Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sanna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SANNA, v. a. 1. 1) Bekräfta, vitsorda
sanningen af något. Han s-r ordspråket, att ...
S. en spådom, förverkliga den, låta den gå i
uppfyllelse. — 2) Erkänna sanningen af något.
Du skall en gång s. mina ord, att ... — S-s,
v. dep. Blifva sann, slå in, gå i fullbordan. Nu
s-s mina ord.
SANNERLIGA ell. SANNERLIGEN, adv. I
sanning. S-a, s-a, säger jag eder ... Det
går s-en icke an. — Syn. I sanning,
Visserligen, För visso, Säkerligen, Verkligen, För
sann.
SANNFÄRDELIGA ell. SANNFÄRDELIGEN,
adv. Se Sannfärdigt.
SANNFÄRDIG, a. 2. 1) Sanningsenlig, sann.
En s. berättelse. — 2) (om person) Som noga
håller sig vid sanningen. S. författare. S-t
vittne. Gud är s., Gud säger sanningen och
fullbordar hvad han sagt.
SANNFÄRDIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
sannfärdig. Guds s.
SANNFÄRDIGT, adv. I öfverensstämmelse
med sanningen. S. skildrad händelse. — Syn.
Sanningsenligt.
SANNHET, f. 3. (mindre brukl.) Egenskapen
att vara sann.
SANNING, f. 2. 1) Begreppens
öfverensstämmelse med föremålen; omdömens, grundsatsers och
slutsatsers riktighet. Söka s-en. S-en af ett
omdöme, en slutsats. Kristna religionens s.
En läras s. Känsla för s-en. Det är icke
all s., som får sägas. — 2) Öfverensstämmelse
mellan tal eller skrift och rätta förhållandet. Säga,
tala s. Det är s. hvad jag säger. Det är
rena s-en. Säga en s-en. Hålla sig vid s-en.
S-en är, att ... S-en att säga, för att säga
sanning, om jag skall tala sanning. — 3) Sann
sats, lärdom, lära. Religionens s-ar. En
moralisk s. — 4) Uppriktighet. Han talade med
en min af s., som öfvertygade mig. — 5) (estet.)
Trogen efterbildning af naturen. Det är mycken
s. i denne poets arbeten, i denne skådespelares
aktion, i detta landskapsstycke. — I sanning.
Adverbialt talesätt, af samma betydelse som: med
sanning, sanningsenligt, sannerligen, verkligen, i
verkligheten. Jag kan i s. säga, att ... Det
är i s. så. Det går i s. icke an. Det är i
s. bra besynnerligt. — Ss. S-sfull,
-skärlek, -slös, -svän, -sälskande.
SANNINGSENLIG, a. 2. Enlig,
öfverensstämmande med sanningen. — Sanningsenlighet,
f. 3. — Sanningsenligt, adv.
SANNINGSKÄNSLA, f. 1. Böjelsen att vara
sannfärdig.
SANNINGSMAN, m. 5. pl. — män. En, som
noga håller sig vid sanningen.
SANNOLIK, a. 2. Säges om det, som kan
förmodas vara sant, såsom hafvande flera skäl för
än emot sig. En s. förklaring. Det är s-t,
att ... — Syn. Trolig, Liklig, Förmodlig.
SANNOLIKHET, f. 3. En ringare grad af
visshet, då flera skäl äro för än emot. — Syn.
Trolighet, Liklighet.
SANNOLIKT, adv. Efter all sannolikhet. Det
är s. så. — Syn. Se Troligtvis.
SANNSAGA, f. 1. 1) Diktad berättelse,
hvilken framställes såsom i verkligheten passerad. —
2) Sann, men fabelaktig historia.
SANNSKYLDIG, a. 2. Verklig, (den) rätte.
Han är den s-e gerningsmannen.
SANNSPÅDD, a. 2. Som spår sant. Han
har ej blifvit s. Göra någon s.
SANS, m. sing. Se Sansning. Förlora s-en.
