Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sele ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SELE, sèle, m. 2. pl. selar. Tvenne trän
(bogsele) eller breda remmar (brösta), som på
ömse sidor omsluta halsen på ett dragdjur, och
medelst hvilka det drager. — Jfr. Bröstsele, Bogsele.
SELEN, - én, m. sing. (kem.) En af Berzelius
upptäckt metalloid.
SELENIT, - - i´t, m. 3. Ett slags mineral.
SELLERI, sälleri´, n. sing. (fr. Céleri) En
köksväxt. Apium graveolens.
SELMAKARE, m. 5. Handtverkare, som
förfärdigar seldon, m. m. d.
SELNING, f. 2. Handlingen, då man selar.
SELPINNE, m. 2. pl. — pinnar. Pinne,
hvarmed selen fästes vid skakeln.
SELPUTA, f. 1. Stoppning under loksele, för
att hindra skafning.
SELSTICKA, f. 1. Se Selpinne.
SELTERSVATTEN, n. 5. Bekant
mineralvatten från Seltersbrunnen i Nassau. — Skrifves
äfv. Selzervatten.
SELTYG, n. 5. Se Seldon.
SEMESTER, semä´st’r, m. 2. pl. semestrar.
(lat. Semestris) Sex månaders tid, tjenstgöring
eller tjenstledighet.
SEMIKOLON, semikólånn, n. pl. — kola. (af
lat. Semi, half, och grek. Kolon) Skiljetecken,
betecknadt medelst komma med punkt (;).
[Semicolon.]
SEMINARIST, - - - i´sst, m. 3. En, som
begagnar undervisning i ett seminarium.
SEMINARIUM, - - náriumm, n. pl. — arier.
(lat.) Bildningsanstalt för blifvande prestmän,
folkskolelärare, m. fl.
SEMITISK, a. 2. S-a språk, som talas af
Sems efterkommande, såsom hebreiska, arabiska,
syriska, m. fl.
SEMITON, - - tón, m. 3. Halfton.
SEMIVOKAL, - - - ál, m. 3. Halfvokal, eller
konsonant af dem, som kallas Liquida (flytande).
SEMLA, f. 1. Ett slags bröd af finare
hvetemjöl och af olika form.
SEMLEMJÖL, n. sing. Sådant slags
hvetemjöl, som användes till bakning af semlor.
SEMPERTIN, sä`mmp’rti´n, m. sing. Örten
Onopordium Acanthium.
SEMPERVIV, sä`mmp’rvi´v, n. sing. Se Taklök.
SE’N, se Sedan.
SEN (e lång), a. 2. 1) (i fråga om tid) Långt
framliden. Vaka in på s-a natten. Den s-a
årstiden, hösten. I s-aste åldern, i högsta
ålderdomen. Till s-aste efterverld. — 2) Som
kommer sent. En s. gäst. S. ånger. — 3) (om
person) Trög, senfärdig. Han var ej s. att gå
in derpå, gick genast med nöje in derpå. S.
att straffa.
SENA, f. 1. Senor kallas de gulhvita,
glänsande, runda eller platta, sega strängar, genom
hvilka musklerna äro fästade vid benhuden. —
Ss. Senaktig, -lik.
SENAP, sènapp, m. sing. 1) Ett växtslägte
af de Korsblommiga, en bekant apoteks- och
matkrydda. Sinapis. Arter deraf äro Brun och
Hvit S. (S. nigra och S. alba). — 2) Fröen af
denna växt, dels i sitt naturliga skick, dels malda
(Malen s.), dels tillredda att brukas till mat. —
Ss. S-sfrö, -skorn.
SENAPSDEG, m. 2. (kir.) Ett dragande
retmedel, beredt af mjöl och malen senap, utrördt
med vatten till en fast gröt eller deg.
SENAPSDOSA ell. SENAPSKANNA, f. 1.
Litet bordkärl, hvari senap förvaras till bruk vid
måltider.
