- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Sednare delen. L-Ö /
338

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sensträng ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

träd om tio fots höjd, hvars blad sammanlägga
sig, när de vidröras. Mimosa sensitiva. — 2) (fig.)
Ett ganska känslofullt fruntimmer.

SENSTRÄNG, m. 2. Se Sena.

SENSUALISM, sännsuali´ssm, m. 3. 1) Det
filosofiska system, som grundar alla förnimmelser
på sinnena, och icke vill antaga något annat för
sant, än det som genom dem blifvit uppfattadt.
— 2) Den åsigt, enligt hvilken högsta sinliga
njutning betraktas såsom det högsta goda, och
sinlig smärta såsom det högsta onda.

SENSUALIST, sännsuali´sst, m. 3. Anhängare
af sensualismen.

SENSUALISTISK, a. 2. Som tillhör, har
afseende på sensualismen.

SENSUALITET, sännsualitét, f. 3. Sinlighet.

SENSUEL, sännsuä´ll, a. 2. (lat. Sensualis)
Sinlig, vällustig.

SENT (långt e), adv. Betecknar en långt
framskriden tid. S. på dagen, på natten, på året.
Komma s., för s. Bittida och s.
S. omsider,
ändtligen, efter lång väntan. Uret går för s.,
går efter. (Ordspr.) Bättre s. än aldrig. Sadla
bittida och rida s.
, brådska med förberedelserna,
men söla, när det kommer till verket.

SENTENS, sänntä´nns, m. 3. (fr. Sentence, af
lat. Sententia) Tänkespråk, sedespråk,
minnesvärdt yttrande.

SENTENTIÖS, sänntänntsiö´s, a. 2. 1) Rik
på tänkespråk; sinnrik. — 2) Som vanligen
yttrar sig i tänkespråk.

SENTIMENT, sanngtimánng, m. 3. (fr.) 1)
Känsla. — 2) Känslofullhet. — 3) Sinnesrörelse.
— 4) Tanka, mening.

SENTIMENTAL, sänntimänntál, a. 2. 1)
Känslofull, känslig. — 2) Känslosam.

SENÅLDER, sènå´lld’r, m. sing. Ålderdom.

SEPARATFRED, - - àtfréd, m. 3. Särskilt
fred, som en krigförande makt afsluter, utan att
dess bundsförvandter deruti deltaga.

SEPARATIM, - - àtimm, adv. (lat.) Särskilt,
hvar för sig.

SEPARATION, - - tschón, f. 3. Åtskiljande;
afskiljande; söndring.

SEPARATIST, - - - i´sst, m. 3. Benämning
på dem, som, i anseende till afvikande läror,
vare sig af inbillad större helighet, eller för
svärmiska meningar, eller af egensinne, afhålla sig
ifrån den offentliga gudstjensten och skilja sig
ifrån det kyrkliga samfundet.

SEPARERA, v. a. 1. (lat. Separare) Skilja,
åtskilja; afskilja, afsöndra. — S. sig, v. r.
Afsöndra sig.

SEPIA, sépia, f. sing. En svartbrun färg, som
användes till lavering och beredes af Bläckfiskens
vätska.

SEPTEMBER, säpptä´mmb’r, m. sing. (lat.
af Septem, sju) Nionde månaden i året.
Höstmånad.

SEPTÄTT, säpptä´tt, m. 3. (af lat. Septem)
Sjustämmigt tonstycke.

SEPTIMA, sä`pptimma, f. 1. (lat.) Sjunde
tonen ifrån grundtonen.

SEPTISK, a. 2. (från grek.; med.) Som verkar
förruttnelse.

SEPTUAGESIMA, säpptuajèsimma, f. 1. (lat.)
Nionde söndagen före påsk.

SEPTUAGINTA, säpptuaji`nnta, f. 1. (lat.)
Den öfversättning af Gamla Testamentet, som år
200 f. Chr., på befallning af egyptiske konungen
Ptolemæus Philadelphus, företogs i Alexandria
utaf 72 lärda Judar.

SEQVESTER, seqvä´sst’r, m. 3. pl. seqvestrer.
(lat. Sequestrum) Qvarstad.

