Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Roteringsverk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROT
samma skyldighet, i krigstider lagd på den ifrån
ordinarie rotering fritagna jorden.
ROTERINGSVERK, n. 5. Den i Sverige
gällande offentliga inrättning, enligt hvilken soldater
uppsättas och underhållas af skaltcjord och
allmänt frälse.
ROTEVTS. se Rolvis.
ROTFAST, a. i. Som har väl fästade rötter.
EU r. träd.
ROTFRUKT, m. 3. Benämning på de
matnyttiga rötterna af vissa växter, såsom rofvor,
kålrötter, morötter, m. fl.
ROTFASTA, v. a. 1. o. 2. 1) Fästa rölterna
på en växt. — 2) (fig.) Gifva fasthet och styrka.
— R. sig, v. r. Se Rota sig. —
Rolfäst-ning, f. 2.
ROTFÄSTE, n. 4. Fäste för rötterna. Säges
egentligen om växter, men brukas äfven i fig.
mening.
ROTGEL, rdtgä’l, m. 2. (t. Rolhkclchcn) Se
Rödhaka.
ROTGREN, f. 2. (bot.) Gren, som utgår ifrån
hufvudroten af en växt.
ROTHALS, m. 2. (bot.) Den punkt, från
hvilken roten till en växt utväxer nedåt och stjelken
uppåt.
ROTHUGGA, v. a. 3. (böjes som Hugga) 1)
Hugga med rötterna. R. ell Iräd. — 2) R. mark,
upphugga rölterna efter der fällda träd. —
Rol-hug gnin g, f. 2.
ROTHYGGE, n. 4. Rolliuggning.
ROTHÅL, n. 5. (bot.) En ganska liten,
punktlik Öppning i elt frös skalhinnor vid ena ändan
af fröärret.
ROTKAMMARE, m. 2. pl. — kamrar. Rum,
der, på apotek, läkerötter förvaras.
ROTKNÖL, m. 2. (bot.) Rund, äggformig eller
aflång knöl på en rot.
ROTKYRFVEL, m. sing. Elt slags Kyrfvel
med roflik rot. Chærophyllum bulbosum.
ROTKÅL, m. sing. En art af Kålslägtet med
slora, runda, gula, söla och välsmakliga rötter,
kallade: Kålrötter. Brassica Napobrassica.
ROTMASK, m. 2. Mask, som förtär växters
rötter.
ROTMUST, m. sing. Tillräcklig väta för
växternas rötter.
ROTMÄRKE, n. 4. Se Rolleckcn.
ROTORD, n. S. (gram.) Ord, som består af
blotta rolen.
ROTPOLYP, - -fp, m. 3. Djurslägte af
Köttpolyperna med en liggande fotslång rot, hvarpå
ett dussin två tums höga polyper uppväxa, som
Aro tjockare än roten. I Vestindicn. Zoanlha
sociala.
ROTQVIST, m. 2. Se Rolskoll.
ROTS, rötls, m. sing. Ett slags hästsjukdom,
bestående i slemflytning ur näsborrarna.
ROTSAFT, m. 3. (apot.) Saft, utpressad af
rötter.
ROTSIG. a. 2. (om hästar) Som liar rots.
ROTSKOTT, n. 5. Skott, som uppväxer ifrån
roten nf ett träd.
ROTSTARK, a. 2. Som har starka rötler.
ROTSTOCK, m. 2. (bot.) En ofta vågrätt
utsträckt stam under jorden, hos vissa mångåriga
växler, hvilken ifrån sin Öfre ända årligen
tillväxer och uppskjuter ofvan jordytan nya
växtdelar, i stället för de bortvissnade.
ROTSTUNGEN, o. 2. neutr. — cl.
Mask-stungen i roten.
ROTT, rå tt, m. 2. (skepp.) Den del af en mast
RÜB 293
eller stång, som är emellan vantståndet och
esel-hufvudel.
ROTTA, se Rålla.