Utan s. Återkomma till s.
SANSA SIG, v. r. 1. 1) Återfå sansningen,
återkomma till sig sjelf. I denna bem. mindre
brukligt. — 2) Komma till besinning, besinna
sig, hämta sig ifrån förskräckelse, häpnad o. s. v.,
fatta sig.
SANSKRIT, sannskri´tt, n. sing. indef. (egentl.:
utbildad) Det gamla lärda språket i Hindostan,
på hvilket den äldre indiska litteraturen är
författad.
SANSKULOTT, m. 3. (fr. Sans-culotte, egentl.:
byxlös) Benämning på jemnlikhetsifrarne under
första franska revolutionen.
SANSLÖS, a. 2. Utan sans, utan medvetande.
S-t tillstånd. — Syn. Medvetslös, Liflös.
SANSLÖSHET, f. 3. Frånvaro af sans,
sanslöst tillstånd. Hennes s. varade länge. — Syn.
Medvetslöshet, Liflöshet. — Ss. S-stillstånd.
SANSNING, f. 2. Medvetande af sin tillvaro.
Ha s. Förlora s-en. Utan s. Komma till s.
igen, återfå s-en.
SANT, adv. 1) I öfverensstämmelse med
sanningen. Säga, tala s. S. skildrad. — 2) Visst,
säkert. I eder och bedyringar. Så s. Gud
lefver. Så s. jag lefver. Så s. mig Gud hjelpe!
[Sannt.]
SAPANTRÄ, sapànnträ´, n. sing. Ett slags
ostindiskt Brasilieträd.
SAPHIR, se Safir.
SAPONIN, - - i´n, n. sing. (kem.) Eget ämne,
som innehålles i örten Saponaria.
SAPOTILJTRÄD, n. 5. Ett tropiskt trädslag
med välsmaklig frukt. Achras Sapota.
SAPP, m. 3. (fr. Sape) Belägringsarbete,
hvarvid skanskorgar begagnas.
SAPPERA, v. a. 1. (befästn.k.) Göra sapper.
SAPPÖR, - ö´r, m. 3. (fr. Sapeur)
Skansgräfvare.
SAPPÖRBRIGAD, sapö`rbrigád, m. 3.
Afdelning af fyra sappörer.
SARABAND, - - ánnd, m. 3. Ett slags spansk
dans med kastanjetter.
SARDANAPAL, sarrdanápall, nom. prop. m.
1) Namnet på den siste och vällustigaste
konungen hos Assyrierna. — 2) (fig.) Yppig, qvinlig och
vällustig furste.
SARDANAPALISK, a. 2. S. veklighet, lik
Sardanapals, d. v. s. ytterlig.
SARDELL, sarrdä´ll, m. 3. (fr. Sardelle) Fisk
af Sillslägtet, 8 till 9 tum lång, i Medelhafvet.
Clupea Sardinus.
SARDER, sárd’r, m. 5. Se Karneol.
SARDONISK, a. 2. S-t skratt, ofrivilligt,
krampaktigt skratt (egentl. en skrattlik,
krampaktig förvridning af ansigtsmusklerna,
åstadkommen genom verkan af Herba Sardonica, en giftig
växt på Sardinien).
SARDONYX, - - y´x, m. 3. Ett slags ädelsten,
som utgör en blandning af karneol och kalcedon.
SARF, m. 2. pl. sarfvar. En allmänt
bekant fisk af Cyprinslägtet. Cyprinus
erythrophtalmus. (Fig.) Som sarfven i hvar lek, med
öfverallt, i alla sällskaper.
SARFVING, m. 2. (skepp.) Ett slags grof
platting, som viras kring ankartåg, der de äro utsatta
för skamfilning.
SARG, sárrj, n. sing. Se Kält.
SARG (g hårdt), m. 3. Ett slags infattning
af plattad guldtråd kring en ädelsten.
SARGA, sàrrja, v. n. 1. (freqventativ af Såra)
Med många små skåror eller hugg sönderslita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
