Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Rubrik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HM ROB
RUBRIK. - f k. m. 3. (lat. Rubrica, röd jord)
Titel, öfverskrifl, benämning.
RUCKA, v. a. 4. (ursprung!.: röra något ifrån
dess plats) Flytta helt litet ifrån stället. R. ell
ur, ställa, reglera det, så att det går rätt. —
Ruckande, n. 4. o. Ruckning, f. 2.
RUCKARTAFLA. f. 4. Liten skifva i etl
fickur, försedd med en visare, som flyttas, då man
Vill rucka uret.
RUCKEL, n. sing. (fam.) Se Bucklande.
RUCKLA, v. n. 4. (fam.) Lefva i svalg och
dryckenskap, i sus och dus. R. bort, förstöra
genom rucklande.
RUCKLANDE, n. 4. (fam.) Svalg och
dryckenskap: sus och dus.
RUCKLARE, m. 8. (fam.) En som rucklar.
RUCKLE, n. 4. (fam.) Se Ky/fe.
RUCKNING, f. 2. Handlingen, då man ruckar.
RUDA, f. 4. Allmänt bekant fisk af
Cyprin-slägtet, med sött, välsmakligt kött. Cyprinus
Carassius.
RUDDAM, rüd-dåmm, m. 2. Fiskdam, der
rudor underhållas.
RUDIMATERIE,––––––térie, f. 3. (af lat.
Ru-dis, rå, och Materia, ämne) Råämne.
RUELSE, f. 3. Förkrossande ånger. Ordet
brukas mest i det kyrkliga språket.
RUFF, m. 2. I. (skepp.) 4) Ett på clt mindre
fartygs däck uppfördt rum åt besättningen. — 2)
Ett slags kajuta på större segelbåtar. — 3) Ett
med fönster försedt tak på en dylik kajuta. —
4) En förhöjning med fönster i, öfver nedgången
till något visst rum i elt fartyg.
RUFF, II. (fam.) Ha r. i sig, vara verksam,
driftig, rask.
Anm. Ullrycket torde härleda sig ifrån gamla
ordet Riufa, rifva, pä samma sätt som
Rif-vande betyder: rask.
RUFVA, f. 4. Skorpa på ett sår.
RUFVA, v. n. 4. Ligga på ägg (såsom
fågelhonor). (Fig.) R. på sill guld, på sina skaller,
förvara dem med yttersta omsorg, vara ytterst
snål. R. på något, hafva något i sinne.
RUGG, n. sing. De ruggiga håren på skinn
eller ylletyg.
RUGGA, v. a. 4. R. kläde, antingen med
händerna eller genom maskiner reda och uppraka
de under klädets yta hopfiltade tågorna. — V. n.
(om fåglar) Viss tid på året fälla de större
fjädrarna. — R. sig, v. r. (om tyger) Blifva
ruggig. — Ruggande, n. 4. o. Ruggning. f. 2.
HUGGARE, m. 8. Arbetare på en
klädesfabrik, som ruggar kläden.
RUGGE, m. 2. pl. ruggar. Tät samling af
vissa växter, t. ex. gräs, vass, säf.
RUGGIG, a. 2. 4) Med långa borstiga,
half-krökta och hoptofvade hår. — 2) (om fåglar) Med
i oordning uppstående fjädrar. En r. fågel. —
Rug gighe l, f. 3.
RUIN, - fn, m. 3. (lat. Ruina) 4) Lemning
efler cn förstörd byggnad. Brukas mest i plural.
R-er efler en siad. — 2) Förstöring, undergång,
förde rf. Del blef hans r.
RUINERA, v. a. 4. Förstöra, förderfva,
förorsaka ens undergång.
RUKA, f. 4. Liten hög. — Deraf Koruka.
RULAD, - åd, m. 3. (fr. Roulade) 4) Maträtt
af något hoprulladt (fisk, kött, o. s. v.). — 2) (i
musik) Hastig löpning i sång, merendels på en
stafvelse.
KULANS, rulånngs (förvridet: rulljånngs),
m. 3. (fr, Roulance) Omlopp af penningar, pen*
RÜL
nlngrörelse; allmänna rörelsen. (Fig. fam.) Låt
r-en gå! friskt lif! låt gå!
