III) 1) Sälla ris till
stöd för växter. R. ärter, lägga ris på ärtåkern,
till stöd för de uppväxande ärterna. — 2) R.
skog, rensa den ifrån ris o. d. — 3) (fig.) Straffa,
tukta, aga. R. och lisa. — Ris an de, n. 4.
RISBADSTU. ri’sbaddstu (i dagligt tal:
ri’s-båsstu) Betraffning medelst slag på bakändan med
ris. Ge någon r. Få r.
RISBUSKE, m. 2. pl. — buskar. Buske, full
med ris.
RISGRYN, n. 5. (mest i plur.) Gryn, malda af
ris (II). — Ss. R-sgröt, -ssoppa, -skaka,
-svälling. Man säger äfv.: Ris gröt,
Rissoppa, Riskaka, Risvälling.
RISGÅRD, m. 2. eller
RISHAG, n. 5. Stängsel af ris.
RISICO, rf si ko. (ital.) Så kallas, i
handels-språket, de faror, för hvilka en assurerad sak är
utsatt under eh sjöresa.
RISK, m. 3. (fr. Risque, ilal. Risico) Fara,
åfvenlyr.
RISKA, rfsska, f. 4. En art af
Haltsvamparna, som användes till matredning. Agaricus
deliciosus.
RISKABEL, -åb’l. a. 2. (fr. Risquable)
Äfven-tyrlig, vådlig.
RISKERA, v. a. 4. (fr. Risquer) Äfvenlyra,
våga. R. lifvel. R. all förlora allt.
RISKORALL, - -all, m. 3. Ett slägte af
Rörpolyperna, beslående nästan af hårfina, mycket
greniga rör, fullsatta med trattlika taggar, hvar
och en innehållande en polyp, lik Hydran.
Finnes ofta krypande som fint ris på hafstång.
Ser-tularia.
RISMJÖLK, f. sing. Mjölk, kokt med
rismjöl, grädda, ägg, kanel, socker och citronskal.
RISMJÖLSGRÖT, m. 2. Ett slags gröt, kokad
af söl mjölk med fint rismjöl.
RISP, n. 5. I. (fam.) Se Nappatag.
RISP, m. 2. II. (prov.) Röd vinbärsbuske.
RISP, m. 2. III. (fam.) För tillfället
framdukad. lätt måltid. — Deraf Frukostrisp, Qvällrisp.
RISPA, f. 4. 4) Ställe i tyg, der en eller
flera trådar blifvit urdragna. — 2) Rispadt ställe
på huden.
RISPA, v. a. 4. 4) Urdraga, slita bort
trådar på ett ställe i tyg. R. ell tyg. R. upp, se
Upprispa. — 1) Mcd något hvasst göra en djup
28»
rispa i ytan af en sak. R. skinnel på handen.
R. upp, se Upprispa. — R. sig. v. r. Sägea
om tyg, då trådarnc deri af sig sjelfva skilja sig
åt. — Rispande, n. 4. o. Rispnin g, f. 2.
RISPIG, a. 2. Full af rispor.
RISSEL, n. 5. Stort såll. *
RISSLA, v. a. 4. Låta gå genom rissel. —
Risslande, n. 4.
RISSLARE, m. 5. En, som risslar.
RISSLITNING, f. 2. Bestraffning med ris.
RISSPIRITUS, m. sing. Se Arack.
RIST, m. 2. Se Plogrist.
RISTA, v* a. 4. o. 2.1. Med udden af något hvassl,
skärande verktyg göra en djup inskärning i ett
föremål. R. med knif i Irä. R. runor i sten.
R. sill namn i barken af ell träd. R. in,
upp, se Inrista, Upprisla. — Ris lan de, n. 4.
o. Ristning, f. 2.
RISTA, v. a. o. n. 4. o. 2. II. Skaka med häftiga
ryck. R. ell träd. R. på hufvudel. R. åf,
néd, se Afrisla. Nedrisla. — Risiande, n. 4.
o. Ristning, f. 2.
RISTORNO, rislå rno. (ital.) Så kallas, i
han-delsstil, återbetalning af hela eller en del af den
betingade assuransprcmien, i fall assuransen
upp-häfves eller fartyget icke gör hela resan.
RITA, n. a. o. n. 4. Med något spetsigt, ett
ritstift, en blyertspenna o. s. v., afbilda en sak
på ytan af ett föremål. R. i sanden med sin
käpp. R. med kritstifl, med blyertspenna. R.
elt hus, R. efler, efterbilda genom ritning. R.
fö’re, r. fö r en, rita något för en annan att rita
efter. R. åf, upp, se Afrila, Upprita. R. sig
in, se Inrita sig. R. ul, göra teckning till elt
mönster; äfv. (fig.) öfverdrifvet vidlyftigt beskrifva.
— Ritande, n. 4.
Anm. Skilnaden emellan Rita ocli Teckna är
egentligen den, all man ritar efter cirkel, mått
och lincal, men tecknar på fri hand. Denna
skilnad iakllages dock sällan.
RITARE, m. B. En, som ritar.
RITBLY, n. sing. Se Blyerts och Blyslifl.
RITBOK, f. 3. pl. — böcker. Bok med
in-häftade rena pappersblad att rita på; äfv. bok,
innehållande ritningar.
RITBORD, n. Bord, som begagnas att
rita på.
RITBRÄDE, n. 4. Glatt bräde, hvarpå
papper klistras, att derpå teckna eller måla.
RITCIRKEL, m. 2. pl. — cirklar.
Cirkel-instrument. som begagnas lill afmätning vid
ritning.
RITGULD, n. sing. Sc Mussclguld.
RITKOL, n. B. Slift af träkol, hvarmed teck*
ningar utföras.
RITKONST, f. 3. Konsten att med ritstift
o. s. v. afbilda något på cn yta. — Jfr. Anm.
vid Rita.
RITMÄSTARE, m. 5. Lärare i rilkonsten.
RITNING, f. 2. 4) Handlingen, då man ritar»
— 2) Något, som blifvit ritadt; ritad figur; ritadt
helt stycke.
RITORKA. v. a. 4. Torka i ria. — Mest I
part. pass. R-d säd.
RITORNELL. se Rilurnell.
RITORR. a. 2. R. säd, torkad i
RITPAPPER, n. B. Papper, som
ritning.
RITPENNA, f. 4. Blyerts- eller
som begagnas till ritning.
RITS, rftts, n. 6. Ritsadt streck.
RITSA, rfttsa, v. n. 4. Med en fin spel»
37
ria.
brukas till
skrifpcnna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