ROTTAL, röttål, n. 6. Se Rot, 6.
ROTTECKEN, n. 6. (alg.) Tecken (/),
hvarigenom roten till ett tal eller till en qvanlitel
ut-märkes.
ROTTELNING, m. 2. Sc Rolskoll.
ROTTING, rå’tlinng, m. 2. (t. Rolang) i) Sc
Roltingvdxl. — 2) Benämning på grenarna ulaf
denna växt. — 3) Kort rörkäpp af en sådan gren.
ROTTINGKÄPP, m. 2. Se Rotling, 1>.
ROTTINGSTOL, m. 2. Stol af flätad rolling.
ROTTINGVÄXT, f. 3. En växt af
Palmsläg-tet, stundom ända lill 600 fot hög, med blad och
grenar längs hela sin längd; stammen lemnar så
kallade Spanska rör, och grcnarne Rotting.
Cala-mus Rolang.
ROTTORF, m. sing. Ett slags fastare
bränn-torf, bestående af gröfrc och mera ruttnade
busk-växter, träd, rötter, qvist och dy.
ROTTRÅD, m. 2. (bot.) Växttråd, som utgår
ifrån en smågren af en rot.
ROTTÅGA, f. 1. (bot.) Fiber, som utgår ifrån
en smågren af en rot.
ROTUNDA, rolünnda, f. 4. (af lat. Rolundus,
rund) Rund byggnad.
ROTVED, rn. sing. Ved, huggen af trädrötter.
ROTVIS, adv. I rolar, role efler role.
ROTVÄLSKA, f. sing. (af zigueniska ordet
Rott, tiggare, eller ital. Rollo, brulen, rådbråkad,
och Välsk. t. wälsch, utländsk) Elt slags
sammanblandad! eller förvändt språk, som talas af
Zigucnare, (jufvar och tiggare. Tjufspråk.
ROTVÄXT, f. 3. Växt med rotfrukt.
ROTYXA, f. 4. Ett slags yxa, som brukas
vid rothiiggning.
ROTÄMNE, n. 4. (bol.) Den del af broddcn,
som vid groning förlänger sig nedåt och blir rot.
ROTÄNDA, f. pl. — ändar. Den ändan af
ell träd eller en stock, der roten är eller varit.
RU, f. 2. (skepp.) En sncdt hängande rå.
RUBB OCH STUBB, (egentl.: rot och stam)
Allt ulan undantag. Taga rubb och slubb.
RUBBA, v. a. 4. Flytta, röra något ifrån dess
rätla ställe; bringa i oordning. Sedan alll
kommit på sin plats, får ingenting r-s. (Fig.) R.
ell testamente, bryta mol dess föreskrift. R. ell
bo, genom skifte förändra äganderätten dertill. —
R-d, part. pass. Hans förstånd är r-l, han
är r. lill sitt förstånd, lill sina sinnen, har
icke fulla bruket af sitt förnuft. — Rubbande,
n. 4.
RUBBNING, f. 2. 4) Rubbande. — 2) Se
Sinnesrubbning.
RUBEL, rüb’l, m. B. Ryskt mynt = 400
kopek. En silfverrubel = 3B^ sk. En
koppar-rubel = 9*/3 sk. sv. silfver.
RUB1CELL, –sä ll, m. 3. Sämsta sorlen
Rubin, blåröd eller rödgul.
RUBIN, -i’n, m. 3. En genomskinlig
ädelsten af röd färg, den hårdaste och dyrbaraste näst
efler diamanten. (Fig. fam.) Gå på äkta r., vara
högst förträfflig. — Si. R-färg, -färgad,
-röd.
RUBINFLUSS, - fnflüss, m. 3. Oäkta,
konstgjord rubin.
RUBINRING, m. 2. Ring med infattad rubin,
RUBINSPINELL, - i’n - na II, m. 3. (mineral)
Högröd spinell.
RUBRICERA, v. a. 4. 4) Förse med rubrik.
— 2) (fig.) Beteckna, benämna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
