Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Räknande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÄK
RÄN
307
räkna, upptaga i räkningen. Jag r-r ej, hvad
del kostal. — 4) Beräkna. Jag r-r, all vi seglat
100 mil. — 3) (fig.) a) R. /rån, härleda, datera
från, t. ex.: Delta slott r-r sin ålder ifrån
medeltiden. — b) Anse, hålla före, uppskatta. Han
r-s ibland de lärde. Invånarncs anlal r-s
lill Ivå millioner. Jag r-r för en heder, för
en ära, all... Jag r-r del för intet. Jag
skall r. det för ell stort vänskapsprof. — c)
R. på: a) R. på något, förvandla sig, göra sig
hopp, löfte om, t. ex.: R. på hjelp, understöd;
jag r-r ej på all blifva hulpen. — b) R. på
någon, lita på, förtrösta sig på honom; vänta
sig hjelp af honom; förvänta sig, att han skall
infinna sig. o. s. v.
RÄKNANDE, n. 4. Handlingen, då man
räknar (för bem. 1 o. 2).
RÄKNEBOK, f. 3. pl. — böcker. Bok,
innehållande undervisning i räknekonsten.
RÄKNEBOKSTAF, m. 3. pl. — bokstäfver.
Bokstaf, som användes vid rakning.
RÄKNEEXEMPEL. * rä’kneäxä’mp’1, n. 3.
Exempel för öfning i något slags räknesätt.
RÄKNEFEL, n. B. Fel. som blifvit begånget
vid något slags räkning.
RÄKNEKLASS, m. 3. Skolklass, der
undervisning lemnas förnämligast i räknekonst,
skrif-ning och räkningars uppsättande. — Äfv.
Räken-klass. (— class.)
RÄKNEKAMMARE, m. 2. R-n kallades
fordom ell embetsverk, för hvilket riksskatlmäslaren
slod i spetsen, och hvarur i sednare lider
kammarkollegium med flera andra embetsverk hafva
utgått.
RÄKNEKNEKT, m. 2. Bok, hvari de
allmännast förekommande exempel af intresseräkning
finnas uträknade. — Kallas äfv. Lathund.
RÄKNEKONST, f. 3. Konsten att så förbinda
gifna talslorheter med hvarandra eller afsöndra
dem ur föreningen med andra, att en ny
talslor-het deraf uppkommer.
RÄKNELIG, a. 2. (föga brukl.) Som kan
räknas.
RÄKNELÄRA, f. i. Lärobok i räknekonsten.
RÄKNEMYNT, n. B, Fingeradt mynt,
bestående blott i en antagen beräkningsgrund, ulan
präglad representant. Pund Sterling är ell r.
RÄKNEORD, n. 5. (gram.) Sådant slags ord,
som brukas, för alt angifva ett visst antal.
RÄKNESKOLA, f. 4. Se Apologislskola.
RÄKNESÄTT, n. B. Hvarje särskilt
förfaringssätt. räknekonsten uppgifver, såsom addition,
subtraktion, o. s. v.
RÄKNEVERK, se Räkenskapsverk.
RÄKNEVÄRDE. n. 4. Värde, som bestämmes
i tal eller siffror.
RÄKNING, f. 2. 4) Räknande. R. med
räk-nepenningar. R. på fingrarna. Komma med
i r-en, blifva inberäknad, vara med ibland
antalet. Man har ingen r. på dem, man vet ej,
huru stort deras anlal är. Fel i r-en, se
Räknefel. — 2) (i räkenskapsväg) a) Omständlig
förteckning Öfver inkomster och utgifter i penningar
eller varor. Föra r. på något. Sälla, föra
på r., anteckna i räkenskapsbok. Hålla r. på
inkomster och utgifter. — b) Förteckning på
emottagna föremål med priset utfördt för hvarje
särskilt af dem jemle snmman af alla posterna.
Personel räkning. Sälla, föra någol på ens r.
Upplaga, uppföra något i ens r. Afslula en r.