SEQVESTRERA, v. a. 1. Belägga med
qvarstad. — Seqvestrering, f. 2.

SERAF, - áf, m. 3. (i plur. äfv. Seraphim;
hebreiskt ord) Benämning på de högre englar,
som, enligt Judarnes föreställning, stå omkring
Guds tron. [Seraph.]

SERAFIMERORDEN, serafi`m’r-å´rd’n, m. sing.
Den förnämsta af de svenska riddarordnarna,
stiftad af konung Magnus Ladulås och år 1748
upplifvad, bestående af en ordenskedja, sammansatt
af elfva gyllene serafimer-hufvuden med deras sex
utslagna vingar, samt elfva blå emaljerade
patriarkalkors, sammanhäftade med guldlänkar.
Tilldelas endast furstar och höga embetsmän.
[Seraph —.]

SERAFIMERRIDDARE, - - fi`m’r-ri´ddare,
m. 5. Riddare af Serafimerorden. [Seraph —.]

SERAFISK, a. 2. Himmelsk. [Seraph -.]

SERALJ, serállj, m. 3. (fr. Serail, af arab.
Serai, stor byggnad) 1) Turkiske Storherrns
palats. — 2) Den del af detta palats, der
sultaninnorna och de öfriga qvinnorna äro inneslutna.

SERASKIER, - - schä´r, m. 3. I Turkiet,
öfverbefälhafvare öfver en hel armé.

SERDELES, se Särdeles.

SERENAD, - - ád, m. 3. (ital. Serenata)
Aftonmusik, som gifves i fria luften under en
persons fönster.

SERGEANT, särrschánnt, m. 3. (fr. Sergent,
af lat. Serviens) Förste underofficern vid ett
kompani.

SERIE, série, f. 3. (lat. Series) 1) Rad; följd.
— 2) (mat.) Följd af tal eller storheter, som ökas
eller minskas i viss gifven proportion.

SERIOSO, - - óso. (ital.; tonk.) Allvarsamt.

SERLA, sä`rrla, adv. (bibl.) Sent på aftonen.

SERPENT, särrpánng, m. 3. (franskt ord, af
lat. Serpens, orm) Ett slags i ormform krökt
blåsinstrument vid fältmusik.

SERPENTIN, särrpännti´n, m. 3. Stenart,
hörande till de lerfria silikaterna, grön, gul, röd,
brun, oftast fläckig, prickig eller ådrad.
Ogenomskinlig, kallas den Tälgsten.

SERPENTOS, särrpänntós, m. 3. (fyrv.)
Briljantsvärmare, som slingrar sig ormlikt i luften.

SERRA TRE, särratré, int. Se Vasserra.

SERSKILD ell. SERSKILT, se Särskilt.

SERVAL, särrvál, m. 3. Se Tigerkatt.

SERVERA, särrvèra, v. a. 1. (fr. Servir, af
lat. Servire, tjena) 1) Lägga för (mat), hälla i
(vin, öl, o. s. v.); bära omkring (rätter, vin, o. s. v.).
S. maten. Värden s-de sjelf vinet. — 2)
Iordningställa (ett bord) till en måltid. S. bordet.
Middagen är s-d. — 3) S. en kanon, sköta den
genom rengöring, laddning o. s. v., vid skjutning
dermed. — Serverande, n. 4. o. Servering,
f. 2.

SERVET, särrvét, m. 3. (fr. Serviette) Liten
drällsduk, som på måltidsbordet framlägges för
hvarje gäst. — Uttalas i allmänhet Sallvét, efter
ital. Salvietta.

SERVIL, särrvi´l, a. 2. (lat. Servilis) Slafvisk.

SERVIS, särrvi´s, m. 3. (fr. Service) 1)
Fullständig samling af de silfver- eller porslinskärl,
som erfordras för ett mat-, kaffe- eller tebord. —
2) En kanons skötande vid skjutning.

SERVITUT, särrvitút, m. 3. (lat. Servitus)
Besvär, som åtföljer en egendom, och hvilket,
såsom grundadt på lag, ägaren måste
underkasta sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:38:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/2/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free