Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sanderz ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SANDERZ, m. sing. (mineral.) Ett slags
sandsten, som håller bly, koppar och tenn.
SANDFORM, m. 2. Form för gjutning i sand.
SANDGÅNG, m. 2. Gång med påkörd sand,
i park, trädgård, o. s. v.
SANDHAFRE, m. sing. En sort hafre, som
trifves bäst på sandjord.
SANDHED, f. 2. Hed med sandmark.
SANDIG, a. 2. Som består af, blandad med,
uppfylld af sand. S. mark, jord, sjöbotten. S.
trakt.
SANDJORD, f. sing. Jordmån, som innehåller
till det mesta sand (öfver 80 procent).
SANDKAPELL, - - pä´ll, n. 3. o. 5. (kem.)
En tillställning, hvari sand upphettas, för att
deri sätta glaskärl till afdunstningar, kokning eller
distillering. [- capell.]
SANDKRYPARE, m. 5. Fisk af Cyprinslägtet,
6 till 8 tum lång, svartgrå, med gröna prickar.
Cyprinus Gobio.
SANDKÄRRA, f. 1. 1) Kärra att köra sand
uti. — 2) Kärra, lassad med sand.
SANDKÖRARE, m. 5. 1) En, som kör sand.
— 2) Se Sandåkare.
SANDLILJA, f. 1. Ört med snöhvita, nästan
klocklika blommor. Anthericum Liliago.
SANDLOPPA, f. 1. Se Tschik.
SANDLÖPARE, m. 5. Ett slags fågel, nära
8 tum lång, ofvan ljusgrå eller ock rödbrun och
svartfläckig, med hvit mage. Arenaria.
SANDMANER, - - ér, n. 5. Ett etsningssätt
med användande af sand, för kopparstickstryck.
SANDMO, m. 2. Ofruktbart sandfält.
SANDMOSSA, f. 1. Se Blasiemossa.
SANDMUSSLA, f. 1. Ett slags mussla.
SANDMYLLA, f. sing. Lerhaltig jordmån med
sand till 60—80 procent.
SANDMÅLERI, n. 3. Strömåleri med färgad
sand.
SANDNEGLIKA, sànndnä´jlicka, f. 1. En i
sand växande art af Neglikeslägtet, med hvita,
välluktande blommor. Dianthus arenarius.
SANDORM, m. 2. En art huggorm med ett
litet mjukt horn på nosen. Vipera ammodytes.
SANDPAPPER, n. sing. Med fin, mycket
skarp qvartssand öfverdraget papper, hvilket vid
vissa tillfällen begagnas såsom smergelpapper.
SANDPILL, m. 2. Se Myrlejon.
SANDRAK, sànndrack, m. sing. Ett slags
harts af det nordafrikanska barrträdet Thuja
articulata, hvilket begagnas till fernissa.
[Sandarak, Sandrack.]
SANDREFVEL, m. 2. pl. — reflar. I hafvet
utlöpande sandås.
SANDREGN, n. 5. Regn, blandadt med sand,
som upptages i luften af hvirflande och starkt
elektriska moln, då de stryka fram nära utmed
jorden.
SANDRIS, n. 5. Örtslägtet Draba.
SANDRULLING, m. 2. Fågel af Vadarne, 7
tum lång med pomeransgula ben och en bred
svart gördel öfver bröstet. Charadrius Hiaticula.
SANDRÅTTA, f. 1. Capska S-n, djur af
Gnagarne, stort som en kanin, med en bred och
stark nos, tjenlig att gräfva i jorden. Bathyergus
maritimus.
SANDRÖR, n. 5. Se Sandhafre.
SANDSKIFFER, m. sing. Ett slags skifrig
sandsten.
SANDSTARR, m. sing. En art Starr, som
planteras att hämma flygsand. Carex arenaria.
SANDSTEN, m. 2. Stenart, som vanligen är
en hopgyttring af sand. — Ss. S-sarbete,
-sberg, -sbrott.
