Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Rödselhemman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖD
tock. — 2) Öknamn på militärer med röda
uniformer. t. ex. engelska och danska.
RÖDSELHEMMAN, n. 5. Se
Röjselhem-man.
RÖDSKIMMEL, m. 2. pl. — skimlar.
Röd-skimlig häsl.
RÖDSKIMLIG, a. 2. Säges om röda hästar
med inblandade hvita och grå hår.
RÖDSKÄGG, n. 8. (fam.) Person med rödt
skägg.
RÖDSOT, m. sing. Ett slags sjukdom, som
har sitt säte i dc tjockare tannarna, och är
förenad med täta och smärtsamma ref, pinsamma
krystningar, brännande, ruttna uppstigningar, samt
slemmiga, obetydliga, oftast blodblandadc
affö-ringar.
RÖDSPRÄNGD, a. 2. Isprängd med röda
fläckar, liknande flammor eller qvastar.
RÖDSPUTA, f. 4. En art Flundra, 4% fot
lång, rutformig, gråbrun, rödfläckig. Pleuroncctes
Platessa. Kallas äfv. Skrubba, Skolla.
RÖDSTEN, m. 2. Ett slags rödaktig kalk.
RÖDSTJERT, m. 2. Sångfågel, 8—6 tum lång,
med roströd stjert, Sylvia phoenicurus.
RÖDSTJERTSÅNGARE, m. 8. Se Rödsljerl.
RöDTUPPA, f. 4. Se Rödklöfvcr.
RÖDVIAR, m. sing. Se Rödpil.
RÖDVIFVA, f. 4. En art Vifva med blå eller
Violetta blommor. Primula farinosa.
RÖDVINGE, m. 2. pl. — vingar, eller
RÖDVINGETRAST, m. 2. Se Talltrast.
RÖDVÄPLING, m. 2. Se Rödklöfver.
RÖF, f. 2. pl. röfvar. (isl. Rauf, cgcnll.: bål)
Lågt uttryck för Säte, Stuss.
RÖFVA, v. a l. (af gamla verbet Riufa,
rifva, bryta) Med våldsam hand fråntaga cn något.
R. något ifrån en person R. cn resande.
Posten har blifvit r-d. R. bort, sc Bortröfva.
— R-d, part. pass. R-l gods. — Röfvande,
n. 4.
RÖFVARAKTIG, a. 2. Lik en röfvares. R-t
beteende. — Röf varaktigt, adv.
RÖFVARANFÖRARE, m. 8. Anförare för ett
röfvarband.
RÖFVARBAND, n. 8. Flere röfvare, som lefva
tillsammans under en anförare.
RÖFVARE, m. 8. i) Den, som röfvar någon.
— 2) En, som lefver af röfveri.
RÖFVAREHISTORIA, f. 3. pl. — rier.
Berättelse orn händelser, hvari röfvare spela
huf-vudrollen.
RÖFVAREHAND, f. 3. pl. — händer. Falla
i r. ell. r-er, råka ut för röfvare; (fig.) blifva
plundrad, prejad.
RÖFVARFARTYG, n. 8. Farlyg, som föres
af röfvare, för att plundra andra farlyg.
RÖFVARFOLK, n. 8. Folk, som lefver af
röfveri och plundring.
RÖFVARKULA, f. 4. 4) Jordkula, der
röf-vare hafva sitl tillhåll. — 2) Sc Röfvarnäsle.
RÖFVARKÖP, n. 8. (fam.) Öfverdrifvet godt
pris för något, det man köpt, såsom vanligen
plägar vara fallet med röfvadt gods. Sälja, få
för ell r. — Syn. Röfvarpris, Spottpenning,
Spoll-styfver, Röfvarpenning.
RÖFVARNÄSTE. n. 4. 4) Tillhåll för röfvare.
— 2) (fig.) Ställe, der folk skinnas, prejas.
RÖFVARPACK, n. 8. (fam.) Dåliga
menniskor, som lefva af alt skinna, preja och blodsuga
andra.
RÖFVARPENNING, m. sing. Se Röfvarköp.
RÖFVARPRIS, n. sing. Se Röfvarköp,
RÖK SIS
RÖFVARROMAN, - –ån, m. S. Roman»
hvars hjelte är en röfvaranförare.
