Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Ringa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
R1N R1P
4) R. med benen, sitta och svänga benen fram
och tillbaka. — Ringande, n. 4.
RINGA, a. oböjl. III. (Kompar. Ringare,
Superi. Ringast) Ej slor, föga betydlig, helt liten.
En r. skänk. Af r. värde. R. sak. R. hopp.
R. förstånd. R. halt. Denna stad har en
ringare befolkning än den andra. Ringaste
eftertänka hade bort säga dig del. — Syn. Se
Liten. — 2) Låg. R. härkomst, stånd, börd. —
Adv. (Kompar. Ringare, superi. Ringast) Ej
mycket, helt litet, föga. R. akta, skatta,
värdera. Jag aktar honom ringare än den
sämsta dräng. Ringast aktad af alla. Ej det
ringaste, ej dèt minsta. — Syn. Se Föga.
RINGAKTA, v. a. 4. (nybildadt ord) Ringa
akta. — Ringaktande, n. 4. o.
Ringaktning. f. 2.
RINGARE, RINGAST, se Ringa, III.
RINGARE, m. 5. -GERSKA, f. 4. Person,
hvars befattning är alt ringa i kyrkklockorna, till
gudstjenst, för lik, o. s. v.
RINGBLOMMA, f. 4. Allmänt känd
trädgårdsväxt, med brandgula ringformiga blommor.
Calendula oflicinalis.
RINGBORSTE, m. 2. pl. — borstar. En ört
med röda blommor, på bergiga ställen.
Clinopo-dium vulgäre. Kallas äfv. Bergmynla.
RINGBROSK, n. 5. (anal.) Ett ringformigt
brosk i struphufvudet.
RINGBRYNJA, f. 4. Fordom bruklig brynja
af sammanfästade metallringar.
RINGBULT, m. 2. (skepp.) Bult, i hvars ena
ända är ett öga, hvari en rörlig ring blifvit
fast-smidd.
RINGDANS, m. 2. Dans, då de dansande
hålla i ring.
RINGDUFVA, f. 4. En art af dufvorna,
blå-grå, med ell brcdl, hvill band under den långa
stjerten. Columba Palumbus.
RINGEL, ri’nng’l, m. 2. pl. ringlar. 4) Ring,
krets, t. ex. på vattenytan, då man ikastar en
sten. _ 4) Ringformig bugt, krökning;
ringformigt hvarf. Ringlarnc af en orm.
RINGELHORN, n. B. Se Målhorn.
RINGFINGER, n. 6. Benämning på fingret
emellan lill- och mellanfingret.
RINGFODRAL, n. 3. o. S. Fodral för ringar.
RINGH ALTIG, a. 2. Af ringa halt, värde;
som icke har sin rätta hall. R. malm. R-l
mynt. — Ringhallighel, f. 3.
RINGHET, f. 3. Egenskapen att vara ringa;
obetydlighet, låghet.
RINGKALKIG, a. 2. (bot.) R-a kallas den
afdelning af Monokotyledonerna, hvilkas blomkalk
har bladen eller fiikarna i krans.
RINGKOTA, f. 4. (veter.) Benutväxt kring
kronleden på en häst.
RINGKRAGE, m. 2. pl. — kragar. Bred,
utviken, krusad eller veckad krage af fint lärft,
som går rundt omkring halsen.
RINGLA SIG, v. r. 4. 1) Lägga sig i ring.
Ormen r-de sig. — 2) Bilda ringlar. Vattnet
r-r sig.
RINGLÄGGA, v. a. 2. (böjes som Lägga)
Lägga i ring. — Ringlagd, part. pass. R. orm,
som ligger i ring.
RINGMASK, m. 2. R-ar kallas fjerde
klassen af Leddjuren, innefattande dem, som äro
utan fölter, kroppen med mjukt öfvcrdrag, mest
masklik.
BINGMUR, m. 2. Mur, som omger en stad,
utan vallgång.
RINGMUSKEL, m. 3. pl. - muskler.