SANDSÄCK, m. 2. Med sand fylld säck, som
nyttjas vid belägringar.
SANDTÅRTA, f. 1. Ett slags tårta, med en
tjock blandning af hvitt franskt vin och finsiktadt
socker struken emellan kakorna.
SANDTÄGT, f. 3. 1) Hämtning af sand ifrån
en sandgrop, o. s. v. — 2) Rättigheten dertill.
SANDUR, n. 5. Se Timglas.
SANDVALL, m. 2. 1) Vall af sand. — 2)
Hop af sand, som under tidens lopp bildat sig
vid glacierer.
SANDÅL, m. 2. Mjukfenig benfisk, 6 till 10
tum lång, trind eller något fyrkantig, af
grönbrun färg; gräfver sig djupt ned i sanden.
Ammodytes Tobianus. Kallas äfv. Tobis.
SANDÖDLA, f. 1. Ett slags ödla, 9 till 10
tum lång, ofvan gråbrun, undra kroppsdelarne
silfvergrå, skiftande i gröngult och svartprickig.
Lacerta agilis.
SANDÖRT, f. 3. Örtslägtet Arenaria.
SANGVINISK, a. 2. (af lat. Sanguis, blod)
Benämning på dem, som hafva ett lätt blod, äro
mycket öppna för alla sinliga känslor och råka
snart i passion. S. komplexion, fina, spända,
retliga muskel- och nervtrådar; en tunn, röd,
lätt flytande blod; kroppen vanligen blond,
rödlett, qvick i rörelser. S-t temperament, då man
har lätta och lifliga känslorörelser, med lätt
uppväckta begär. S-t-koleriskt temperament, anlag
till glädtighet och verksamhet. S-t-flegmatiskt
temperament, benägenhet för hvila och vällefnad.
SANIKEL, sani´ck’l, m. 3. pl. — kler.
Sårläkande ört med hvita blommor. Sanicula europæa.
SANITET, - - ét, f. 3. (lat. Sanitas) Sundhet.
SANITETSGODS, - - ètsgódds, n. 5. Ett slags
sämre porslin.
SANITÄR, - - ä´r, a. 2. Som angår eller har
afseende på helsan.
SANK, sánngk, a. 2. (af Sjunka) Lågländ och
sumpig. S. mark.
SANK, sánngk. (af Sjunka; egentl. djup,
botten) Gå i s., sjunka till botten, gå i grund.
Skjuta i s., medelst grundskott försänka ett fartyg.
SANKHET, sànngkhét, f. 3. Egenskapen att
vara sank.
SANKT, sánngkt, adv. Lågt och vattensjukt.
Ligga s. Vara s. belägen.
SANKT, sánngkt. (lat. Sanctus) Helig. Brukas
framför katolska helgons namn, t. ex.: Sankt
Erik, Sankt Olof. Förkortas då vanligtvis till
S., Sct. ell. S:t, t. ex.: S:t Erik.
SANKTION, sanngktschón, f. 3. (lat. Sanctio)
Stadfästelse. [Sanction.]
SANKTIONERA, sanngktschonèra, v. a. 1.
(fr. Sanctionner) Stadfästa. [Sanct —.]
SANN, a. 2. neutr. sant. 1) Med rätta
förhållandet, verkligheten, öfverensstämmande. En
s. berättelse. S-a skildringar, teckningar,
uppgifter. Det är icke sant. Icke ett ord deraf
är sant. Han säger aldrig ett sant ord. Det
är sant ell. sant är, att man kan klaga,
men ..., visst kan man klaga, men ... (Fam.)
Det är sant ell. det var sant, säges, när man
plötsligt erinrar sig något. — Syn. Sanningsenlig.
— 2) Af rätta slaget, verklig. En s. vän. S.
ånger. — Syn. Sannskyldig, Verklig, Riktig,
Rättskaffens, Äkta. — 3) Som verkligen tilldragit
sig, verklig. En s. händelse. — För sann,
adv. (föråldr.) Sannerligen. Jag säger dig för
s., att ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