Betala en r. Hålla r. med någon, föra löpande
räkning, som upplager, hvad man emottager af
och utgifver till en viss person, och som
kontrolleras af moträkning eller motbok å hans sida.
Taga på r., på kredit, på borgen. Taga på
egen r., på en annans r., låta föra något, som
man köper, på egen, annans räkning. (Fig.) Jag
lar det på min r., jag ansvarar derför. Göra
r. med någon, genomgå med honom ömsesidiga
räkningar, för alt finna, hvilkendera liar att
fordra af den andre och huru mycket. Göra r.
för, se Redogöra. Sälja, köpa någol för ens
r., åt någon, i hans namn. För min r., för min
del, hvad mig beträffar. För egen r., för sig
sjelf, i eget namn. Del är för er r., tillhör er,
är ämnadt åt er; är er sak. Hålla en r. för
någol, vara en tacksam, värdera, högakta en för
något. På samma r., för samma orsak, t. ex.:
Jag blef stämd, och han på samma r. (Fig.
fam.) Göra upp r-en ulan värden, afgöra,
be-slula i en sak, utan alt inhämta samtycke af den,
af hvilken den beror. Stryka ell streck öfver
ens r., tillintetgöra ens beräkningar, planer. —
3) Beräkning. Efler min r. Efler den r-en.
Göra sig r. på, se Räkna på. Finna sin r.
vid, finna sin fördel vid. Qvinnors r., den
beräknade liden för deras månadsrening.
RÄKNINGSSÄTT. n. 3. Se Räknesätt.
RÄNKER. rä’nngk’r, t. 3. pl. (fordom
Rän-kor; isl. Hreckior) Svekfulla anläggningar Lill
egen fördel eller andras skada.
RÄNKFULL, a. 2. Som genom ränker söker
uppnå sina ändamål.
RÄNKMAKARE, m. 3. -KERSKA, f. i.
Ränkfull menniska.
RÄNN, n. sing. (fam.) Rännande, löpande,
spring.
RÄNNA, f. 4. (af Rinna) I. 4) Lång, smal
fördjupning, hvari vallen eller ett smält ämne
rinner. R-n ur en masugn. R-n i en å, den
djupaste fåran deruli. — 2) Af Irä hopslagen eller
i trä urhålkad fördjupning, lill ledning af vatlen
eller för dess bortrinnande, t. ex. Qvarn-, Tak-,
Pumpränna, m. fl. — 3) Lång, smal fördjupning,
i hvilken elt föremål kan skjutas fram och
tillbaka.
RÄNNA, v. n. 2. IL (af Rinna; fam.) Löpa,
springa; äfv. rida i starkaste fart lill anfall vid
tornerspcl. R. omkull någon, springa emot
någon så häftigt, att han far omkull.
RÄNNA, v. a. 2. III. (af gamla verbet Rinda)
4) Drifva, stöta häftigt. R. hufvudet emot
väggen. R. värjan genom lifvel på någon. Han
har ränt en sticka i fingret, i foten, vid någon
häflig rörelse fått en sådan i &c. R. in,
néd, stöta, drifva in, ned. — 2) R. väf, se
Varpa, v. n.
RÄNNADUST. m. 3. (gam.) Se Spärridande.
RÄNNANDE, n. 4. 4) Löpande, springande.
— 2) Duslridning vid tornerspel.
RÄNNARBAPf ell. RÄNNAREBANA, f. 4. Se
Tornerbana.
RÄNNGJORD, f. 2. öfvergjord, som tjenar
alt förstärka sadelgjorden, all i nödfall ersätta
den och all faslhålla sadelläckel.
RÄNNIL, m. 2. (af Rinna) Vallen, som
rinner på marken, i en ganska smal och grund
fördjupning.
RÄNNING, f. 2. (väf.) Se Varpning och Varp.
RÄNNKNUT, m. 2. Se Löpknut.
RÄNNKULA, f. 4. Gevärs- ell. bösskula, så
mycket mindre än kalibern, alt flera tagas till
hvarje skott.
RÄNNKÄRING, f. 2. (fam.) Käring, som
rän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