Benämning på de muskler, hvilka sluta sig som en
ring kring öppningar, för att tillsluta eller Öppna
dem.
RINGMÅTT, n. B. Så kallas metallringar af
olika vidd, som tjena lill målt vid förfärdigandet
af guldringar.
RINGNAGEL, m. 2. pl. — naglar, (artil.)
Hvarje bult med en ring eller ögla ofvantill.
RINGNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
ringar. Jfr. Ringa, I. — 2) Handlingen, då man
ringer. Jfr. Ringa, II. — Bildar
sammansättningarna Klock-, Aftonsångs-, Högmässo-,
Likringning. m. fl.
RINGORM, m. 2. 4) (prov.) Se Snok. — 2)
Ett slags orm i S. Amerika, betäckt med en
hornaktig bud af fjäll, som äro fårade på tvären,
så alt ormen synes bestå af ringar. Amphisbæna
alba et fuliginosa.
RINGORMAROT, f. 3. pl. — rötter. Se
Svinrot.
RINGRÄNNING, f. 2. Riddarspel, bvarvid de
läflande, under starkaste ridt kring cn
krelsfor-mig bana, borde med lansspetsen nedtaga ringar,
som voro fastade högt upp på invid banan
slående stolpar.
RINGSPETT, m. 2 Se Lilla Hackspetten.
RINGSVALA, f. 4. En art svala med mycket
korta ben. Hirundo apus.
R1NGTALIG, a. 2. Se Fåtalig. — Ring
tålig hel, f. 3.
RINGTRAST, m. 2. En art af Traslslägtet,
svart, med en stor halfmånfonnig, hvil eller
rost-grå fläck på bröstet. Turdus torquatus.
RINGTÅNG, f. 3. pl. — tänger. Eli slags
tång, som begagnas all böja tråd och
bleckslrim-lor båg- eller ringformigt, då radien skall vara
någol stor.
RINGVIS, adv. I ringar.
RINGÄRLA, f. 4. Se Sädesärla.
RINKINKA, v. n. i. (sjöt.) Silla lös och
ostadig, vara illa fastgjord.
RINNA, v. n. 3. Impf. sing. Rann; pl. Runno.
Sup. Runnit. Part. pass. Runnen. Betyder
ursprungligen: Löpa. 4) Flyta. Ån rinner genom
ett fruktbart land. Blodet rinner långsamt i
ådrorna. R. af, bort, se Afrinna, Bortrinna.
R. ihop, sammanflyta; se äfv. Löpna, Lefra sig.
R. i n, upp, ut, se Inflyta, Upprinna, Utrinna.
R. ut, (om floder) se Utfalla. R. Ö fver, flöda
öfver bräddarna. (Fig.) Sinnet rann öfver för
honom, han blef het, ond. Del rann mig i
sinnet, i hågen, del föll mig in. — Syn. Se
Flyta. — 2) Säges äfven om vissa ämnen, som
beslå af helt små likartade partiklar, då de röra
sig nedåt. Sanden rinner ur timglaset. Säden
rinner ur axen. Fig. säges äfv.: Timglaset
rinner, d. v. s. sanden i timglaset. — 3) Vara olät,
läcka. Tunnan rinner. — 4) Gifva ifrån sig en
flytande vätska. Såret rinner. Ögonen r. Ljuset
rinner, talg flyter ned utåt dess sidor. R. af,
se Afrinna, 2. — B) (fig.) Förflyta. Tiden
rinner fort. — R-nde, part. pres. Brukas nästan
adjeklivt i uttrycken: R. vatten, flytande, t. ex.
strömmar, åar (till skilnad ifrån Stillastående
vatten). R. ögon. R. näsa. — Rinnande, n. 4.
RIPA, f. 4. Ett slägte af Hönsfåglarna.
Lagopus. Se vidare Dalripa och Fjällripa.
RIPBÄR, n. B. Se Fjällbär.
R1PORRE, m. 2. pl. — orrar. Ett slags
fågel, som är batard af orre och ripa.
RIPRIS, n. B. Se Fjällbjörk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