RULERA, v. n. 4. (fr. Rouler) Vara i
omlopp, i gång. [Rullcra.]
RULETT, - lä’tt, m. 3. 4) Etl slags
hasardspel , bestående af en kringlöpande trissa med
numereradc rutor rundt omkring» och hvarpå
släppes en liten elfenbenskula, då trissan stannar
och vinsten bestämmes efter den nummer, som
ligger upp. — 2) Verktyg till flintas behuggning,
bestående i en liten stålcylinder, som hålles emot
flintans kant och pådrifves med hammare.
RULLA, v. a. 4. 4) Flytta ett klot- eller
vnlsformigt föremål framåt, genom att skjuta det
så, atl det vänder sig omkring sig sjelft. R. etl
klot, en tunna. R. bort, fram, néd, upp,
ül-före, o. s. v. — Syn. Trilla, Rulla, Välta, Vältra.
— 2) Vika något flera gånger rundt kringom sig
sjelft. R. elt papper, etl blad. R. kläde kring
en vals. R. nagol på en käpp. R. af, upp,
se Afrulla, Upprulla. R. ihop, rulla något ifran
början till slut omkring sig sjelft. — V. n. 4)
Röras framåt genom att oupphörligt vända sig
omkring sin medelpunkt eller midtlinie. Klolel,
lunnan r-de ned. Jorden r-r omkring solen.
— Syn. Trilla, Rulla, Vältra, Välla. — 2) Vända
sig omkring sin medelpunkt eller midtlinie, under
förblifvande på samma ställe. Solen r-r
omkring på sin axel. — 3) (fam.) R. i vagn, åka
som herrskap i vagn. — R. sig, v. r. Rullande
röra sig framåt. Lindormen säges r. sig fram
som etl hjul. (Fam. skämtv.) R. sig i sloflel
för någon, kasta sig till ens fötter. R. ihop sig,
vika sig omkring sig sjelf.
RULLA, f. 4. Lisia, förteckning. Införa i
r-n. — Deraf Soldat-, Arrestantrulla.
RULLANDE, n. 4. 4) (aktivt) Handlingen,
då något rullas. — 2) (neutralt) Rörelsen, då
något rullar.
RULLARE, m. 8. 4) Arbetare på en
pipfabrik, som rullar pipmassan till en tunn vals. —
2) (nat. hist.) En nattfjäril. Phalæna lortrix.
RULLBLY, n. sing. Bly i plåtar, tillverkade
genom valsning.
RULLBRYGGA, f. 4. Brygga, som kan
skjutas fram och tillbaka på rullar.
RULLBÄNK, m. 2. Bänk, som nyttjas vid
tråddragning, med en dragskifva i midtcn, en rulle
i ena och en stor härfvel vid andra ändan.
RULLE, rn. 9. pl. rullar, (af lat. Rolulus)
4) Skifva eller vals, som rör sig omkring sin
axel. — 2) På en spinnrock, svarfvad valsformig
pjes, hvaromkring den spunna tråden vindas.
Egentligen: Spinnrocksrulle. — 3) Liten trävals
med upphöjda kanter, att deromkring veckla tråd,
garn, silke, band, strängar, o. s. v. — 4) Hvad
som blifvit hoprulladt kring sig sjelft eller rulladt
på något valsformigt föremål (t. ex. cn rulle,
bem. 3). En r. papyrus. En r. lobak. En
r. garn, segelgarn, band. — Bildar flera
sammansättningar, såsom: Papyrus-, Pappers-,
Tobaks-, Segelgarns-, Bandrulle, m. fl. — B) Sc
Bobin.
RULLGARDIN, –in, m. 3. Fönstergardin,
som kan rullas upp och ned.
RULLHARF, f. 2. pL — harfvar. (åkerbr.)
Elt slags harf med taggvalsar.
RULLHJUL, n. 8. 4) Hjul på cn rullvagn*
— 2) Se Rulell.
RULLKNTF, m. 2. pl. — knifvar. (apot.) Knif
med halfmånformigt blad, hvarmed örter,
blommor m. m. sönderskäras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