RÖFVARSKEPP, n. 8. Se Röfvarfartyg.
RÖFVARSLOTT,* n. 8. Slott, hvars ägare
lefde af röfverier, såsom t. ex. i Tyskland under
medeltiden.
RÖFVARÄTTIKA, f. sing. Ett slags ättika,
beredd af vinättika, rosmarin, salvia, lavendel och
kryddneglika.
RÖFVERI, n. 3. Borttagande af andras
egendom med användande af våld.
RÖJA, v. a. 2. (ursprungi.: anklaga, angifva)
4) Uppenbara ens hemliga anläggning, plan,
afsigt, förehafvanden, etl brolt, o. s. v. Har till
subjekt och objekt både person och sak. Hon
röjde honom. Delta röjde hans bedrägeri.
En tillfällighet röjde honom. — Syn. Förråda,
Uppdaga, Uppenbara, Upptäcka, Blotta, Lägga i
öppen dag, Yppa. — 2) Tillkännagifva, vara tecken
till. Del röjer brist pä vett all bära sig så
åt. — Syn. Förråda, Utvisa, Tillkännagifva. —
R. sig, v. r. Uppenbaras, yppas. — Röjande,
n. 4.
RÖJMATISK, a. 2. Som tillhör eller har
afseende på röjmatism. — Äfv. Rheumatisk.
RÖJMATISM, –i ssm, m. 3. (från grek.)
Inflammation i dc sero-fibrösa hinnorna med
ytterst häftig värk. — Äfv. Rheumalism.
RÖJNING, f. 2. Sc Rödjande.
RÖJSELHEMxMAN, n. 8. Se Slubbehemman.
RÖJSELRÄTT, m. sing. Se Slubberäll.
RÖJSTOCK, m. 2. Graderad måttstock, b
varmed afståndel ifrån sprundet till ett kärls
bottnar mäles.
RÖK, m. 2. I. (isl. Reijkur) 4) Af fint
sön-derdelt kol bestående, ännu oförbrända partiklar,
som i form af ett moln, jcmte åtskilliga gasarter,
uppstiga från brinnande eller blott upphettade
kroppar. R. uppstiger ur skorstenen. Gå upp
i r., förstöras genom eld; (fig.) blifva till intet.
(Ordspr.) Ingen r. ulan eld, intet rykte ulan
någon grund. — 2) Dunst, ånga, gas, som
uppstiger likt en rök. När solen efler regn baddar
på, uppstiger r. ifrån marken. (Fig. fam.) Få
r. om något, se Få nys om (under Nys). På
r-en, rusig. — Bildar sammansättningen: Solrök.
— 3) Hushåll, mallag. Betala för hvar r. By
af 50 r-ar. Skall efler r-arna.
RÖK, m. 2. II. (isl. Hraukr) Stor sädesskyl»
beslående af tjugu kärfvar.
RÖKA, v. n. 2. 1) Se Ryka (för denna bem.
den rätta formen). — 2) Bränna rökelse. R. i
ell rum, i en kyrka. R. med tjära. Aktivt
säges: R. ell rum, röka deruli. R. upp, bekosta
på rökelse. — V. a. 4) Omgifva med en
atmos-fer af rök, för alt bevara emot förskämning,
smitta, göra smittad person eller sak oskadlig,
o. s. v. R. kött, sill. R. en person, som
kommer ifrån smittad ort. R. bref, varor emot
smitta. R. bort, ül, med rök fördrifva, utdrifva.
R. ihjel, döda genom rökning. R. néd, svärta
med rök. — 2) (äfv. neutralt) Genom elt rör
insupa i munnen röken af ett ämne ocb åter
utblåsa den. Säges isynn. om tobak. R. lobak.
R. en pipa lobak. Han röker of la med den
pipan. R. cigarr. R. och blossa ell. bolma.
R. upp, bekdsta på tobaksrökning. R. ül, röka
en pipa, en cigarr, tills den blir slut. —
Rökande, n. 4.
Anm. I vissa landsorler brukas ordet i konjug.4.
(rökade, rökat), hvilket dock icke i skriftspråket
godkännes som rikligt.
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
