Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Silhuettera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SILHUETTERA, siluättèra, v. a. 1. Aftaga i
skuggporträtt.
SILIKAT, - - át, n. 3. (kem.) S-er kallas
kiselsyrans eller kiseljordens kemiska föreningar med
icke metalliska baser.
SILKE, n. sing. Den spunna tråden af
silkesmaskens naturliga spånad, sedan denna blifvit
afhasplad ifrån silkeshusen och degummerad.
Väfnad af s. (Fig.) Han har ej spunnit s. derpå,
har ej vunnit, snarare förlorat derpå. — Ss.
S-sband, -sberedning, -shandel,
-shandlare, -skläder, -slik, -snystan,
-snäsduk, -sspinnare, -sspinneri,
-sstrumpa, -stofs, -stråd, -sända.
SILKESAFVEL, m. sing. Uppfödande af
silkesmaskar för silkesberedning.
SILKESAND, f. 3. pl. — änder. Simfågel af
slägtet Dopping. Podiceps cristatus.
SILKESDOCKA, f. 1. En viss längd af silke,
hopknuten i en liten knippa.
SILKESFJÄRIL, m. 2. Se Silkesfly.
SILKESFLOR, n. 5. Flor, väfdt af silke.
SILKESFLY, n. 4. En nattfjäril, hvars larf
kallas Silkesmask, ursprungligen ifrån Kina.
Phalæna Mori.
SILKESFÄRGARE, m. 5. Färgare, som
isynnerhet färgar silke.
SILKESFÄRGERI, n. 3. 1) Konsten att färga
silke. — 2) Fabrik, inrättning, ställe, der silke färgas.
SILKESHARE, m. 2. pl. — harar. En art
Kanin, med lång silkeslen hårbeklädnad, hvaraf
hattar, tyger, vantar o. d. förfärdigas; från
Mindre Asien. Angorisk Kanin.
SILKESHATT, m. 2. Hatt, förfärdigad af
noppsilke, af sidenväfstolars silkesfällning, o. s. v.
SILKESHUS, n. 5. ell. SILKESHYLSA, f. 1.
Se Kokong.
SILKESHÅR, n. 5. 1) Silkeslent hår. — 2)
Se Sileshår.
SILKESHÄRFVEL, m. 2. pl. — härflar.
Härfvel, hvarmedelst silkestrådarne afhasplas ifrån
silkeshusen.
SILKESKARDA, f. 1. Karda, hvarmed silke
kardas.
SILKESLARF, m. 3. pl. — larfver. Se
Silkesmask.
SILKESLEN, a. 2. Len som silke.
SILKESLIM, n. sing. Ett slags lim, som
erhålles genom silkestrådarnes utkokning med
ättiksyra eller vatten.
SILKESLOCK, m. 2. (fig.) Silkeslen lock.
SILKESMASK, m. 2. Larfven af Silkesflyet,
af hvars spånad silke spinnes.
SILKESMULBÄRSTRÄD, n. 5. En art af
Mulbärsträdet, hvars löf företrädesvis användas till
föda åt silkesmaskar.
SILKESMUSSLA, f. 1. En mussla, en fot
lång, solfjäderlik, ofvan halfrund, som fäster sig
vid klippor med ett grönt, guldglänsande silke,
hvilket fordom af Tyrierna bereddes, färgades och
såldes till högt pris, samt ännu af kustboerna
vid Medelhafvet användes till väfnad af smärre
tyger och stickning. Pinna nobilis.
SILKESMÖL, m. 2. Maskin, hvarmed silke
tvinnas.
SILKESODLING, f. 2. Silkesafvel och
beredning af silke.
SILKESPLANTA, f. 1. Se Silkesört.
SILKESRIK, a. 2. Säges om tyger, som
innehålla mycket silke.
SILKESSAMMET, n. sing. Äkta sammet, väfdt
af silke.
SILKESSPETS, m. 2. Se Blonder.
SILKESSYRA, f. 1. (kem.) Ett slags syra, som
befinnes uti silkeslim.
SILKESVADD, m. sing. Vadd af silke. Se
Vadd.
SILKESVANTE, m. 2. pl. — vantar. 1)
Vante, stickad af silkesharens hår. — 2) Vante,
stickad af silke.
SILKESÖRT, f. 3. En 4 till 5 fot hög planta,
som ger ämne till en silkeslik spånad. Asclepias
syriaca.
SILKÄRL, n. 5. Se Glandel.
SILL, f. 2. 1) Mjukfenig fisk, stundom en
fot lång, ofvan svartaktig, eljest silfverglänsande,
i norra delen af Atlantiska hafvet. Clupea
Harengus. — 2) (kollektivt) Sådan slags fisk, insaltad
eller till mat anrättad. En tunna s. Köpa, äta
s. S. och potates. — Ss. S-fiske, -fångst,
-handel, -handlare, -hufvud,
-marknad, -mjölke, -mångelska, -not,
-packning, -pastej, -saltning.
SILLAKE, m. sing. Lake af insaltad sill.
SILLBLICK ell. SILLBLIXT, m. 2.
Luftmeteor, liknande blixten, och som påstås
uppkomma af det starka skenet ifrån sillens hvita
bukfjäll, då hon i stora stim simmer på ryggen.
SILLBOD, f. 2. Bod, der insaltad sill
förvaras eller säljes.
SILLBÅT, m. 2. Båt, lastad med sill.
SILLEBAS, m. 2. Se Hafssula.
SILLERI, se Selleri.
SILLFÖSARE, m. 5. Benämning på de stora,
glupska roffiskar, som jaga sillen.
SILLGRISSLA, f. 1. En art simfågel af
slägtet Uria, i de nordliga hafven.
SILLGRUMS, n. sing. Grums, vid sillsalterier,
af sillens innanmäten.
SILLHVAL, m. 2. Se Nordkapare.
SILLKNIPA, f. 1. En art simfågel af slägtet
Alca.
SILLKUNG, m. 2. En taggfenig benfisk, 5
till 6 fot lång, silfverglänsande med röda
bröstfenor; i Medelhafvet. Gymnætrus Tænia.
SILLMÅSE, m. 2. pl. — måsar. Fågel af
Måseslägtet, med skiffersvart mantel och gula
ben.
SILLPACKARE, m. 5. I sjöstäder, edsvuren
person, som besörjer sillens ompackning och
sortering.
SILLRÅK, n. sing. Allt hvad som af sillen,
vid dess saltning, bortkastas såsom onyttigt.
SILLSALAD, - - lád ell. - - lát, m. sing.
Maträtt af sill, potates, lök m. m., allt fint hackadt
eller sönderskuret, och som ätes med olja och
ättika. — Skrifves äfv. Sillsallat.
SILLSALTARE, m. 5. En, som insaltar
fångad sill.
SILLSALTERI, n. 3. Ställe med tillhörande
inrättningar, der sill saltas.
SILLTRAN, m. sing. Tran af sill. Jfr. Sill.
SILLTUNNA, f. 1. 1) Tunna, hvari sill är
inpackad. — 2) Tom tunna, gjord att deri packa
sill, eller som dertill blifvit begagnad.
SILLVAD, f. 3. Nät, som begagnas till
sillfångst.
SILNING, f. 2. Den förrättning, då något
silas.
SILRÖR, n. 5. Se Glandel.
SILSTEN, m. 2. Sten, som begagnas till
vätskors genomsilning.
SIMBLÅSA, f. 1. En med luft fylld blåsa,
som finnes hos de flesta fiskar nära ryggen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