SENAPSOLJA, f. 1. Ett slags eterisk olja,
som erhålles genom distillation af stött och genom
pressning ifrån fet olja befriad senap.
SENAPSQVARN, f. 2. Qvarn, hvarpå senap
males.
SENAPSSÅS, m. 3. Sås, tillredd af senap.
SENAPSÖRT, f. 3. Se Senap, 1.
SENARE, adj. o. adv. kompar. af Sen och
Sent.
SENAST, adj. o. adv. superl. af Sen och Sent.
SENAT, - át, m. 3. (lat. Senatus)
Rådsförsamling.
SENATOR, senàtårr, m. 3. (uttal. i pl. — tórärr)
Rådsherre.
SENATORISK, a. 2. Som tillhör, har
afseende på, utmärker en senat eller senatorer.
SENBROTT, n. 5. En senas bristning.
SENDER, sä´nnd’r, adv. (isl. Senn, gång, i
senn, på en gång) I äldre språket Sænder, Sænd,
Sæn, Sinn och Sins. I s., om s., för hvar gång;
särskilt för sig. Han arbetar ej länge i s.
Han tog fyra trappsteg i s., i hvart steg. En
i s. Tre, fem i s. Ett i s., hvart för sig,
styckvis. Litet i s., litet för hvar gång. Gifva
åt en i s., åt hvar och en särskilt för sig.
[Sänder, Sönder.]
SENDRAG, n. 5. Se Kramp.
SENFOTAD, a. 2. Långsam i sin gång.
SENFULL, a. 2. Full med senor, kraftig,
stark. — Syn. Senig.
SENFÄRDIG, a. 2. Långsam, trög i göromål,
uträttningar, sysslor. — Syn. Sölig, Trög. —
Senfärdighet, f. 3. — Senfärdigt, adv.
SENFÖDD, a. 2. Sent född.
SENGÅNGARE, m. 5. Se Aj, m.
SENIG, a. 2. 1) Full med senor. — 2) Som
har starka senor, stark, kraftig. — 3) (bot.) S-t
blad, hvars ådror äro mycket tydliga och utgå
från bladets basis. — Senighet, f. 3.
SENIOR, séniårr, m. 3. (uttal. i pl. — órärr;
komparativ af lat. Senex, gammal) 1) Den äldre,
t. ex. af tvenne bröder. — Motsats: Junior. —
2) Den äldste af en korporation, ett stånd. S. i
ett stift, den äldste bland dess presterskap.
SENMOGEN, a. 2. neutr. — et. Som
mognar sent.
SENNA, sä`nna, f. sing. Bladen af
Sennetsträdet, hvilka brukas som laxermedel.
SENNABUSKE, m. 2. pl. — buskar. Se
Sennetsträd.
SENNATE, sä`nnaté, n. 3. Te af senna,
hvilket drickes, då man vill laxera.
SENNETSBITTER, sä`nnättsbi´tt’r, n. sing.
(kem.) Ett bittert ämne, som innehålles i
sennetsblad.
SENNETSBLAD, n. 5. Blad af Sennetsträdet.
SENNETSTRÄD, n. 5. Ett träd i Nubien
och öfre Egypten, hvars blad (Senna) tjenar till
laxermedel.
SENSATION, sännsatschón, f. 3. (franskt ord,
af lat. Sentire, känna) 1) Sinlig förnimmelse;
intryck. — 2) (fig.) Uppseende.
SENSIBEL, sanngsi´b’l, a. 2. (fr. Sensible)
Känslig, lättrörd, ömtålig.
SENSIBILITET, sännsibilitét, f. sing. 1) (fil.)
Hjernans och nervernas förmåga att retas eller
röras af intryck, och derigenom föranleda
förändringar, dels i själen, dels i kroppen. — 2)
Känslighet, känslofullhet; ömtålighet.
SENSITIV, sännsiti´v, a. 2. (fr. Sensitif)
Sinlig; känslig.
SENSITIVA, sännsiti`va, f. 1. 1) Ett litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
